Landkänning med igenkänning igen

07 oktober 2019

 

Efter Kauai på Hawaii var vi ute och guppade på Stilla havet.

1

Oftast gjorde havet verkligen skäl för sitt namn. Tänk att ett så stort hav kan vara så lugnt? Fascinerande.

Efter fem dagar till sjöss såg vi land igen:

2

Som vanligt var Ama uppe i soluppgången och kunde se hur vi närmade oss en hamn.

3

Vi körde in bakom en skyddande pirarm…

4

… och la till vid en kaj.

5

Ama var glad att vi hade lagt till typ mitt i stan.

Sen kollade hon i arkivet:

Vi var på samma ställe för två år sen, och kolla klädseln… Nåja. Det är andra skor i alla fall. Alltid något.

7

Vi gick iland och som av en händelse så satt det ett gäng och spelade musik som var typisk för trakten.

Vi tog en promenad runt i stan.

8

Såg många roliga väggmålningar i fina färger. En var väl inte sådär jättefärgglad, men den var fin i alla fall.

9

Ama konstaterade att det fanns Ama de casas även i den stan. Dåligt ordnade klädnypor, men den färgglada tvätten kompenserade det misstaget.

Vi tog en sväng på marknaden…

10

… men den verkade inte ha öppnat än? Eller så sålde dom bara stora tygsjok.

Sen började vi leta efter vår båt, vi hade nämligen en tid att passa.

11

Men vaaar var båten?

12

Till slut hittade vi vår skuta. Den där ”lilla” båten framför var faktiskt inte alls så liten. Jösses vilken båt! Tror att den var privat också. Vi testade i alla fall inte att komma ombord på den.

Var har vi hamnat nu då?

Jo, här:

13

På Happy Tahiti.

14

Och visst såg dom glada ut?

Anders blev inspirerad:

15

Verkade fundera på att köpa en sån där outfit. Undrar om det var Amas födelsedagsmånad han hade i åtanke?

Vi hann i tid till båten för att hinna med den utfärd som vi hade bokat, men mer om den nån annan gång. Imorgon, kanske?

Gomorron!

Annonser