Påfyllda busskort!

26 februari 2019

 

Efter 19 dagars väntetid så var det då äntligen dags att förhoppningsvis få våra busskort påfyllda för ännu ett år.

1

Dom där kölapparna fick vi alltså den 6:e februari och igår var det då dags. Vi hade könummer 43 och 44 och skulle vara där klockan 11:36 respektive 11:39. (Ja, busskort kan väl liknas vid nån sorts id-handling så det är alltså lag på att se ut som en mupp även på såna).

Vi gick iväg till stället där påfyllningen görs.

2

Klockan 11:24. Vi kom fram och gick in.

3

Klockan 11:27. Båda korten var påfyllda och klara.

Tre minuter tog det. TRE minuter! Och då satt killen ändå och hjälpte ett annat par när vi kom in. Nåt könummer pluppades inte fram heller, vi gick bara fram när paret innan lättade från sina stolar.

Enda skillnaden mot förra gången när vi var där och fick dom där nummerlapparna nitton dagar tidigare var att det var färre människor där då (ingen alls, alltså). Varför i jösse namn kunde han inte ha fyllt på korten direkt?

4

Klockan 11:33. Vi var hemma igen – innan vi hade vår första tid. Relativt rolig tid där också. (Kollade fototiden och den säger 11:31. Mikron går alltså inte riktigt rätt, men å andra sidan är fototiden inte lika rolig som den på mikron).

Man slutar aldrig förvånas över den spanska byråkratin…

Nåja. Nu har vi busskorten påfyllda för ett år till utan kostnad. Hur firar man det på bästa sätt månntro?

Tja… Vi gick ut på en promenad.

5

Först rakt ned på Playa del Cura.

6

Fortsatte bort mot piren.

7

Trampade vidare efter paseon nere på stan.

När vi kom till Acequión såg vi en hägring:

8

Äsch. Det där var visst bara Ama.

Tar om det där.

När vi kom till Acequión såg vi en hägring:

9

Äsch. Det där var visst bara en häger. Nu ger Ama upp det där med hägringar.

10

Till slut kom vi så långt som vi hade tänkt oss – till slutet på Playa los Náufragos.

11

Där ligger den här restaurangen. Visserligen är den stängd såhär års, men har vi gått dit har Ama gått ungefär 5000 steg och när hon sen kommer hem har hon alltså uppnått stegmålet.

Så där vände vi om och gick hemåt igen.

12

Vi åt en god lunch på vägen hem. Men ser inte Ama lite missnöjd ut där på bilden? Varför då, månntro?

Jo, förstår ni…

13

Den där restaurangen där vi satt så skönt i solen, den ligger i huset på bortre delen av busstationen.

Busstationen för lokalbussarna, alltså.

Hade det inte varit smartare att fira dom nypåfyllda busskorten med att åka buss? Då hade vi dessutom säkert vetat att dom faktiskt fungerar också.

Nåja. Man kan inte tänka på allt.

Gomorron!