Påskupploppet och after-påsk

 

Men först en påsktävling:

Finn fem fel!

Självklart är det dom vita äggen som är fel. Dom hittar man väldigt sällan här i Spanien, nästan alla ägg är bruna som det där ensamma stackars ägget där i kylen. (JAAA!!! Ama vann tävlingen – GRATTIS!!!)

Dom där bruna äggen är väldigt svårskalade och dessutom kan dom inte vara lika lätta att måla i glada färger till påsk.

Det är förmodligen därför dom säljer färdigmålade ägg i affärerna.

Man kan också undra vad alla tuppar och hönor pysslar med i påsktider?

Ni kan sluta undra nu, Ama har som vanligt svar på alla frågor:

Dom festar runt, precis som dom flesta andra under påsken. Man kunde dock tycka att dom kunde städa upp alla ölburkar efter sig.

Nu till påskupploppet.

På annandagen hade vi en dejt inbokad:

Vi mötte upp med Per, Lena, Göran och Christel. Och se på tusan! Någon verkade återuppstånden, påskhelgen till ära.

Vi gick (och rullade) till restaurang ABC.

Där har dom en sån där buffé där man beställer in rätter efter hand från menyn. Mycket att välja på.

Ama undrade om hon skulle ta nummer 89 eller nummer 89? Efter ett tags velande tog hon nummer 89.

Där längst till vänster är nummer 89. Jättegoda, precis som alla dom andra 89 rätterna (eller hur många dom nu blev) som Ama valde. En supertrevlig kväll med smarrig mat i glada vänners lag.

Sen blev det after-påsk.

Vi tog en promenad och såg att påskhelgens myckna regnande hade gått hårt åt stränderna. Inte helt oväntat.

Dom där fotavspolningsgrejerna brukar vara i sanden och inte balansera oppanpå.

När solen nu hade visat sig lite så hittade soltörstande människor ner på den så gott som obefintliga stranden. Men den kommer snart att vara sitt gamla vanliga jag igen, dom är duktiga på att laga stränder här.

Själva gick vi hem och packade för att resa iväg.

Det här färdsättet valde vi. Nej, inte kvasten – den är fortfarande ur funktion – men vi tog bilen.

Fast först tog vi hissen ned till garaget. Den blåa sjukvårdsväskan fick följa med, för Syster Anders litar inte riktigt på Ama ännu. Den fick dock inte följa med i resväskan utan bo kvar i bagageluckan på bilen alldeles mol allena (tillsammans med diverse annan bråte som alltid ligger där, som varningstrianglar och annat krafs).

Efter en knapp timmes körning hamnade vi här:

Ja, ja. Ama erkänner. Hon är inte särskilt duktig på att fota överhuvudtaget och speciellt inte från bilen. På framsidan av den där skylten till höger i bild (som dök upp plötsligt och mycket oväntat) stod det Cartagena. Där hade vi en helt underbar dag igår.

Mer om det nån annan gång, nu är det dags för frukost och hemresa.

Anders tackar och bockar för alla dom fina födelsedagshälsningarna han har fått och ger er alla en stor KRAM!

Gomorron!