Det blir inte alltid som man tänkt sig…

21 december 2018

 

1

Igår morse vinkade vi farväl till vår vaktälg Rulle…

2

… och tidigt på morgonen vandrade vi iväg på gatorna i Torrevieja.

3

Här busade vi till det lite. Som man kan se på skylten där ska fotgängare gå runt, den där stora infarten är enbart för bussar. Men vi var som sagt var busiga och smet in den vägen ändå.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig…

4

Anders håller i en tidtabell som han skrivit ut från nätet dan innan. Den stämde inte på en fläck. Tydligen hade dom bytt bussbolag för vårt färdmål och den bussen gick inte alls på dom tider som stod på papperet.

* Suck *

Så vi gick hem igen.

5

Där intog vi vår tilltänkta och färdigfixade bussfrukost i vardagsrummet.

6

Sen gick vi ned och – i ren protest! – stuvade in väskan i bilen och tog den istället för den där DUMMA bussen.

7

Efter att ha kört ungefär en timme irrade vi oss med bilen in i stan dit vi hade tänkt åka buss.

8

Parkeringsgaraget till hotellet låg precis efter den här mycket märkliga rondellen. En rondell med mötande trafik? Nåt sånt har vi nog aldrig sett nån annanstans. Otroligt förvirrande, men vi lyckades ta oss igenom den och bli av med bilen. Ja, på ett kontrollerat vis då – i ett parkeringsgarage, alltså.

9

Sen gick vi till vårt favorithotell där vi bott flera gånger förut. Andra hotell i den stan vet vi förresten inte så mycket om, eftersom det här är det enda vi bott på, men varför ändra på nåt som man tycker är bra?

10

Även här tog dom emot oss med julklappar redan i receptionen och precis som i Benidorm så hindrade Anders Ama från att öppna dom. Fel dag fortfarande, tydligen.

11

Vi checkade in på rummet ungefär samtidigt som bussen skulle gå från Torrevieja enligt den tidtabell som faktiskt gällde.

Men den utskrivna, felaktiga tidtabellen fick vi ändå nytta av:

12

Den använde vi som nötfat och som sådant fungerade den betydligt bättre än som tidtabell.

Vart åkte vi då?

Jo hit:

13

Till Murcia. Det har blivit lite av en jultradition för oss att åka hit mellan Lucia och julafton. En väldigt trevlig tradition, faktiskt.

Ja, det blir inte alltid som man tänkt sig – men det kan bli hur bra som helst ändå! Tur man kan vara flexibel.

Efter en lååång och skön sovmorgon är det strax dax för frukost.

Gomorron!


Att förena nytta med nöje

20 december 2018

 

Det är ju det bästa.

Den minnesgoda kanske minns att vi tog en liten minitripp till Benidorm förra veckan?

1

Där stannade vi en natt och kunde sitta ute på vår terrass på kvällen och se folk gå fram och tillbaka och solen gå ned. Ett trevligt nöje.

Men det där med nyttan då?

Ja, för att komma till det får vi backa tillbaks till samma morgon som den där övre bilden var tagen:

2

Ni ser packningen va? Den obligatoriska röda väskan och dessutom en mysko kartong.

3

I den kartongen fanns det ett gäng med tidningar. Närmare bestämt medlemstidningen för Más Amigos.

4

Morgonen efter var vädret inte det bästa. Ama – som är mycket en mycket omtänksam person – erbjöd sig helt frivilligt att stanna på hotellet och vakta bagaget medan Anders hämtade bilen. Här hade han hämtat upp den och visade att han minsann kan parkera som en hel spanjor. Både på trottoaren och på övergångsstället i en och samma parkering. Snyggt! Observera också att han själv kanske tyckte att den parkeringen var ”på gränsen” och hade därför varningsblinkersen igång. Allt enligt spanska parkeringsnormer.

Vi lämnade Benidorm och åkte hit:

5

Till L’Alfas del Pi. Anders sa nåt om att han nog borde ha packat sekatören också och för en gångs skull var Ama benägen om att hålla med att det inte hade varit så dumt.

