Mer spänning än vad man egentligen vill ha…

 

… det fick vi igår.

1

Det började redan i förrgår kväll. Då hade vi packat våra två väskor och ställt ut dom i korridoren så att personalen på båten kunde se till att dom kom iland.

2

Tidigt igår morse seglade vi (utan segel) in under samma bro som vi seglat ut under 16 dagar tidigare. (Bilden togs klockan 05:38 och det anser Ama vara väldans tidigt. Och ja – det var Ama herself som fotograferade. Applåder, tack!).

3

Vädret var inte alls lika fint som när vi åkte iväg, men både tanten med facklan och New Yorks skyline fanns kvar.

4

Ama var ännu en gång djupt impad över hur kaptenen kunde backa in till kajen med vår bautabåt och fickparkera väldigt snyggt. Hon var dessutom förundrad över den där stegen som gick upp på taket – vad skulle dom dit upp och göra?

Sen kom spänningsmoment nummer 1. Vi hade ett flyg att passa och hade därför bokat en tidig transfer från båten direkt till flygplatsen.

Vi hade ”express checkout” med en tidig avgång, men det där med ”express” var en sanning med modifikation. Det dröjde… Det dröjde ännu mer och ännu lite till. Det enda meddelandet vi fick var att ”there were some issues” med att få iland bagaget. GAAAHH!!!

Ama fick nästan magknip – hon vill vara ute i goood tid!

Till slut – mer än en timme försenade – meddelade dom att vår grupps bagage var iland och vi kunde kliva av båten för att leta upp våra väskor som var smart utplacerade utefter dom bagagetaggar vi fått beroende på avgångstid från färjeterminalen.

Då uppträdde spänningsmoment nummer 2:

5

En väska hittade vi omgående. Den andra fanns inte att uppbringa trots att vi letade bland ALLA bagagegrupper. Magknipet tilltog.

Till slut hittade vi den andra väskan och Amas magknip minskade igen.

6

Vi hoppade på bussen. Trots att det inte var en taxi så var ändå Ama supersnäll mot busschauffören och glad att vi fortfarande hade bra tid på oss. Det kanske skulle komma att gå, trots allt?

7

Sen såg Ama flygplatsen och flygtornet. Magknipet försvann helt!

– Nu kan ju inget gå fel, sa Ama, vi är ju bara typ 100 meter bort från terminalen – i värsta fall kan vi gå!

Nu kunde inget gå fel som sagt, eller kunde det göra det?

8

Jodå. Det kunde det. Spänningsmoment nummer 3 kom direkt efter att Ama hade sagt dom utmanande orden. Vi skulle egentligen vara nere på det där stället där den blåa bussen i mitten av bilden befann sig, men vi var tyvärr uppe på en bro ovanför. Enkelriktat och en stor byggmaskin ivägen. Och vi fick INTE gå av och promenera dom sista 100 metrarna…

Hur mycket spänning kan man klara av på en och samma morgon?

9

Nåja. Även detta löste sig med hjälp av en himla massa poliser och en ”superviser” som med myndig stämma kunde säga åt byggmanicken att flytta på sig. Vi hann fram till vår gate innan flyget hade gett sig av.

10

Så till slut efter många om och men så kunde vi borda flygplanet…

11

… och vi lämnade New York. Den där bron man ser i bakgrunden kanske är den vi seglade under på morgonen? Vad vet väl en guldfisk som Ama om det?

12

När vi landade på destinationen hade båda resväskorna vänligheten att komma på en gång. Anders har sin rygga under kontroll också, men hur var det med Amas röda handbagage?

13

Phu! Där var ju även det röda handbagaget. Väl matchat i den röda bussen.

14

Sen fick vi trängas lite igen för att få ut vår hyrbil. Men det gjorde inget, vi hade både oss själva och bagaget under full kontroll och var framme vid vårt mål.

Var har vi hamnat nu då?

Fortsättn… Nej, okej, Ama berättar på en enda gång:

15

We’re in Denver, Colorado. (Ama börjar få lite svårt med svenskan och har blivit ganska internationell efter bara 16 dagar med engelska hela tiden. Nästan värre än Dolph, men han tog endast 14 dagar på sig att glömma sitt modersmål, så han behåller sitt rekord).

Som plåster på såren för allt krångel så bjussade ”dom” oss på två extra bonustimmar, så nu ligger vi 8 timmar efter Sverige och får således en ganska fin sovmorgon.

Gomorron!

