Helgen som varit…

18 februari 2019

 

… ja, den har varit och den har varit trevlig.

1

I fredags testade vi ett – för vår del – nytt ställe. La Tía Verde nedanför busstationen. Vi har i och för sig varit på själva stället tidigare, men då hette det Katastrof. Anders tog en smarrig räkmacka och Ama testade nåt som lät mycket märkligt men som var hur gott som helst: Stekt haloumi med persiljestuvad potatis och lingon. Kommer definitivt att äta det nån fler gång. Hmm… Det ser ut som det är två gubbar som håller på att fixa till Amas frisyr där?

2

Sen funderade Anders på att köpa nya dojor, men dom såg lite för små ut.

3

På lördagen sportade vi minsann. Här förberededde Anders sportdrycken.

4

Carita, Christel, Anders, Ami, Per, Dan och Patrik håller här på med den nog så viktiga uppvärmningen.

5

Sen var det bara att börja kasta kloten.

6

Det blev en jämn och spännande match om nu Ama minns rätt. Som vanligt spelade killarna mot tjejerna.

7

Vem som vann? Äsch. Det är väl inte så noga?

8

Vi firade den goda matchen med god mat i solen på Sharngri-La.

9

Anders fick en kompis.

10

Den mysiga katten hade gärna fått följa med hem.

11

I söndags – igår alltså – var det nåt paellarejs nere vid vita kyrkan, men där hade inte vi tid att stanna…

12

… för vi hade en dejt med Ami och Patrik på 100 Montaditos. Söndagar (och onsdagar) är ju readagar där så det gäller att passa på.

Ja, det var lite av det som vi hittat på i helgen, men nu är en ny vecka här…

13

… och det är hög tid att ge sig ut på en liten tur igen.

– Rulle! Rulla ned därifrån, du är en vaktälg som ska hålla ställningarna här hemma!

14

– Sa du rulla runt? Det grejar jag busenkelt!

– Okej. Det är dags att ge sig av, gå ned därifrån!

Så, då rullar vi väl iväg då – utan Rulle.

Gomorron!


Skyltsöndag – ljus

17 februari 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Ljus.

Lite blandat från veckan som gick och från arkivet kommer här.

Jamen då kör vi då!

Ama kan aldrig sluta fascineras över spanjorernas härliga byggdesign. Vad gör man inte för att få gratis ljus på sin balkong?

2

Kvällsljuset blir vackert i fasadbelysningens sken. Det är dom duktiga på i det här landet.

3

Julgransljus är bland det finaste Ama vet. Helst ska det dessutom vara hysteriskt blinkande, då är det som allra bäst.

4

Rödljus. Endast i undantagsfall – som här – är rödljuset grönt.

5

Ibland lyser inte rödljuset, men det är rött ändå. Annan belysning får stå för själva ljuset.

6

Herr Gårman och Fru Gårman får dela på samma rödljus.

7

Och i rättvisans namn: Herr Gårman och Fru Gårman får även dela på samma grönljus.

Nuförtiden är det svårt att hitta rätt lampor för att få en fin belysning med rätt ljusstyrka. Många felköp har det blivit här hemma hos oss.

9

Men värmeljus – det kan man aldrig få för många av!

Gårdagens Schlager var verkligen inget vidare över lag. Ama lyckades i alla fall få tre av fyra rätt, hade bara råkat byta ut Martin Stenmarck mot Dolly Style.

Anders då?

Tja… Det blev – precis som vanligt – för spännande för honom…

10

… så han gick ned i garaget och kontrollerade hur det stod till i felköpslådan med alla ljusstyrkor…

11

… och det var likaså bra att kontrollera ifall det möjligen är dags att fylla på värmeljusförrådet.

Men hörrni.

Det allra, allra finaste ljuset borde väl ändå vara detta:

Lavalampans sken.

Gomorron!


Som det kan bli en vanlig fredag i februari

16 februari 2019

 

1

Det här är Rulle.

2

Full Rulle.

Ja, som det kan bli en vanlig fredag i februari.

Nu hoppas Ama att Rulle är mer skärpt idag.

Gomorron!


Att fira Alla hjärtans dag…

15 februari 2019

 

… det kan man göra på många sätt.

En variant är att fira med något gott att äta och det gjorde vi igår. Men först måste man då fatta beslutet vad man ska äta.

1

Nåt sånt där kanske?

2

Eller ännu hellre nåt i den där stilen?

Fast nej. Då drabbas man ju av disk direkt efteråt och då kommer ju firandet liksom av sig.