6

Väl framme så åkte vi till Más Amigos lokalkontor för dom norra delarna av Costa Blanca och lämnade tidningarna.

7

Väldigt trevliga lokaler där uppe. Inte så mycket folk just när vi var där, men kontoret hade inte riktigt öppnat för dagen.

Sen var det en sak till som vi skulle göra där uppe:

8

Ama fick hämta upp en julklapp. Perfekt!

9

Efraim (e-tangenten alltså) har fortsatt att krångla på Amas nuvarande dator och vi kunde köpa loss den här datorn som dom tyckte hade för liten skärm för deras behov, men som passade Ama perfekt. En win-win-situation, alltså.

Nu håller Anders på att fixa till den så den ska vara en kopia av Amas nuvarande dator – bortsett från den krånglande tangenten då. (Han var så gott som klar när han råkade lägga en automatisk avstängning i start-up-menyn. Även solen har sina fläckar och Ama fnissade lite medan Anders sa ett gäng fula ord som inte riktigt lämpar sig i tryck på en barntillåten blogg. Allt är dock i ordnings nu.)

Våra bilder från Benidormtrippen håller på att vara på upphällningen nu, vad ska man då göra?

Tja…

10

Ama har lösningar till det mesta. Rulle får stanna hemma även denna gång, även fast han hade förberett sig noga och satt på sig skorna. Som sagt – är man en vaktälg så är man.

Vi hörs!

Gomorron!


En helt vanlig tisdag i Torrevieja

19 december 2018

 

1

Vi började med att ta bussen, det var ett tag sen nu.

Som vanligt (i alla fall vanligast) så åkte vi hit:

2

Till Cabo Cervera för att sen promenera mot La Mata. Ser ni den blåa fyrkanten där längst ut på udden?

Okej, Ama zoomar:

3

Hotellet där borta mot Guardamar var ovanligt blått. Ama tycker att dom verkar måla om det lite nu och då. Sådär blått har det väl aldrig varit förut?

4

Vi mötte upp med Annika och Gihan och tog en skön promenad utefter stranden vid La Mata.

5

Sen bjöd dom på en smarrig lunch hemma på deras terrass och Annikas mamma Inga var också med. Tack så jättemycket alla för god mat och en trevlig eftermiddag!

Sen fanns det braiga chanser till shopping igår också.

6

Här var det nåt till salu.

7

Jamen det var väl en fin stolpe? Ama blev bra sugen på att slå till.

Fast mest sugen blev hon på att köpa denna:

8

En korv-och-bröd-tillagarmojäng. Huuur har Ama klarat sig utan en sån i alla dessa år?

Men det blev ingen shopping igår. Ama får väl hoppas på Tomten… Ska bli intressant att se hur han paketerar den där stolpen.

Ja, det var vad vi roade oss med en helt vanlig tisdag i Torrevieja.

Hittade ni på nåt skojsigt?

Gomorron!


Man får inte ge upp så lätt

18 december 2018

 

I förra inlägget försökte Ama ta en selfie i Benidorm med en fågel på huvudet:

8

Det gick väl sådär.

Men man får inte ge upp så lätt.

Ni kanske minns att Ama hade tagit med sig rester från lunchen i ett ännu tidigare inlägg?

13

Det är dom hon håller i sin vänstra hand där, samtidigt som hon har fullt upp med att hålla hastighetsbegränsningen. Tur att Ama är en kvinna och således har simultanförmåga.

Nåväl. Beväpnad med mutor och med en fotograf i släptåg (Stalkern, alltså) gick hon tillbaks till ett mycket fågelsäkert ställe i Benidorm.

3

– Komsi, komsi små duvorna, här finns det mat!

4

Se vad söt den är, lilla duvan, som är så modig så den törs ta direkt ur handen.

5

Och se där! En bild på Ama herself(ie) med en fågel på huvudet. Mission accomplished! Man får som sagt var inte ge upp så lätt.

Ja, då var det väl bara att gå därifrån då.

6

– Men hörrni… Nu får ni väl ändå ta och lugna ned er lite?

Men icket.

