Nu kommer dom sista bilderna från Wien för den här gången. Lite blandat bandat kan man säga.
Stefansdomen. Härifrån har Ama ett otrevligt minne från när vi var i Wien 1998. Då gick vi upp i ett av tornen och kollade utsikten (förmodligen åkte vi hiss, minns inte just den biten).
Där uppifrån var det en vacker utsikt, men Ama fick syn på den bautastora kyrkklockan som vi stod precis bredvid.
– OJ vilket oljud det skulle bli om den satte igång nu, sa Ama, fast förresten, det kommer den inte att göra för den är ju trasig.
– Men? Hur vet du det? sa Anders. Han var mäkta imponerad av att Ama kunde se att den var trasig.
– Jamen den har ju inget snöre i kläppen, klart den inte funkar då, sa Ama.
Då kom Anders med dom orden som Ama aldrig kommer att glömma:
– Ditt dumma nöt…
Okej. Kyrkklockan var maskindriven, men att säga så till Ama när det dessutom var hennes födelsedag? Hade det varit idag så hade hon definitivt känt sig kränkt, men då när det begav sig så fick hennes stolthet bara en liten törn. Om Ama är långsint? Nej, det kan man väl inte påstå.
Gick tillbaks i arkivet för att hitta bilder från när vi var där -98 och kunde konstatera att under hela den långweekenden hade vi tagit tretton (13!) bilder och ingen alls från Stefansdomen.
En av dom tretton fotona var den här fantastiska bilden. Det var då när vi var och tittade på sängknopparna (som egentligen heter Wiener Sängerknaben). Eller tittade och tittade… Vi satt i ett litet rum på en läktare med bara det där hålet ut mot kyrkan, såg inte en enda sängknopp, utom på en TV-skärm som fanns i vår ”garderob”. Prästerna såg vi däremot till, fast först när dom skyndade sig in till oss när det var dags att ta upp kollekten. Inte sjutton betalade vi nåt extra för det där!
Okej. Åter till detta millennium.
Det fanns många gamla, vackra byggnader. Här var det ett par karlar som hade fullt sjå med att hålla upp en balkong.
Det fanns även nyare och mer färgglada byggnader.
Syntes kanske tydligare när man vände sig om, men då kom å andra sidan inte vi med i bild.
Statyer över stadens stoltheter fanns det gott om.
Här var till exempel Mozart…
… och guldgubben skulle föreställa Johann Strauss.
Vilka dom här filurerna var, det vet inte Ama, men dom slogs mot en dinosaurie. Vilka tuffingar!
I Wien delar man övergångsställen med cyklisterna på många håll. Här fick man både gå och cykla.
Fast här var det nog bäst för alla att stanna, för visst är det en kamera som sitter där överst på stolpen?
Wien var en mycket trevlig och gåvänlig stad, det var det inte bara vi som tyckte.
Ama vill gärna återvända dit nån fler gång, men hur ska hon kunna hitta en bra anledning?
AHA! Där har vi det. Nej, nu har Ama inte tid längre, hon måste ta sig en kopp kaffe. Attans också att vi köpte så mycket nespressopluttar i Murcia.
Ja, det var dom sista bilderna från Wien för den här gången. Nästa anhalt på resan var Bratislava. Kanske ses vi där framöver?
Gomorron!