Ännu en försvunnen dag

 

Vi har varit ute och guppat på havet rätt länge nu.

Sett många soluppgångar…

… och ännu fler solnedgångar. Egentligen har dom nog varit lika många som soluppgångarna, men nedgångarna är lättare att fånga på bild av nån anledning. Just denna solnedgång var vid en konstig tid – sju och femhundratre? Nåja. Solen gick ned i alla fall.

Det har under resans gång bjussats på ett helt gäng med sovmornar.

Ama är sååå tacksam för det, men till slut straffar det sig:

För nu har vi korsat datumlinjen, vilket gjorde att vi – hux flux! – förlorade en hel dag.

När vi gick och la oss igår kväll var det lördag, och efter att ha sovit en helt vanlig nattsömn vaknade vi upp på en måndagsmorgon.

Söndagen den 13:e oktober 2019 fick vi aldrig uppleva.

Datumlinjen är den där något förvirrade linjen som går rakt (nåja) ned genom Stilla Havet. Ama tog bilden på ett föredrag som Dr Tom höll 2017, förra gången som vi slarvade bort en dag. Föredraget skulle ge svar på ”Vad är datumlinjen och varför finns den”.

Tyvärr hade han en väldigt monoton stämma, så Ama somnade oftast på föredragen, men ett par saker hann hon i alla fall uppfatta.

Att linjen inte är rak beror på att vissa länder vill ha samma datum som sina kompisländer även om dom råkar befinna sig där datumlinjen egentligen borde ha varit, och andra vill ha samma datum som dom länder som dom har mest handelsutbyte med.

Den icke-raka linjen orsakar också att det ett par timmar varje dag finns tre datum samtidigt här på vår jord.

Jodå.

Här är förklaringen till detta:

Komplicerat? Ja. Ama har funderat mycket på detta och ändå inte blivit särskilt mycket klokare trots att två år av eftertanke har gått.

Den här gången hittade hon en något mindre krånglig version, så här kommer den populärvetenskapliga förklaringen:

Något enklare att förstå, även om den är på utrikiska så är det inte rena rama grekiskan,

Men man kan säga som så: Före vi passerade datumlinjen låg vi 13 timmar efter er i Sverige. När vi åt frukost var ni redo för kvällsmaten samma dag. Nu ligger vi 11 timmar före er. Så när vi snart ska äta frukost så intar ni ert kvällsmål igår.

Vi har alltså måndag nu, medan ni fortfarande har söndag.

Trots den tappade söndagen så lyckades Ama klämma in en Skyltsöndag i förra inlägget. Om Ama får säga det själv så är det inte illa att lyckas med en skyltsöndag trots att den dagen inte fanns för vår del.

Men visst var det klantigt av oss ändå! Att tappa bort en dag i självaste födelsedagsmånaden? Snacka om dålig planering att åka västerut över datumlinjen just i oktober! Eller när Ama tänker efter så var det kanske en synnerligen bra planering från Anders sida…

Nåja. Det var väl ändå en himla tur att det var den 13:e oktober som försvann och inte den 11:e, för då firade Ama rejält…

… och fick till och med skumpa av kaptenen. Jajjemensan! (Egentligen vann vi den på vårt hyttnummer på en kaptenstillställning, men Ama är övertygad om att den lottningen var riggad av kaptenen på grund av Amas fyllårsdag).

Gomorron!

Skyltsöndag – orange

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Orange.

Alla bilder kommer även denna vecka från vår pågående resa. Att hitta orange i kombination med skyltar på dessa paradisöar som vi besökt var inte ett dugg svårt. Att välja bland dom var desto svårare… Men här kommer ett urval av dom orangea skyltar som Ama spanat in:

På båten har vi gått på flera föreläsningar. USA hade tydligen en krigsplan ”Orange” som gick ut på att besegra Japan. (Det är bra att fota skyltar ibland, för minnets skull om inte annat. Ama satt och halvsov, men vaknade till när ordet Orange poppade upp).

Hamnen på Tahiti hade riktigt färgglada kranar och en av dom var orange. Containrarna skyltade med vilket företag dom tillhörde. Ama gissar att detta är en vy som tilltalar Skyltföreståndaren BP.

När man kliver iland blir man oftast välkomnad med trevliga skyltar, som här på Amerikanska Samoa.

Vid rundvandringar i städerna kan man också hitta färgglada skyltar med inslag av orange. Tuppen såg lite svettig ut, med all rätt för han fanns nog som en rätt på menyn också.

Det här var både en bar, en restaurang och en nattklubb. Mer behöver man väl inte? Anders ser ut som han kommer ut därifrån.

Många sjalar i vackra färger fanns det att köpa, bland annat orangea. Hyfsat snyggt arrangerade klädnypor också, bara några felsorterade. Men det som är mest intressant på den här bilden är ändå det där spegelvända hund- OCH kattförbudet som syns i skyltfönstret. Hundar kommer ju ofta i koppel med sina hussar och/eller mattar, men Ama undrar om katter fattar det där förbudet? Undrar också ifall man får ta med sig exempelvis ett får in, eller en älg?

Många saronger i vackra färger fanns det också, men 15 dollar? Dyrt. Finns billigare varianter på hemmaplan.

Här fanns det färska kokosnötter att köpa. Försäljarna öppnade dom till och med, men vi köpte ingen.

Det enda vi shoppade var typ såna däringa. Fast inte just den sorten, dom fastnade bara på bild på grund av dom fina färgerna. Ama tror att hon fick med alla BPs favvofärger. Utom rosa då.

Vi såg även en fin väggmålning som passade till både Skyltsöndagen och temat. En fin solnedgång i gul-orange som även speglade sig i en val.

Och apropå val och orange:

Om ett drygt år är det dags för val i USA igen och då lär väl den här token med det orangea håret vara med. Just nu ser vi honom på TV dagligdags där det tjatas om ”impeachment” hela tiden. Som tur är så finns det annat än TV-tittande att roa sig med på båten.

Men man behöver inte gå runt till fots hela tiden. Man kan åka ut på en tur istället.

Vid alla stopp försöker lokalbefolkningen sälja på en turer. Dom är lite som flugor, säljarna. Ni ser väl hur mannen till höger om skylten vill lämna över en broschyr till oss? Men såna turer köper inte vi. Vi väljer såna som arrangeras av båten – då lovar dom dyrt och heligt att invänta vår återkomst även om vi blir försenade. Då kan Ama njuta av turen och inte sitta som på nålar hela tiden av nervositet för att missa båten.

En del turer går i stora turistbussar. (Vilket braigt namn förresten! Havs-Ama tolkar Ama det som, kan ju inte ha nåt med ”Mara” att göra? Ja, om det inte är tapas på gång vill säga).

Andra turer går i mindre – men mycket charmiga! – bussar.

Vår buss hade en mysig och ombonad inredning med en läcker orange belysning.

Och när turen är slut, ja då…

… välkomnas man tillbaks ombord. Ifall man skulle ramla av landgången och plumsa i vattnet så har dom ett flertal attiraljer i orange som dom kan fiska upp en med. Perfekt ju!

Gomorron!