Borta bra…

07 februari 2019

 

… men hemma är inte så tokigt det heller. Vi har haft några riktigt fina dagar sen vi kom hem från Orihuela.

1

Seglingsbåtarna har seglat ute till havs, men vi har promenerat på torra land istället.

3

Det är inte så jättetrångt på stränderna nu. Här på Playa de los Náufragos var det gott om svängrum när vi gick förbi.

2

På Playa del Cura ser man att det myckna blåsandet tidigare har tärt en hel del på stranden. Det där kommer dom att fixa till igen, men det är just ingen idé nu, inte så många som vill ligga på stranden som sagt.

4

Här på Playa de los Locos var strandgympan i full gång.

Men vi har inte bara traskat utefter havet. Nejdå.

5

På väg hem efter att ha handlat på Mercadona såg Ama den här skyltningen. Avsmalnande väg? Ja, det var ju ingen underdrift direkt. Väldigt avsmalnande, för att inte säga avstängd…

I tisdags fick vi finbesök:

6

Ami, Fia, Patrik och Lasse kom förbi hos oss och vi hade mycket att prata om eftersom det var länge sen vi sågs. Väldans trevligt!

7

Ami hade med den här fina presenten till Ama. En egentillverkad jättetjusig finwettex med guldglitter minsann – tack så jättemycket!

8

Tillsammans med Fia och Lasse gick vi sen ned till Matias och käkade deras goda mat.

9

Favorit i repris som vi broderligt och systerligt delade på. Hur gott som helst! Den där röda salsan är det sting i och den gör verkligen pricken över i-et till den smakrika maten.

Och kolla här:

10

Den gulliga ägarinnan/kockan vet att Ama bara älskar den såsen, så hon skickade med en burk hem trots att vi inte ens hade bett om doggybag (maten var slut, liksom ingen idé då…). Snällt va?

Igår… Då skulle vi göra vårt – som vi trodde – nuförtiden enkla besök för att tanka på våra busskort för ytterligare ett år.

Vårt nuvarande busskort betalade vi 7 euro för år 2015. Mycket pyssel och knåp, men skam den som ger sig.

När vi skulle fylla på för ett år till år 2016 så fick vi en kölapp som gällde till dagen efter och när vi gick dit så fyllde gubben på för ett år till, helt utan kostnad.

År 2017 och 2018 räckte det med att vi visade oss och korten så fixade han till ett nytt år på max ett par minuter. Lätt som en plätt!

(Om ni är nyfikna på vårt slit för att spara 1,35 euro per person för en bussresa så kan ni klicka på årtalen här ovanför…)

Glada i hågen så gick vi hit igår:

11

Bara några hundra meter hemifrån. När vi kom in så var det ingen kö, inga folk överhuvudtaget, så vi såg fram emot en snabb lösning och ett påfyllt busskort i ett nafs.

Men inte då…

– Har ni en besökstid? sa samma gubbe som alltid har suttit där.

– Nej… sa vi.

– Jamen då ska ni få en, sa han, och sen fick vi dessa lappar:

12

Nummer 43 och 44 klockan 11:36 respektive 11:39 den 25:e februari. Om nitton dagar alltså. OM NITTON DAGAR?

Det hade gått fortare för honom att ge oss påfyllning på korten än att ge oss lapparna.

Vet inte vad man ska säga… Ska man skratta eller gråta? Det är ju alltid trevligare att skratta, så det gjorde vi, men man slutar aldrig att förvåna sig i det här landet.

Vi som hade tänkt fira våra nypåfyllda busskort med en frukost på Lizarran.

13

Ja, ja. Vi åt en frukost där i alla fall. Som tröst, liksom.

14

Lite senare åt vi en tröstlunch ute på terrassen också. Var liksom sugna på den där salsan som vi hade fått av den gulliga kockan på Matias.

Visst är det väl härligt att säsongen för att grilla/steka på terrassen är igång på riktigt nu?

Gomorron!

Annonser