Det var ett mantra vi körde med hela tiden under vår första dag med bil i Australien. Det brukar underlätta körningen när man drabbas av vänstertrafik.
Sen får man hjälp av vägskyltarna emellanåt också.
En del fordon kände Ama en viss samhörighet med efter den 28 dagar långa kryssningen.
Vi körde av på en lite mindre väg. Fint! Men där fanns inga påminnelseskyltar. Förmodligen för att det var omkörningsförbud mest hela tiden? Då tyckte dom av nån anledning inte att det behövdes nån påminnelse att det var bäst att hålla sig till vänster.
Vi stannade och tog en bensträckare på en vacker plats. Egentligen skulle vi ha behövt betala 12 australienska dollar för att komma fram dit, men parkvakten såg nog Amas intention till att erövra ekonomipriset och bjöd på den avgiften.
Vi åkte vidare och hamnade åter igen på en något mindre naturskön väg:
Lite konstigt ändå att dom där två bilarna är av samma märke? VW Golf, båda två. Undrar just vilken av dom som är av en något nyare modell? En sån som den gula har Ama haft en gång i tiden, fast den var ”Miamiblå”. Illblå skulle ha varit en rättare benämning.
Ut i naturen igen. Ni ser dom där röda bollarna på högra sidan va? (Vänster, vänster, vänster… Ama vill inte tappa kollen på körningen).
Vi tog ännu en bensträckare och kunde då studera bollarna lite mer ingående:
Dom var fräna!
Och ganska höga.
Det fanns även andra läckra rödingar i en mer åtkomlig höjd…
… sen fanns det ett gäng märkliga blå-lila blommor som Ama inte alls fattade vad det var för en växt. Men dom luktade gott!
Stället där vi hade stannat hade även en vidunderlig utsikt utefter kusten.
Vi åkte vidare, och till slut…
… hittade vi avfarten till vårt första stopp. Wollongong. Undrar just om den där säkerhetsrampen var till för ovana vänstertrafikanter?
Vi checkade in på vårt väldigt trevliga hotell. En liten lägenhet där det till och med fanns en diskmaskin! Ama såg till att dra ned så mycket disk hon bara kunde under kvällen.
Sen kommer en liten klipphängare uppe ifrån klippan där vi studerade utsikten tidigare under dan:
Två fyrar så nära varandra ute på udden? Undrar just om vi kom nära dom båda… Spänningen är oooliiiidlig!
Eller inte. Kanske likaså bra att skippa det avsnittet i bloggen.