Hemresan

 

Igår morse var Ama uppe med tuppen.

Eller hon var åtminstone uppe och studerade den vackra soluppgången. Det kaaan tänka sig att hon kröp till kojs en stund till efter den studien.

Det var skönt att åka iväg utan att det var nån marknad ivägen.

Sen blev vi lurade av Tomtom-en.

– Sväng till höger här! sa han. Så det gjorde vi.

– Varför i allsindar svängde ni? sa han i nästa andetag, okej, jag ritar om vägbeskrivningen. (Kanske inte direkt dom orden, men andemeningen gick inte att missförstå. Kunde nästan höra hur han suckade också, den lurendrejaren!)

Lite irriterande att han lurade oss, men annars hade vi kanske inte fått se den där… rondellstenen?

Därefter passerade vi faktiskt en marknad, men den hade vänligheten att ligga vid sidan av vägen och inte på densamma. Tack för det.

Med glada hoppsasteg lämnade vi Baza.

Fast vi kom inte så långt innan det körde ihop sig igen:

Ingen marknad den här gången, men väl ett vägarbete.

Blev världens trafikstockning (eller ”traffic stocking” som språkgeniet Ama en gång sa till en taxichaufför i Kanada…). Här hade det tjorvat ihop sig totalt då dom hade två provisoriska trafikljus efter varandra och dom som mötte oss hamnade i en kö in mot stan och stod liksom ivägen för oss när det blev grönt från vårt håll.

Så småningom kunde vi passera själva vägarbetet. Ama kan inte påstå att hon avundas dom som har det där jobbet. Varm asfalt och varma skyddskläder behövs liksom inte för att förstärka den hetta som solen bjuder på just nu.

Vi kom ut på motorvägen och kunde gasa på en del nedför bergen. Om det går alltför fort och bromsarna inte vill vara med så finns det som skylten visar såna där ”nödbromsar” på sina håll. ”Avfarter” som gör skäl för sitt namn, dom är nämligen tänkta att minska av på farten. Man kör helt enkelt av från vägen på grusfyllda banor för att få stopp på fordonen. Som tur är så har vi aldrig behövt testa (eller se) hur dom funkar i praktiken.

Motorvägar är oftast ganska trista, men man kommer snabbt fram och slipper otäcka omkörningssituationer.

Som här:

Läskigt att möta en långsam lastbil som kör om på en dubbelriktad väg. Fast den där på vår sida var i och för sig på väg åt samma håll som vi – den bogserade förarhytten till en annan lastbil. Såg nog så läskigt ut ändå.

Efter ungefär 1,5 timmes körning åkte vi in på den nya rastplatsen mitt emot den vi stannade på första dan på turen. Man kan ju undra… Om den nu är typ helt ny, varför har dom byggt den så snett?

Där köpte vi en mycket välförtjänt frukost som vi intog medan vi lyssnade till det vackra ljudet av bilar som dundrade förbi ute på motorvägen.

En dryg timmes körning senare var vi tillbaks till ”gå”:

Garaget här hemma. Där hade vi startat turen 8 dagar tidigare, cirkeln var alltså sluten.

Här kan ni se själva ”cirkeln” på en karta med starten och slutet i Torrevieja inringat längst till höger:

1. Úbeda (inklusive Baeza), 2 nätter.
2. Setenil de las Bodegas, 1 natt.
3. Valverde del Camino, 1 natt.
4. Badajoz (via Minas de Riotinto), 2 nätter.
5. Montoro, 1 natt.
6. Baza, , 1 natt.

En rundresa på totalt 8 nätter och det har varit sååå kul! Otroligt många intryck och väldans mycket att se. Kommer nog att ta ett tag att smälta allt och det är inte helt omöjligt att det dyker upp ett eller annat inlägg ytterligare från den turen.

Nu är vi som sagt var hemma igen, och igår kunde vi konstatera att det känns som att högsäsongen är i antågande här.

Såhär såg det ut på Playa del Cura, trots att vi kom ned till stranden efter att den värsta rusningen hade lagt sig och andra sittningen hade börjat.

Nej, det gick tyvärr inte vägen för dom svenska tjejerna igår. Synd, för dom hade varit värda en vinst. Nu får vi väl heja fram dom till ett brons istället då.

Gomorron!