Apropå första bilderna…

 

… i förra inlägget, så såg vi en hel del väggmålningar i Cartagena också.

Det där med skillnaden mellan klotter och graffiti kan vara hårfint.

Ama gillar inte att man målar på ”riktiga” husväggar. I och för sig var det snygga ögon där, men ändå. Texten var dessutom väldigt missprydande.

Att man piggar upp väggar på ställen där det har rivits och det ska bli nybyggnationer, det är en annan sak. (Sen finns det såklart även fula husgavlar i bostadsområden där det har målats snyggt så det har blivit en försköning).

Här kommer några andra exempel som vi såg runt om i Cartagena:

• En fin och finstämd målning av en blomsterhand.

• Ett ”hål i väggen” under det typiska spanska kabelkaoset.

• Ett ”kyrkfönster” målat på en stenvägg.

• Fred Flinta, Barney Granit, Super Mario och ett par figurer till som Ama inte är bekant med.

• En gitarrverkstad. Gitarrer lagas väl bäst med tejp?

• En hattmakare.

• En affär där det verkar som om Ama herself står och väljer bland frukterna?

Men det fanns inte bara konst som var uppåt väggarna.

Här satt till exempel Plåtniklas uppflugen på ett tak.

Ama måste till sist lägga in ett varningens ord.

När ni går runt och studerar konst som befinner sig högt upp, glöm för allt i världen inte att se er för var ni går! Det gäller alltså att se ned när man ser upp.

För Amas del höll det på att ta en ände med förskräckelse:

En Ama de casa på semester vill verkligen inte snava över en disktrasa, arbetet ska liksom inte följa med på turen. Måste ha varit ett rent sabotage av nån att lägga den precis där Ama skulle gå! Turligt nog var Anders med och sin vana trogen styrde han henne runt det otäcka. Det är inte jätteofta som disktrasor kommer ivägen, men styrningen fungerar även för hundbajs, gropar i gatan och annat otyg.

Det gick bra även den här gången, så ni kan andas ut.

Gomorron!