Vi lämnade Wollongong…

 

… och åkte vidare i vänstertrafiken.

Ibland var det så trångt på vägarna så bilarna fick åka ovanpå varandra.

Vi stannade till på ett ställe med ett mycket vackert namn. KiAMA. Klart man måste stanna där!

När vi hade parkerat tog vi en promenad.

Finn ett fel! Ja, självklart är det måsen som är katten bland hermelinerna. Ama sorterade genast bort den.

Den hämnades på direkten genom att inta en position ovanpå vår bil. Man kan ju bara ana vad han tänkte göra där? Anders schasade bort honom en bit till.

Visst är det coolt att se vilda rosenkakaduor strosa runt ungefär som man är van att se duvor annars.

Dom är ju bara sååå fina!

Vi gick vidare på vår promenad och hade fina utsikter.

Till slut kom vi fram till ännu en…

… fyr. Det kryllar av dom här på den australienska östkusten. Det var Anders som tog den där bilden.

Han var mäkta stolt att få den rak redan vid första knäppet.

Här sysselsatte sig Anders med valskådning från land.

Han lyckades till och med fånga en stjärt på bild. Snyggt jobbat! Den var väldigt långt ute den där valen.

Sen kollade vi på ett blåshål. Inte så jätteimponerande, det vi har hemma i Torrevieja är nästan lika stort. Men å andra sidan var havet väldigt lugnt den här dagen. Bättre att ha det oblåsigt än att se ett imponerande blåshål kan Ama tycka.

Vi språkade även med en herre i en skojig keps.

Efter ett tag i stan med det fina namnet (KiAMA, om ni minns?) så drog vi vidare söderöver.

Vi passerade bland annat Ulladulla.

Det får man ge australierna – dom har väldigt fräna namn på sina orter.

Annons

Här skippas ingenting!

 

Eller ni får se det nu istället för senare, när vi nu kommer hem nån gång. Hur gick det med dom där fyrarna ute på udden i förra inlägget?

Jo tack bra. Ifall ni frågar Ama i alla fall.

Vi hittade ganska omgående den mindre fyren i Wollongong. Ama fotade…

… medan Anders undrade ifall man måste lyda alla skyltar?

Sen tog vi oss med stor möda och besvär upp till den större fyren.

Anders fotade…

… det lutande tornet i Wollongong?

Ama hade bättre styrsel på sin kamera. Suddigare, men definitivt rakare.

Ser det inte ut som om Anders står och tjurar lite där borta vid staketet?

Ama skuttade (nåja…) längre ut på udden och kände sig tuff där bakom staketet. Pilen pekar på en person som funderade på att hoppa i från klippan. Ama kände sig genast något mindre tuff.

Personen stod fortfarande kvar och tvekade medan en annan plumsade i. Direkt efter hade båda plumsat i. Jodå. Det hade Ama också gjort. Om hon bara hade haft med sig badkläderna.

Vi gick ned mot stan igen.

Kunde konstatera att en picknick just där kanske inte var den bästa idén – ifall man inte är väldigt förtjust i måsar, vill säga.

Att lämna sin picknick obevakad är dessutom en synnerligen dålig idé.

Men turen upp till udden med den stora fyren blev helt enkelt…

… kanooon!

Vi tog en tur på stan också. Det fanns moderna hus med fina speglingar och dessutom en himla massa specialinstallationer med palmer som dom låtit växa krokigt med jorden i en påse runt fötterna. Hur coolt som helst!

Dricksvattenmojängerna var också speciella – brukar vara knappar att trycka på, men här hade dom kranar. Den observante kanske ser att det blåste en del.

Vi fick se en del av djurlivet också:

Som den här punkduvan…

… och en papegojfågel av nåt slag.

En härlig dag!

PS: Anders hävdar att han kanske tar lite sneda bilder ibland.

Men han kompenserar det med att se till att vi alltid kan vara både laddade och uppkopplade. Den där adaptern längst fram passade till dom knepiga kontakterna här i Australien. Ama är väldigt nöjd över att han har pinaler för alla tillfällen.

Nu har vi åkt vidare. Ett fantastiskt land att åka runt i, Australien.