Hemresan: Från Honolulu till New York

 

Vi hade åkt från Sydney till Honolulu i förra inlägget och inväntade där nästa anslutning.

Eftersom planet hade varit 2 timmar försenat blev väntan ”bara” 3,5 timmar.

Ama tycker att Hawaiian Airlines flygplan ser exotiska ut.

Honolulu flygplats i sig känns också lite exotisk.

Ett sånt där flygplan skulle vi åka med. Tänk att dom där kolosserna verkligen kan flyga? Att dom kommer sig upp i luften?? Och framförallt att dom stannar kvar där??? Såna tankar försöker Ama vifta bort när hon själv ska ut och flyga, fast det är väl oftast just då som dom vanligen poppar upp i skallen.

Vi lyfte på utsatt tid. Likaså bra att lämna Honolulu – det regnade ju.

Vi såg nån annan Hawaii-ö utslängd i havet. Fint!

Sen kom ett stort moln och gömde ön. Taskigt! Fast molnet var ganska fint det med.

När utsikten ändå var sabbad…

… så kunde vi passa på att sova lite till. Fast Ama busade och tjuvkikade. Hon vill ju helst inte missa nåt.

Efter ännu en lååång flygresa – även denna på 9,5 timmar – så landade vi här:

I New York, på JFK.

Där återfick vi vårt bagage. Vi hade ”invandrat” med både oss och bagaget i Honolulu, så den här resan till New York var alltså en inrikesresa i USA. Så gör dom alltid – första stället där man landar när man kommer utrikes ifrån, där måste man passera passkontroll och tull.

Vi var glada att bagaget var med oss, även om det inte är lika viktigt på hemresan så är det kul att ha liiite koll på grejerna i alla fall.

Anders fyllde på våra vattenflaskor…

… och sen kunde vi fira Avgångshall-å-vatten medan vi väntade på nästa flyg. Inte lika trevligt som avgångshall-å-vin, men det funkade det med.

Väntan här (som pågår nu i skrivandes stund) blir 10,5 timmar ifall planet går i tid. Sen blir det en långflygning igen. Denna gång över Atlanten till Madrid. 1,5 timmes väntan där innan planet till Alicante går från nåt obekant ställe på den enorma Barajasflygplatsen.

Den långa väntetiden i New York är vald med flit. Det är nämligen två olika bolag inblandade och skulle det bli nåt tok med förseningar så man missar så är det inte självklart att man blir ”omhändertagen” och ombokad utan kostnad.

Den korta tiden i Madrid spelar ingen roll. Missar vi så gör vi… Då får vi väl åka med nästa flight till Alicante. Hade varit en helt annan sak ifall det hade varit på utresan.

Nåja. Hem kommer man alltid, men ännu är det en bra bit kvar för oss.

Vi hörs!

Annons

Hemresan: Från Sydney till Honolulu

 

På Sydney flygplats checkade vi in till Honolulu med Hawaiian Airlines. Trångt i leden som vanligt.

Sen var det dags att lämna Sydney. Ett litet orosmoln var att planet var en timme försenat och vi hade en anslutning att passa.

När vi klivit ombord meddelade piloten att några människor inte fick åka med för att dom inte hade sina papper i ordning och därför skulle deras incheckade bagage också lämna planet. Då blev Ama lite nervös. Inte så lätt att hitta rätt bland alla väskor i ett sånt stort plan.

Vi såg hur dom letade efter väskorna, på bilden hade dom hittat två av fem.

Efter totalt ungefär två timmars försening kunde vi lyfta.

Vi kunde därefter sova rätt gott under hela flygningen eftersom vi hade betydligt mer än två timmar tillgodo i Honolulu.

Efter en lååång flygning flög vi in över Diamond Head…

… fick en fin vy över Waikiki Beach…

… och över den parkeringsplats vi hade när vi landade här förra gången (fast med båt). Vi låg vid kajen där till höger i bild, alltså.

Efter att ha flugit i 9,5 timmar från Sydney så landade vi ändå i Honolulu före vi startade och har på nåt konstigt vis fått tillbaks den där dagen dom snodde av oss för ett par veckor sen.

Märkligt det där…

Nu sitter vi och väntar på nästa anslutning.

Ha det gott!