Att imponera med Agility

 

Söndagen började på sedvanligt sätt med frukost.

Mäh? Ama ser förvånad ut. Smörgåsar igen? Vad hände med sockerkakan och María-kexen?

Men äsch då… Det där var en arkivbild från lördagens överraskning. Såhär såg det ut i söndags:

Taadaaa! Ordningen återställd. Fast den där marmeladen… Ama undrade så ifall det var tänkt att hon skulle ha den på kexen eller möjligen på den runda sockerkakan? Blev ingetdera av det. Ama fick sin lyxyoghurt från Aldi och knyckte av Anders goda varma macka med skinka och ost.

Dags för promenad igen.

Det är rätt tomt i receptionen på helgerna…

… likaså på parkeringarna. På den där grusplanen brukar det vara knökfullt med bilar på veckorna, nu stod det bara en där långt ut i vänstra bildkanten.

Igår blev det ett rätt sopigt inlägg från vår tur runt sjukhuset. Ama funderade om hon inte skulle kunna hitta nåt finare att visa, men den där grusplanen uppfyller väl inte riktigt kriteriet för ”fin”… Blomman i högra kanten gav Ama en idé – varför inte visa en del av floran runt Quirón?

Sagt och gjort – då tittar vi på blommor och sånt istället för papperskorgar idag då.

Gul marklavendel. Kallas väl även tussilago?

Gul trädlavendel. Även kallad falsk mimosa. Ama har fått lära sig att det inte är mimosa det där utan nåt annat. Eller lärt och lärt… Vad det där ”nåt annat” egentligen är, det fastnade inte alls.

Röd busklavendel. Även kallad diskborstbuske. Av Ama i alla fall.

Sen hittade vi nån konstig blålila växt som Ama inte har nån aning om vad det är. Men den luktade väldigt gott när man petade på den. (Om ni tittade på den blåa papperskorgen i bakgrunden får ni faktiskt skylla er själva).

En del växter var höga så in i vassen. Ser ni den där runda byggnaden i bakgrunden? Det är auditoriet här i Torrevieja.

Vi gick dit. Men då fick Ama lite ont i magen… Inte sådär fysiskt utan mer av en otrygghetskänsla, för då hade vi faktiskt lämnat själva sjukhusområdet så Ama var på rymmen på riktigt! Läskigt…

Vi gick raskt tillbaka in på ”hemmaplan” igen.

Ama funderade på om hon kunde komma på ett sätt för att visa doktorn att hon var pigg som en mört och helt klart redo att skrivas ut.

Då kom hon på det:

Agility! Det måste väl bevisa att Ama inte har på sjukhuset att göra längre?

Och se på sjutton! Agility imponerar tydligen på doktorer. Dagen efter (igår alltså) blev Ama utskriven.

Det blev genast ett nytt ”rymningsförsök” – denna gång i civila kläder och utan den där påsen med dränaget.

Bara en stund senare satt Ama på terrassen hemma och åt en glass. Ni vet ju – glass rekommenderas starkt när man är nyopererad. (Anders vet fortfarande inte att det gäller när man opererar bort halsmandlarna och ni skvallrar väl inte den här gången heller?)

Så nu är Ama hemma igen efter fem nätter på Quirón. Den här gången har hon inga som helst planer för att återvända. Inte förrän på fredag i alla fall då det är återbesök för att (förhoppningsvis) ta bort dom 29 stygn (häftklamrar) som sitter på magen.

Tack än en gång alla ni gulliga som kommit med glada tillrop och krya-hälsningar – ni är bäst!

Gomorron!