Det var vi igår i Halifax. Nästan i alla fall – vi var åtminstone on the boardwalk.
Strax efter vi lagt till på morgonen så fick vi en ny granne:
OJ vad Ama är glad att hon slipper köra dom där kolosserna till fartyg. Hon skulle inte ens vilja vara hjälpchaufför.
Men där kunde hon ju inte sitta och oja sig hela dan…
… så vi skyndade oss iväg.
Vår skuta hade lagt till i ena änden av den långa och fantastiska boardwalken som finns nere vid vattnet.
Vi traskade iväg. Båten som ligger med näbben hitåt är vår granne som kom in efter oss, vår båt låg bortanför den.
Vi såg ett gäng som förmodligen försökte spara in på filmen i kameran genom att klämma in sig allihop på samma bild.
När vi var i Halifax för två år sen kom det vatten på oss uppifrån. Den här gången kom det uteslutande nedifrån.
Ama råkade släppa kollen på Anders ett kort ögonblick…
… och se bara vad han då lyckades ställa till med. Karlar… Suck!
Efter den ”bedriften” försökte han fly på en båt, men förutom att han hade fel uniform så var landgången stängd med ett oöverkomligt hinder.
Vi traskade vidare.
Djurlivet var fascinerande.
Bland annat såg vi den här färgglada bläckfisken.
Till slut hade Ama tagit sina sista steg. Ja, hon vägrade gå ett enda steg till innan hon fick vila.
Anders hittade en braig stol att ta igen sig på.
Ama hittade en annan stol som var betydligt bättre. För henne i alla fall.
Varför var den bättre då, kanske ni undrar?
Jo, Ama hade aldrig kunnat ta sig ned från den där större stolen lika ”smidigt” som Anders gjorde.
Här hade vi kommit till upploppet av den otroligt fina strandpromenaden och fortsatte in mot stan.
Mer om det nån annan gång kanske, för nu har vi åkt en bit till och lagt till i vår nästa hamn. Den stan måste ju också undersökas.
Var är vi nu då? Ja, tro det eller ej, kaptenen måste ha kört som en galning inatt, för dagens stopp är faktiskt i Sydney.
Gomorron!