64 Responses to Mer spänning än vad man egentligen vill ha…

  1. Anki skriver:

    Ojojoj … vilken pärs! Nästan så jag fick magknip med! Skönt att det fixade sig och att ni nu befinner er där ni tänkt.
    Ha det fortsatt bra!

  2. farfar hebbe skriver:

    Aha,så ni är i Denver nu,staden som hade tilldelats vinter OS 1976 men som nekade,dom röstade och det blev ett nej.Haé Kram.

  3. lite för spännande för min smak… men det slutade lyckligt!

  4. Yvonne skriver:

    Oj, vilken pärs, nästan så man får ont i magen bara av att läsa ditt inlägg. Skönt det ordnade upp sig till slut och ni kunde hamna på rätt plats. Jag gillar också att vara ute i god tid, ibland i väldigt god tid, men hellre det än stressa halvt ihjäl sig.

    Spännande att se Denver, det tackar vi för, så ni får ha en fin torsdag även på torra land

    • Ama de casa skriver:

      Jo, det blev magknip i flera omgångar där… 😉
      Vill verkligen vara ute i god tid, men vissa saker rår man inte över själv, tyvärr.

      Tack och h en finfin torsdag ni med!

  5. Mamma c skriver:

    Där hade nog jag haft ont i magen med, men det gick ju bra. Trodde ni skulle hem nu. Är det ny resa på G månne?
    Kram Carin

  6. Hoppsan det var väldigt många fjärilar som flyttade in i din mage där! Tur de alla flygit sin kos och ni nu kan njuta av nästa etapp i resan. Tack för att jag får hänga på 😀

    • Ama de casa skriver:

      Nästan lika många fjärilar som när vi bilade runt i Texas och hela tiden hamnade i ”fjärlilsstim” så bilen hade en massa fjärilsmos på sin nos:

      🙂

      Hoppas dom där fjärilarna håller sig undan nu!

      Tack för att du hänger med 😀

  7. surridurr skriver:

    Huvva….det var på håret där hela tiden. Man kan ju bli stressad för mindre saker än så. T ex som där vid biluthyrningen – jäkla elände med den enorma trängseln och köandet hela tiden.
    Du det där kallar jag sovmorgon – 8 extratimmar!
    Kram

    • Ama de casa skriver:

      Ja, kön till biluthyrningen var absolut det värsta stressmomentet… 😉

      Nja, det blev egentligen bara två extra timmar, dom övriga 6 hade vi fått tidigare 😀
      Kram

  8. Puh, det där verkade mer än nödvändigt stressigt, det där väskmomenten vid resande, när man måste lämna över det åt andra.. tack o lov funkar det som oftast 🙂

    Spänning följer i Denver då … 🙂

    • Ama de casa skriver:

      Mer stress än vad jag vill ha på en hel månad. Eller förresten, jag vill egentligen helst inte ha nån stress alls 🙂
      Oftast funkar väskhanteringen, men ibland inte (som senast när vi åkte till Wien). Men jag har alltid fått igen bagaget till slut i alla fall. Det har aldrig totalförsvunnit. (Utom en parfymflaska som nån i bagagehanteringen snodde ur min necessär…).

      Idag hoppas jag på en spännande dag igen, fast på ett snällt och ostressigt vis 😀

  9. Lena i Wales skriver:

    Vilken pärs! Gillar inte sådana moment och tar inte stress så bra längre, tyvärr. Skönt att det gick bra till sist.
    Fortsatt trevlig resa!

  10. Annica skriver:

    Detta bevisa ju än en gång att man (jag) ska vara ute i mycket god tid 😉
    Finns inget värre än att stressa när man ska passa tider
    Kram

    • Ama de casa skriver:

      Vi var ute så tidigt vi kunde, men det hjälpte inte ändå – vi var ju tvungna att invänta bagaget som dom tydligen hade stora bekymmer med att få av båten…
      Kram

  11. Det är det där med att man aldrig ska öppna käften! Tänk att man inte lär sig …

    Vilken pärs! Man mage hade inte knutit upp sig på flera timmar. Men himla skönt att det ändå gick bra, att ni fick hjälp, att ni är resvana.

    Och jag hade rätt igen, ni var inte på väg hem!

    • Ama de casa skriver:

      Nej, man lär sig aldrig! Jag ska försöka att hålla truten med såna där ”nu kan inget mer gå fel”-uttalanden. Dom triggar verkligen ödet att slå till direkt.

