Det blev det igår.
Ama börjar med naturen:
När vi lämnade Provo var naturen helt bedårande – igen! Vädret kunde vi inte heller klaga på.
Vi åkte rakt västerut.
Rakt i dubbel bemärkelse. På ett ställe var det en sju mil lång raksträcka. Sju svenska mil, alltså. Det fanns skyltar som rådde dåsiga förare att stanna till och ta en vilopaus. Anders körde och Ama tjattrade på som vanligt, allt för att han inte skulle bli trött (annat än på henne då, kanske).
Sen kom vi fram till… snö?
Vi kom båda fram till den där ”snön”…
… som egentligen var salt. På Bonneville Salt Flats har dom ibland tävlingar om att slå hastighetsrekord på landbacken (eller på saltbacken kanske blir rättare att säga?). Hade varit kul att titta på såna race, synd att dom är så sällan.
Men som ”tur” var så var det en sån här fortkörningsvecka precis nu när vi passerade. En av cirka fyra per år. Tur att vi råkade vara i Utah vid en av dessa veckor, så vi planerade in att åka förbi Bonneville när vi ändå var i trakterna just denna vecka. På bilden ser man liksom en hägring av en del av området.
Att köra på det där saltet kändes ungefär som att köra på snöiga vägar eller på isar.
Påminde väldigt mycket om snömodd på sina ställen, men det var saltmodd (undrar varför det blev rödkrull under det ordet?).
Men det där med hastighetsrekord…
… hur ska man kunna sätta såna när dom har en hastighetsbegränsning på 45 miles/hour (ca 83 km/h)? Ama blev lite besviken.
Men vi såg i alla fall en som cyklade jättejättefort!
När vi kom fram till själva området där bilarna fanns och gjorde sig redo för sina race så gjorde Anders en snygg handbromssladd och parkerade helt perfekt.
Vi kollade in bilarna. På just den här hade dom lyft av den röda karossen. Själva bilen är det där ”skelettet” som står uppallat bakom. Hur tusan kan man åka i en sån? Ama skulle inte ens rymmas.
Anders hade hittat ett friområde och fotade där från sin zon.
Man fick inte gå utanför det där bortre blåa strecket.
Ama var lydig som vanligt…
… och gjorde bara ett jättelitet övertramp.
Sen kunde vi konstatera att det var bra att hyra bil i en ”snöstat”. Den kombinerade isskrapan/snöborsten som fanns i bilen funkade precis lika bra på salt. Ville liksom inte få med oss alltför mycket salt in i bilen.
För att återknyta till rubriken så såg vi en himla massa natur, samtidigt som vi upplevde kultur. Bilar är väl kulturella, eller vad ni tycker ni? Om ni inte tycker det så var det i alla fall en kul tur.
Sen åkte vi in i Nevada och efter det så checkade vi in på vårt hotell i…
Nej, nu har Ama inte tid längre, magen kurrar! Frulle på gång.
Gomorron!
PS: Det finns (som vanligt) en himla massa bilder kvar från denna fantastiska gårdag. Men det får bli en annan gång. Idag förflyttar vi oss igen.
Ama de casa 
Vilken miljö. Det där med saltet var riktigt häftigt. Tänk ändå hur vår natur har skapat många spännande saker 😊😁
Vi har mycket salt och flera saltsjöar hemma i närområdet också, men inte av den storleken. Visst är naturen fantastisk! 🙂
Oki,Nevada men inte Las Vegas..Kör ni kanske High Way 80 nu mot Sacranento kanske,den som hänger med får ju se..Haé Kram.
Ja, den som hänger med får ju se 😀
Kram
Köra på saltbanor verkar ju kul, kanske ska du tipsa om det när du kommer hem och det ju finns väldigt gott om salt. Då kan de platta ut alla de där bergen av salt och ha tävlingar där. Då får du nog ett till Nobelpris, vilket vet jag inte än, men kanske kommer på något passande.
Ha så kul i Nevada, väntar med spänning på nästa inlägg
Haha! Ja, dom skulle kunna göra rätt rejäla banor av allt det där saltet, bra idé där! 😉 Jag ska inte glömma bort dig i tacktalet när jag tar emot priset! (Vilket det nu än kan vara… 😉 )
Tack så mycket och ha en fin dag!
Men vilken grej med saltet, hade jag ingen aning om. Alltid så spännande med era resor. Lärs sig alltid något nytt.
Ha en fortsatt bra tripp.
Kram Carin
Vi har kört förbi här förut, men då var det inga tävlingar och vi körde aldrig ut på saltet. Det var kul att se alla bilar 🙂
Tack och ha en fin dag!
Kram
Ser verkligen spännande ut – saltmodd … jajamensan det blev rödkrull!
Härlig kombination av natur och kultur – det gillar jag skarpt! Ser fram emot att få läsa och se fortsättningen!
Ha det gott!
Visst är det konstigt att det blir rödkrull for saltmodd FINNS! Jag har själv det sett det med mina egna ögon…
Natur och kultur går utmärkt att kombinera 😀
Tack detsamma!
väldans! det var oväntat
Inte för oss, det fanns med i planerna 🙂
Saltade vägar och snötäckta berg… lite som svensk vinter fast ändå inte 😉
kram
Haha! Fast så där mycket salt på vägarna har jag inte sett i Sverige ändå 😉
Kram
Saltmodd……..ni skulle haft ett par kokta ägg med er. Bara att att skaka dem och doppa ner i saltet och äta. Att ni inte tänkte på det.
I Sverige måste man klara halkkörning för att få körkortet. Over there kan dom satsa på saltkörning istället.
Kram
Det var dumt av oss… I affärerna här finns det till och med färdigkokta OCH skalade ägg att köpa 🙂
Det var lite som att köra i slirig snömodd, så det kanske ingår här på Utahs trafikskolor.
Kram
Så häftigt! Jag ville åka till Salt Lake, eftersom vi var i Salt Lake City, men det ville absolut inte ex’et … ”Bara skit att se …” sa han 😒 Jag är fortfarande bitter på det, lika bitter och sur sedan 2012 😣😊
Han hade definitivt fel ditt ex. Kanske därför han är just det – ett ex…
Det var väldigt mäktigt att se! Synd att jag påminde dig och väckte upp din bitterhet… 😉
Så mycket häftigt som ni får se! Från snömodd till saltmodd (även jag fick rödkrull här 😉 )
Livet är fullt av upplevelser, det är bara att ta för sig. Underbart.
Väntar på nästa stopp 😀 Go lördag!
Det är konstigt att bloggen inte lär sig att saltmodd finns – har ju sagt åt den flera gånger… 😉
Visst finns det mycket att uppleva!
Tack och ha en finfin lördag du med!
Har sett ett sådant lopp på tv eller om det var på youtube…jösses va fort det går.
Återigen en fantastisk reseskildring från dig…spännande faktiskt att få följa med.
Ha det underbart fint nu. 🙂
Dom kör verkligen jättejättefort! Fast man kommer inte så nära som publik, bara i starten. Men vi hade kikaren med och det var himla kul att gå runt bland bilarna som väntade på att få tävla 🙂
Tack detsamma!
Vilken upplevelse att vara där på riktigt och inte bara se det på TV. Och kul att det var en massa bilar just när ni var där!
Kram
Det var en skojig upplevelse – påminde lite om bilträffarna i Pilar de la Horadada. Förutom att dom inte kör så himla fort där 😉
Kram
Wow, vilken miljö och så häftigt med saltet! Däremot kände jag direkt hur tråkig den långa raksträckan hade varit att köra så det var kanske tur att du tjattrade på 😀
God lördag!
Den där långa raksträckan var inte så skoj körmässigt, men det låg ”snö” (salt, alltså) vid sidan av vägen långa sträckor så det var en rätt fascinerande miljö att titta på 🙂
Tack detsamma!
Oj så läckert, hade gärna provsladdat där…
Det var himla fint och kul att kolla runt där 😀
Hört talas om det där, jättehäftiga bilder. Du kunde ju försökt köra så nära 83km/tim som möjligt. Typ 82,999999999999 km/tim 🙂 Det hade ju varit rekord det med
Ajdå! Tänkte inte på det rekordet… Måste kanske åka tillbaks idag? 😉
De tre fotbilderna är helt underbara! Av alla bilder man kan välja när du visar så mycket vackert men de fick mig att skratta!
