♫ ♫♪♪ Opp och ner… ♫ ♫♪♪

31 januari 2019

 

I Mazarrón kunde vi ju inte stanna hela dan på hotellrummet och studera 70-talskaklet i badrummet.

Så vi gav oss ut på stan…

1

… där vi såg en krokig och tvåhövdad gran. (Möjligen var det inte en gran, men det rimmade så bra på ”stan”).

Anders gick med bestämda steg åt ett speciellt håll.

2

Här började Ama ana oråd. Det gick uppför.

3

– Ingen fara, sa Anders. Vi ska bara gå in i den här parken. Vilken tur vi har att den är öppen!

4

Hmm… Vad var det som skymtade där uppe på toppen?

5

– Kom igen nu! Anders manade på.

6

Ama traskade motvilligt med.

Fast som alltid när det bär av uppåt så måste hon även denna gång medge en sak:

7

Utsikten var fin.

8

Anders kollade som vanligt över kanten…

9

… sen försökte han gena också.

10

Till slut försvann han både in och upp i tornet.

11

Med lock och pock försökte han få med Ama.

12

Men hon tyckte att trappan och hela konstruktionen såg ranglig ut och för en gång skull vågade hon vägra borgen. YEESSS!!! Duktig Ama!

13

Istället stod hon nere vid ingången till tornet på säkrare mark och studerade utsikten. Fint! Men vad var det för mojäng som stod där högst upp på den närmsta kullen? Äsch! Inget att bry sig om, den har säkert inte Anders sett ändå. Det var i alla fall vad Ama hoppades på.

Nåja. Vi traskade ner till stan igen. ♫ ♫♪♪ Opp och ner… ♫ ♫♪♪, precis som det stod i rubriken.

Förresten… Ni känner väl igen låten? Inte? Det är den från Emil i Lönneberga som börjar såhär:

♫ ♫♪♪ Opp och ner, ner och opp… (grisen gal i granens topp)♫ ♫♪♪

Hmm… När man kommit ner ska man tydligen opp igen? Det bådar inte gott inför den förhoppning som Ama hade där hon stod och studerade kullen på den sista bilden.

Gomorron!