Ama blev lurad!

 

– Kom, sa Anders, vi går upp här. Har du tur så kanske du ser lilla tåget.

HA! Den enkla gick inte Ama på. Hon såg nog vad som lurade där uppe på toppen – klostret i Orihuela. Förutom att hon faktiskt ibland vågar vägra har hon varit där uppe förr, så om ni undrar hur det ser ut där uppifrån kan ni kolla HÄR.

– Aldrig i livet att du får mig upp för den där backen, svarade alltså Ama.

Så vi vände om och gick in på festivalområdet igen.

Då blev det lite läskigt. Det som blänker där mitt i bild är en kniv, killen jonglerade med tre stycken. Ama trodde först att dom var gjorda i papp, men det var dom inte alls – det hördes när han tappade dom i marken vilket han gjorde ett flertal gånger. Kändes obehagligt att han gick omkring och slängde med knivarna bland alla människor.

Så vi gick och åt lite grann och sen gick vi utanför festivalområdet.

Fina, fast låga hus där i Orihuela.

Nähänä. Det var visst inga hus det där. Man måste ändå medge att det blev snyggare när dom hade ”tapetserat” över den där korrugerade plåten. Är det förresten inte Stalkern som står där borta och försöker komma in?

Ama såg en vacker bänk.

Anders såg trappan till vänster om bänken. Tänk vilka olika saker man lägger märke till.

Han fortsatte uppåt, och Ama blev såklart nyfiken och hakade på.

Utsikten var rätt trevlig.

Anders kollade in kanten.

Kommer ni ihåg vad Ama sa i början av det här inlägget? Jo: ”Aldrig i livet att du får mig upp för den där backen”.

Här var hon precis i den backen. Ama blev lurad!

Men inte fullständigt lurad ändå. Hon gick inte uppför den där backen – hon gick nedför. HA! Stor skillnad där.

Gomorron!

Annonser