      När jag väl var vid gaten var magen i ordnings. Fast en liiiten fjäril fanns kvar att dom skulle lämna vårt bagage på originalflygplatsen. Det har hänt förr.

      Jäpp! Du hade rätt – grattis! 🙂

  12. Ami skriver:

    Oj, förstår det blev en aning panik där ett tag. Men tur det löste sig 🙂
    Kram

    • Ama de casa skriver:

      Det var verkligen inte kul att det skulle krångla så dant, men det ordnade ju till sig. Egentligen är det dumt att oroa sig i onödan, men den här gången blev till och med Anders lite nervös.
      Kram

  13. friochlycklig skriver:

    Usch och tvi och blä för vilken stress och oro. Jag gillar också att vara ute i god tid så jag förstår dig. Hälsa John om ni träffas. 👍😊

    • Ama de casa skriver:

      Jo, nog var det stressande alltid. Skulle ha tagit några extra blodtryckstabletter när jag tänker efter… 😉
      Haha! När vi var i Bangkok en gång så mötte vi en thailändare som var helt övertygad om att Anders var John Denver, dom var på pricken lika! (Tycker inte jag då 😉 ). Men Anders är kanske på rätt ställe. Träffar jag inte John så kan jag ju alltid hälsa till Anders 😀

  14. Geddfish skriver:

    Det där var magstarkt! Jag satt och höll tummarna medans jag läste (Y) yes. Vad ska det nu bliva??

  15. Sol-Britt Granlund skriver:

    Jag känner igen det där med att nästan glömma svenska språket när man har vistas utomlands än längre tid, jag stod som ett fråge tecken när jag efter tre månader blev tilltalad på svenska, jag hittade inte dom svenska orden direkt😂
    Vilken fantastisk resa ni har gjort och gör, för det ser ut att fortsätta😎
    Tack för att vi har möjlighet att följa er, du är riktigt duktig skribent och så otroligt underhållande blogg!

    • Ama de casa skriver:

      Ibland låter faktiskt svenska konstigt… När man varit ute ett tag och inte träffat på andra svenskar. Fast i och för sig pratar vi svenska med varandra hela tiden. Ja, när vi är ensamma i alla fall (och när vi vill säga nåt som vi inte vill delge dom andra 😉 ).
      Resan har varit otroligt bra såhär långt och jag hoppas att det fortsätter så 🙂
      Åh! Tack snälla för dina fina ord! Vad glad jag blev nu såhär direkt på morgonen 🙂

  16. Ditte skriver:

    Oliiiidligt spännande! Men ni hade både tur och skicklighet med er och det är en bra kombo. tänkte på det där med språket. DEn ganla svenska skådisen Antia Ekberg hade väl varit borta ett par veckor, så hade svenskan glömts bort. Men vi är alla olika.
    Önskar er nu lugnare dagar.
    Ha det gott!

    • Ama de casa skriver:

      Man ska nog ha både det ena och det andra (tur och skicklighet) när det krånglar till sig.
      Anita Ekberg och Dolph Lundgren var ungefär lika glömska båda två 😉
      Tack och ha det toppenbra ni med!

  17. Znogge skriver:

    Det där var väl lite onödigt mycket spänning tycker jag men desto skönare att det gick vägen och att ni kom hem som ni skulle! Både ni och bagaget så klart..

    Välkomna hem!

    • Ama de casa skriver:

      Det ska vara måtta med allt, även spänning… Men ibland blir det för mycket ändå 🙂
      Sen är det ju alltid en stooor lättnad när det har ordnat upp sig.

      Tack! Även om jag inte har schlagerhatten med mig så kan jag ju lägga kepsen på sängen – då blir ju Denver hemma (där jag lägger min hatt 😉 ).

  18. Åsa skriver:

    Huvva, att spänningen var olidlig kan jag förstå. Tur det hela slutade så pass bra att Ni kunde fortsätta Er resa.
    kram

  19. TravelAnna skriver:

    Oj, oj, oj, det där var väl lite VÄL mycket spänning för en enda dag. Puh! Blev helt svettig bara av att läsa om det. Sån TUR att det gick bra.

    Mycket fina foton som guldfisken tog, får jag säga. 😉

    Så spännande med Denver! Vilken resa ni är på.

    Ha det fortsatt bra!