3

Så istället gick vi ut och delade på en Alla-hjärtans-dag-pizza. Mumsigt!

Sen skulle Ama fira vidare genom att äntligen få ta en sväng med Lilla tåget!

4

Men tyvärr hade det tappat bort alla sina vagnar. Det var väl en himla otur det… Men nästa gång, kanske?

Det var ändå en fin Alla hjärtans dag och kväll.

Hur firade ni gårdagen?

Gomorron!


Idag är det…

14 februari 2019

 

1

Alla hjärtans dag!

2

Man kan se hjärtan överallt, även om just det här i kaffet ”bara råkade bli”.

3

Många hjärtliga former/formar finns det. (Fast här tyckte Ama att sättet dom paketerade gummisnoddarna i en bollform var fränare än själva hjärtformen).

4

Hjärtan – och kärlek! – finns som sagt var överallt.

5

Se nu till att inte vara ett stenhjärta, utan bjud till.

Skynda er ut, spring iväg och fira denna hjärtliga dag. Skulle ni nu råka snubbla på vägen…

6

… ja, då kan ni ju alltid kalla det för ”koreografi”.

Kram på er och ha en riktigt fin Alla hjärtans dag!

Gomorron!


Jakten på lavalampan går vidare

13 februari 2019

 

I det HÄR inlägget var vi på väg från IKEA med spårvagnen in till Murcia centrum. Nu tusan, nu skulle lavalampaffären lokaliseras! Den som vi såg i julas men som på nåt mysko vis ”försvann” när Ama hade tjatat till sig ett löfte om att få inhandla en sån där fin.

1

I julas stod det en ståtlig gran där i rondellen där vi klev av spårvagnen.

2

Det gjorde det inte nu. Lite trist, men fullt förståeligt.

3

Här var det en julmarknad då i december…

4

Den var också borta.

5

Vi hade ränt gata upp och gata ned och letat efter affären som var puts väck.

6

Samma den här gången och nu var till och med röda mattan puts väck.

Ama började bli lite stressad, siestatiden närmade sig och inte ett spår av nån lavalampa.

Då fick Ama en fiffig idé:

7

Här på stora torget vid katedralen, snett bakom ryggen på fotografen, där ligger turistinformationen.

Ama letade fram bilden på lavalamporna i bloggen och gick in för att fråga om nån visste var den affären fanns.

Den här bilden alltså. Den där tredje från vänster är Ama mest intresserad av.

Killen var smart! Han förstorade bilden och kunde på prislappen där utläsa ”La Poste” vilket visade sig vara namnet på en affär i stan.

9

Den råkade dessutom ligga bara ett kvarter bort – perfekt!

10

Tänk… Där hade vi passerat bara minuten innan vi kom fram till turistinformationen. HUR kunde vi missa den? Vi höll verkligen noga span på alla affärerna när vi skannade genom stan.

11

Men äntligen! Där var dom. Lavalamporna.

Vi såg också att vi hade en himla tur, för dom hade ovanligt tidig siesta, 13:30 – den brukar oftast inledas klockan 14. Klockan var då 13:10 – Phu!

12

Det såg lite utplockat ut, men dom hade säkert ett jättelager som dom inte hade plockat upp.

En liten smärre detalj bara…

13

Klockan var tjugo minuter i siesta, men det var stängt och igenbommat. Blir man trött eller blir man trött?

14

Sååå nära och ändå så långt ifrån… Snopet!

Nåja. Nu är affären lokaliserad i alla fall och Murcia är ju en trevlig stad att besöka. Bättre lycka nästa gång. Fast nu får jakten på lavalampan pausa ett tag, det finns gränser för hur länge man orkar jaga.

Gomorron!


Jakten på lavalampan

12 februari 2019

 

Ända sen innan jul då Ama fick syn på superläckra lavalampor i en affär i Murcia så har hon velat ha en. När Anders sen fick köpa en gasvärmemanick så lovade han dyrt och heligt att då skulle Ama få köpa en lavalampa. Ett givande och tagande, typ.

JAAA!!!

Så då började jakten på lavalampan.

1

Först gick vi lååångt upp i kvarteren ovanför Carrefour.

2

Den här affären har mängder av lampor.

3

Hur många som helst faktiskt, men ingen lavalampa. Suck.

Ama gissade att affären var lite ”märkvärdig” av sig och tyckte att lavalampor var på tok för kitschiga för deras fina sortiment. Pfft! Finns ju inget finare än en lavalampa ju!

4

Fast Ama tänkte till och gick in och kollade på den bautastora kinabasaren som ligger precis bakom Luzete. Där fanns en miljon (eller möjligen en miljard?) pryttlar varav många väldigt kitschiga, men inget spår av nån lavalampa.

5

Däremot hittade Ama supersköna tofflor som fick följa med hem. Som en liten bonus och/eller plåster på såren liksom.

6

Vi kollade på favvo-kinan på Valencianas, men inte heller där fick vi napp.

7

Den här affären inne i centrala stan kändes lovande, men nej… Däremot fanns det en urgullig liten hund där, så Ama ska nog gå och kolla fler gånger, för säkerhets skull.

Till slut:

8

På den här affären – bävern – vaknade hoppet rejält!

9

Se där! Lavalampor! Fast dom var blåa. Ama vill inte ha en blå lavalampa. Möjligt att det fanns andra färger också men kartongerna var omärkta och den som personalen öppnade åt oss den var blå. Dessutom var dom som Ama sett i Murcia mycket elegantare! (Om nu ”elegant” passar in som en beskrivning på en lavalampa…).

Inget inköp alltså, och vi åkte till Orihuela för att gå på medeltidsfestivalen.

På medeltiden var väl lavalampor vanligt förekommande va?

10

Fast här fanns det ingen…

11

… och inte här heller.

Dan efter åkte vi till IKEA:

12

Många lampor – ingen lavalampa.

MEN!!!

Ama är allt en listig liten räv. Största anledningen till att vi besökte IKEA var varken kanelbullefrukosten eller värmeljusinköpen.

Nejdå.

Vi lämnade bilen på gratisparkeringen ute på IKEA…

13

… och tog spårvagnen in till stan. Nu tusan skulle vi hitta tillbaks till den där affären med dom vackra lavalamporna som vi ”tappade bort” i julas. Nu skulle Ama få sin efterlängtade lampa!

14

Jodå. Det kommer att bli bra det här!

Fortsättning följer…

Gomorron!


Att ha sönder grejer…

11 februari 2019

 

… det är Ama något av en specialist på. Kameror, till exempel.

Fast just den där kameran tog livet av sig själv. Johodå! Det gjorde den visst det! Det där skyddet lossnade bara helt plötsligt utan att Ama gjorde nånting alls. Hon skulle bara ta ett kort.

Den här kameran däremot… Den råkade Ama slänga i gatan.

Nu börjar Ama ha sönder otur med sina datorer också.

Det började med att Efraim (E-tangenten) krånglade på Amas bloggmojäng. En storstädning av tangentbordet löste problemet temporärt, men snart började han krångla igen, Efraim.

Så Ama ”fick” en ny dator, men den var hon inte riktigt nöjd med så den gick i retur.

Bytet till den nya gjorde nog att Efraim-datorn fick kalla fötter, eller åtminstone hela tangenter och fungerade alldeles utmärkt. Fast efter ett tag la Efraim av igen och fick sällskap av tangenterna X, Q och W. Dom tangenterna används i och för sig inte lika mycket, men det var nog så irriterande.

Lösningen blev denna:

1

Ama fick en nygammal dator. En av Anders datorer som han iordningställde så den passade Ama perfekt.

Jättebra! Ända tills…

2

Oops… Hade Ama sönder den nu? Hon är allt bra klåfingrig och klantig har allt bra otur med sina tekniska pryttlar.

3

Nej visstja! Det var ju den där datorn som hade en löstagbar skärm. Phu! Den gick inte sönder – det där med att man kan ”avskärma” den är alltså en finess, man kan använda den som surfplatta också.

4

Nu har Anders tagit fram den där lilla verktygslådan som får Ama att rysa en aning. Visst påminner den till vissa delar om såna verktyg som tandläkarna använder sig av?

5

Många smådelar och skruvar finns det inuti en laptop…

6

… och där nånstans ser vi baksidan av Efraim & co. Anders ska göra ett tappert försök att återuppliva dom döda tangenterna.

Ama säger bara lycka till och datar lugnt vidare på sin nygamla, fungerande dator med den avskärmningsbara skärmen.

Gormorron!


Skyltsöndag – skär

10 februari 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Skär.

På vår lilla tripp söndag/måndag så hittade Ama en del skära grejer.

1

Dom här mjukisdockorna på medeltidsmarknaden var både skära och rosa. Vad nu skillnaden är?

2

Likaså dom här rosorna. Både skära och rosas. 10 stycken fick faktiskt följa med hem (fast i en annan kulör). Hoppas dom står sig.

Jomenvisst är väl rosa och skär två ord för samma färg?

2b

Så Ama tycker att rosa kan få vara med på en alldeles egen skylt.

3

Det såldes även skärbrädor…

4

… och dom här grejerna som man säkert kan skära med. Åtminstone rispa lite.

Dan efter gav vi oss av mot Murcia.

5

På vägen såg vi den här väggen som var väldigt skär. Det där som Ama har pekat ut är skäreggen på en sax. Jodå. Ama har googlat på saxens anatomi.

6

Vi landade på IKEA som alltid är ett säkert kort när det kommer till skyltkombin. Fast för att hitta skär-grejer så fick man söka på ”skar”. Likaså bra det eftersom bokstaven ”ä” saknades på tangentbordet.

7

Dom här knivarna kan man definitivt skära med. Snitta är väl dessutom ett annat ord för att skära?

8

Sen kan man hitta ordet där man minst anar det. Ama var lite intresserad av den här ramen, och se på tusan – hette den inte Dalskärr. Tycker fortfarande synd om dom på IKEA som måste hitta på namn till varenda liten pryl.

Sen kan Ama inte låta bli att ge sig ut i arkivet en sväng.

Här hade dom en isbana med naturis på parkeringen utanför Leroy på La Zenia Boulevard, där det nog togs en del skridskoskär. Fast inte så många, för det där istältet har på senare år ersatts av jultältet istället. Det passar Ama mycket bättre och det är betydligt mer välbesökt.

Avslutar med en bild som svägerskan Anki har tagit och skickat till Ama:

Bland kobbar och skär utanför Resarö i Stockholms skärgård fanns den här glasskiosken. Eller åtminstone fanns det en skylt som för tankarna till en sån. Kanske hade själva glasskiosken sjunkit?

Så var det ju Schlagern igen igår.

Vi fick bara in två rätt var, Andreas och Hanna/Liamoo. Även om det var en hyfsat bra omgång igen så var första delfinalen bättre. Det som Ama tycker är sämst är att programledarna får ta FÖR mycket plats.

Anders då?

Ja, som vanligt blev det på tok för spännande för honom…

10

… så iförd sin skära Schlagerhatt gick han ut i köket för att skära upp mer godsaker att tugga på till det spännande upploppet av deltävlingen.

Gomorron!

PS: Anders hävdar å det bestämdaste att Schlagerhatten inte alls är hans. Ja, ja. Vi säger väl det då…


Ama blev lurad!

09 februari 2019

 

1

– Kom, sa Anders, vi går upp här. Har du tur så kanske du ser lilla tåget.

HA! Den enkla gick inte Ama på. Hon såg nog vad som lurade där uppe på toppen – klostret i Orihuela. Förutom att hon faktiskt ibland vågar vägra har hon varit där uppe förr, så om ni undrar hur det ser ut där uppifrån kan ni kolla HÄR.

– Aldrig i livet att du får mig upp för den där backen, svarade alltså Ama.

Så vi vände om och gick in på festivalområdet igen.

2

Då blev det lite läskigt. Det som blänker där mitt i bild är en kniv, killen jonglerade med tre stycken. Ama trodde först att dom var gjorda i papp, men det var dom inte alls – det hördes när han tappade dom i marken vilket han gjorde ett flertal gånger. Kändes obehagligt att han gick omkring och slängde med knivarna bland alla människor.

3

Så vi gick och åt lite grann och sen gick vi utanför festivalområdet.

4

Fina, fast låga hus där i Orihuela.

5

Nähänä. Det var visst inga hus det där. Man måste ändå medge att det blev snyggare när dom hade ”tapetserat” över den där korrugerade plåten. Är det förresten inte Stalkern som står där borta och försöker komma in?

6

Ama såg en vacker bänk.

7

Anders såg trappan till vänster om bänken. Tänk vilka olika saker man lägger märke till.

8

Han fortsatte uppåt, och Ama blev såklart nyfiken och hakade på.

9

Utsikten var rätt trevlig.

10

Anders kollade in kanten.

Kommer ni ihåg vad Ama sa i början av det här inlägget? Jo: ”Aldrig i livet att du får mig upp för den där backen”.

11

Här var hon precis i den backen. Ama blev lurad!

12

Men inte fullständigt lurad ändå. Hon gick inte uppför den där backen – hon gick nedför. HA! Stor skillnad där.

Gomorron!