Sen kan man ju också fundera över hur det kommer sig att jag fotar fötter (fota fötter… haha!) när det finns så mycket mer intressanta saker att fota där 😀
Verkligen en häftig natur! Jätteroligt att ta del av detta. Och så mycket salt! Visst kan bilar vara kult och i viss mån kanske lite kultur. Men jag instämmer helt i att det måtte ha varit en kul tur.
Jättefina bilder! Och tur med vädret hade ni.
Ha det fortsatt bra!
Det var till och med mer salt än i och kring Torrevieja, och då är det inte lite! 🙂
Verkligen en kul tur och vädret kunde vi inte heller klaga på.
Tack så mycket och detsamma till er!
Såg ut som en ovanligt slät plats, haha. Vilka ställen det finns. 😉
Go-jättenästan-kväll! 😀
Visst finns det väldigt vitt skilda miljöer – just här var det väldigt vitt 😀
Go-precis-blivit-förmiddag! 😀
Den fina bergskedjan,som varit med er i Utah
är UINTA Mountains, i fall nån undrar.
Hade jag inte en aning om… Trodde alla berg i dom här trakterna var klippiga. Tack än en gång Ruth – du ständiga källa för information! 🙂
WOW! Ytterligare ett inlägg som är helt i min smak. Bonneville Salt Flats är ju världsberömd för sina tävlingar och alla försök att sätta nya hastighetsrekord. Måste vara hur coolt som helst att se alla dragsters tävla. Visste du förresten att Pontiac Bonneville är döpt efter området.
Vilka härliga äventyr ni får vara med om.
Det där käcka armbandet var säkert ”entrébiljetten”. Hur coolt som helst. Hoppas ni inte tog av armbandet, för sådana är inne just nu;-)
Det var coolt att se alla bilarna, fast själva rejsen såg man inte så mycket av, annat än själva starten. Sen kunde man se i kikare också (som alltid måste vara med på resor 😉 ). Men visst var det häftigt! Man hörde mer än man såg, faktiskt.
Jag visste inte ens att det fanns en sån bil, men Anders hade full koll .
Visst var det där ”åkbandet” entrébiljetten. Såg inte så många som hade såna, dom flesta var nog entusiaster (nördar? 😉 ) som var insnöade på den där typen av bilsport.
Armbandet kom av framåt kvällen.
Vilken tur ni hade som fick se evenemanget. Annars otroligt fina bilder! Jag gillar den raka vägen (bild 2). Svårt att hålla hastigheten där. Lockande att ”put the pedal to the metal”.
Vi hade tur att vi var ”i trakterna” precis när det var ett sånt där evenemang på gång. Kul att ha fått uppleva det!
Anders har en broms med sig, så han får inte trycka gasen i botten. Då lever hon om… 😉
:-O
😀
Haha, ni skulle kanske tipsa svenska längdskidåkningslandslaget om en bra plats för sommarträning? Dom brukar ju påstå att snön ofta är kornig och grynig, lika bra att få träna på liknande underlag då, salt! Vad jag inte fattar är varför man inte tar tillvara på saltet? O var kommer det ifrån? Bergen? Knappast havet iaf…
flåt ovanligt korkad fråga, men det är ju lördagkväll i pörtet och jag har stått med huvudet i mossan bland svampar hela dagen, kanske var det någon svamp som avgav någon arom…
Nevada, nu börjar jag känna igen mig!
Haha! Ja det vore ju en bra träningsplats för skidlandslaget 🙂 Det kändes hela tiden som man var ute och körde/gick på vårvinterisar 🙂
Det är ju saltsjöar, med dom verkar vara ”bottenfrusna” med salt? Måste ju komma från berggrunden, för vi är långt ifrån nåt salt hav. Men jag vet faktiskt inte.
Du har väl stött på nån Magic Mushroom kan tro 😉
Häftigt ställe. Skulle det mot förmodan komma snö, så är det ju saltat och klart iaf 🙂
Haha! Tänkte inte på det – men hur ska man veta om det har snöat eller inte? Hmm… Man tittar nog bara på bergen runt ikring när jag tänker efter 😉