♫ ♫♪♪ Minnena kommer så ofta till mig… ♫ ♫♪♪

18 januari 2019

 

Så kan det bli ibland när man gör inlägg och svarar på kommentarer till det. Den här gången var det det HÄR parabolinlägget som fick Ama att bege sig ut i minnenas allé.

Det började 1991 med att Carola skulle tävla i Storschlagern med ”Fångad av en stormvind”. Samma dag som hon skulle tävla åkte vi ut på en elektronikaffär i Stockholm, där fick Ama syn på en bautastor parabol.

Ja, fullt så stor som den här var den väl inte, men på den tiden hade Ama ingen blogg och filmen var betydligt dyrare så det finns ingen bild från det tillfället.

Nåväl. Affären hade ett himla käckt erbjudande: ”Om Carola vinner ikväll så får du tillbaks alla pengar som du handlat för idag”. Utan ångerrätt såklart.

Ama: Köp, köp, KÖP den där parabolen! Den kan bli alldeles gratis!

(Minns inte riktigt vad den kostade, men det kan ha varit 14.000 eller nåt. Gratis var den verkligen inte ifall Carola inte skulle vinna).

Anders: Nej, jag måste undersöka först vad vi kan ha och dessutom tror jag att ett av grannens träd står ivägen för att vi ska få en bra signal.

Ama: Köp, köp, KÖP!!!

Anders: Nej, alldeles för kort tid för att jag ska hinna kolla.

Sen vet vi väl alla hur det gick – Carola vann, såklart. Gissa om Anders fick onda ögat då när segern stod klar? Fast Carola vann ju med minsta möjliga marginal, lika många poäng som Frankrike, men fler fullpoängare från juryn.

Anders kollade sen i lite mer lugn och ro, och grannens träd var onekligen ivägen.

1

Den där björken till höger handlade det om, den bakom äppelträdet. Men oj vad dåligt det syntes?

2

Sådärja! Nu syns det bättre. Anders var rätt effektiv med sekatören redan på den tiden.

Vi pratade med grannen och en dag när vi kom hem från jobbet fanns det bara sågspån kvar av björken. En annan granne hade tagit ned den gratis i utbyte mot veden.

Jamen då var kusten klar då! Eller parabolsignalvägen i alla fall.

3

Här var Anders igång med monteringen. Själva parabolen var bra mycket mindre än den Ama hade sett då på Carola-dagen. Likaså bra det, den bautastora som Ama ”valt” ut hade förmodligen tagit med sig taket på huset vid första bästa höststorm.

4

Ama studerade och dirigerade installationen från långt håll…

5

… och hon studerade och dirigerade installationen från nära håll.

Sen gav hon det hela godkänt och överlät resterande arbete till Anders medan hon själv fortsatte med det som hon är som allra bäst på:

6

Jodå. Bara så att. Hon var faktiskt värd att ligga där och gunga eftersom hon hade sytt den där hängmattan alldeles själv av markisväv.

Om ni inte har klurat ut vilken sång som avses i rubriken, så är det den här:

”Lyckliga gatan” stämmer in bra på det här inlägget. Det var verkligen många lyckliga år vi hade på den där gatan där vi bodde. Fast till skillnad från sången så finns den gatan kvar även om inte vi bor där längre.

Gomorron!

PS: Det tar sig! Julen står fortfarande för dörren, men nu har den åtminstone flyttat sig från terrassdörren till ytterdörren:

7

En nackdel med det var att vi efter en synnerligen trevlig dag hade en anings svårt att komma in i lägenheten igår kväll. Men idag – på tjugofemtedag Hildur – så kanske det ordnar sig.