  20. bpz3 skriver:

    Först en rungande applåd för att du var uppe mitt i natten och fotade bron! Inte nog med tidig uppstigning alltså, utan tre fadäser på det. Tror att till och med jag hade blivit aningen nervös här. Åt andra sidan kan man ju alltid ta nästa flyg, egentligen alltså;-)

    Så nu ska ni bila runt lite i Foppas gamla hemtrakter. Å jag såg precis att det är 33 grader varmt där. Inte dumt alls, då kan ni tina upp efter Grönland;-)

    PS. Himla snygg t-shirt som Anders har på sig. DS.

    • Ama de casa skriver:

      Jag vet inte vad som hänt… Jag är uppe i ottan mest varenda dag. Har nog inte fattat vad klockan är där jag befinner mig 😉
      Jomenvisst går det fler flyg, men har man lite planer så är det synd om man måste planera om. I och för sig är vi rätt bra på det också när det väl har blivit tvunget att göra det 🙂

      Haha! Jag kanske borde passa på att köpa Foppatofflor? Inte för att jag har sett några, men å andra sidan har jag inte letat heller 😀

      Varmare än så har vi haft. Bilens termometer visade 37 grader som mest (och ännu mer egentligen eftersom den visar Fahrenheit 😉 ). Vi är helt klart upptinade vid det här laget.

      T-shirten gillar Anders också. Och jag – eftersom det var jag som köpte den åt honom 😉

  21. yfronten skriver:

    Hooooaaah! Flygplatser är gräsliga men det där med att leta reda på sin packning som lyfts av båten ser också svinjobbigt ut! Bra att ni hade express ändå kanske?

    • Ama de casa skriver:

      Det är alltid lite VÄL spännande innan bagaget kommer. Utom när man ska hem, då gör det inte så mycket om det försvinner för då får man det hemskickat till dörren 😉
      Jag vet inte riktigt om det där med express hjälpte så mycket. Såg många andra med ”vanlig” utcheckning som fick sitt bagage före oss…

  22. Anette skriver:

    Det där hade jag aldrig klarat. Jag hatar spänningsmoment när man ska resa. Det brukar, som tur är, oftast gå bra.
    Så ni fortsätter resan, kul 😊

    • Ama de casa skriver:

      Oftast går det bra, men vi har varit med om försvunnet bagage alltför många gånger. Inte bra för nerverna… 🙂
      Jo vi åker runt ett tag till, fast på landbacken nu 😀

  23. Ruth i Virginia skriver:

    Åh, va` kul! Nu får vi vara med på en kryssning i Klippiga Bergen!
    Det är ju inte precis kortaste vägen tillbaka till Torre från NYC,.
    Genvägar är senväger men det spelar ju ingen roll, när man har
    all tid i världen. Håll bara reda på, var ni befinner er.!

  24. gunnardeckare skriver:

    Tur att ni är vana resenärer. Jag har full förståelse för ”magknipet” Skulle jag säkert också ha haft

    • Ama de casa skriver:

      Jag har rest en del, men jag kommer aldrig att bli lugn inför en resa… Vill alltid vara ute i väldigt god tid. Fast ibland rår man inte över omständigheterna… Då blir det extra stressigt.

  25. Freja skriver:

    Jag får magknip med dig. Jag vill vara incheckad och vid gate i mycket god tid om jag ska må bra!

  26. paulamerio skriver:

    Haha, o jag som var förvissad om att ni skulle landa hemma i Espana! Och så var det så fel det kunde bli! Men alltså alla pärser med tider och avgångar och strul, nä jag skulle inte få magknip utan akut diarre följt av hjärtinfarkt! Vad ska ni två nu hitta på?

    • Ama de casa skriver:

      Kändes som vi kunde titta runt lite mer när vi ändå hade åkt så långt 🙂 Lite struligt var det allt, men skönt när vi äntligen kom på plats.
      Magknip hade jag, men nån akut diarré klarade jag mig ifrån. En himla tur det!
      Vi tar dan lite som den kommer nu. Måste ju bestämma själv vart vi ska åka och vårt boende följer inte med… Men jag gillar att bila runt också 😀

  27. Jennifer skriver:

    Men wow vilken bild på bron, riktigt fin 😀

  28. Janne skriver:

    Jösses, det är inte något lugn ”semester” ni är ute på! 🙂 Fortsatt trevlig resa!

    • Ama de casa skriver:

      Nej, vi brukar behöva lite semester efter våra semestrar 😉 Dessutom är det bra väldigt bra att ha bloggen så vi kan kolla upp vad som egentligen hände 😀

      Tack så mycket!

  29. MariArne skriver:

    Jösses så nervöst. Tur det gick bra. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: