Var hamnade vi?

 

Det började som vanligt i garaget:

Ama – som är kuddansvarig – lassade in det viktigaste i bilen.

Precis när vi skulle åka så krånglade Tomtomen. Men det var ju inga problem, Ama är en alldeles utmärkt kartläsare.

Anders (och Ama) andades dock ut en aning när den återfick andan efter en omstart och visste var vi befann oss och vart vi skulle.

Här förde vi en diskussion. Ama hävdade å det bestämdaste att vi hade varit i Fuente Álamo, medan Anders å sin sida sa att där hade vi aldrig varit.

Det är i såna lägen det är helt perfekt att ha en blogg. En snabb kontroll där visade att vi visst hade varit i Fuente Álamo och sovit över där en natt. Fast inte just i den Fuente Álamo som vi passerade igår. Visst är det egentligen rättvist att båda kan ha rätt? Å andra sidan är det dumt att döpa olika ställen till samma namn.

Vi konstaterade att ”vår” gamla rastplats på vägen mot Granada hade öppnat igen. Men den här gången skulle vi inte så långt, så vi stannade inte där.

Strax efter rastplatsen var vi nämligen framme.

Lite smala gator, men ändå inte så farligt.

Fast sen tyckte Tomtomen att vi skulle åka in där. Det tyckte inte Ama.

Och – vips! – så var vi ute på landet igen.

Likaså bra att lyda Tomtomen…

… så vi vände där det var möjligt.

Lite senare kom vi fram till vårt boende för natten som var:

Ett trevligt och mycket centralt ställe.

Dessutom fanns det ett kök, så man kunde brassa sitt eget käk om man ville. Eller kanske tvätta? Vi ville varken göra det ena eller det andra.

Så efter att vi hade valt ett av dom två sovrum som fanns att tillgå så drog vi ut på stan.

Var har vi då landat denna gången?

Jo här:

I Totana.

Ett trevligt litet ställe vid foten av nationalparken och bergsmassivet Sierra Espuña.

Men några bergsklättringar blir det inte denna gång – idag åker vi hem igen.

Gomorron!