7

Istället brakade det loss totalt. Duvorna var som galna!

Vad tänkte Ama där och då, tro?

Ja, det sa hon till och med högt på den här ytterst korta filmsnutten:

Nästa gång vi åker till Benidorm ska vi nog spela in en skräckfilm i långfilmsformat. Vad sägs om titeln ”Fåglarna”? Eller det känns som det redan kan vara taget… Kanske bättre att skriva en låt och spela in en musikvideo? Oh la paloma blanca skulle den låten kunna heta. Jo. Det känns både nytt och rätt.

Gomorron!


Mer turistande

17 december 2018

 

Efter lunchen i Benidorm så fortsatte vi vår promenad.

1

Fortfarande var det fantastiskt fint väder och mycket att titta på.

Vi studerade bland annat dom som låg nere på stranden och njöt i solen.

2

Himla bra med zoom – man spar steg och dessutom slipper man bli sandig.

3

Det var till och med några modiga som vågade sig ut i vågorna.

Plötsligt fick vi syn på en kändis:

4

Fast han såg ut att ha det lite kämpigt med att hålla näsan ovanför ytan.

5

Tur för Homer att det fortfarande fanns badvakter på stranden där i Benidorm. Här i Torrevieja har dom givit sig av för länge sen.

6

Det där med selfiesar är populärt i alla åldrar.

7

Den där mannen verkade till och med ha fått med en fågel på sin selfie – snyggt jobbat!

Ama ville såklart inte vara sämre och planerade att ta en selfie med en fågel hon med. Men hon tänkte verkligen inte nöja sig med att bara ha med den på samma bild. Nejdå. Hon skulle ta en selfie med en fågel uppe på huvudet.

8

Det gick väl sådär. Fågeln hann flyga och bara delar av huvudet kom med i bild.

När det kommer till den typen av mer avancerad fotografering behöver Ama helt klart hjälp.

Gomorron!


Skyltsöndag – kantig

16 december 2018

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Kantig.

Ama kom genast att tänka på Anders och alla dessa kanter han envisas med att gå ut och upp på när vi är ute och ser oss omkring. Helt onödigt om ni frågar Ama och hon har många gånger stått med hjärtat i halsgropen och vrålat GÅ BORT DÄRIFRÅN!!!

Här kommer en kavalkad av bilder på temat. Samtliga är återanvända och det går ju helt i stil med vad som gäller nu i jul. Återanvändning är inte fel alla gånger. (Speciellt inte när man glömt bort att fota nytt under veckan).

Jamen då ger vi väl oss ut på dom där kanterna då – on the edge!

Det är ju en himla tur att dom sätter upp varningsskyltar när man närmar sig dom där kanterna. Den här hade dom varit vänliga och satt upp på Irland.

Men hjälper det verkligen?

Nej, det gör det inte. Ni ser vem som går där bortanför grinden och alla varningar va?

Och sen kunde han kika ned där vid kanten av The White Cliffs of Dover. (Ja, vi hade förflyttat oss, det var inte Dover som flyttat till Irland).

När Anders är i farten hjälper varken små skyltar (Gullfoss, Island)

… eller större varningar och förbud (tillbaks på Irland igen, Cliffs of Moher).

Och inte har han blivit klokare med åren heller, det här var i Kotor i Montenegro i år.

Finns det inga naturliga kanter att gå upp på, så går det lika bra med en mur (bröderna Wrights minnesmonument i Dayton)

… eller så kan man bara hitta nån sorts fundament att bestiga (högsta punkten på Isle of (Wo)man).

Nationalparker är annars bra ställen där man kan hitta många läskiga kanter att stå jättejättenära.

Som här i Yosemite…

… eller varför inte Grand Canyon?

Men det allra, allra läskigaste stället var det här:

Horseshoe Bend, Arizona.

Visserligen var det en fantastisk utsikt, men Ama grät. Ja, grät lite halvhysteriskt. Okej. Helhysteriskt. Det var en väldigt brant kant och inte minsta lilla skyddsräcke fanns det där vid kanten. Otroligt otäckt!

Ändå var det faktiskt Ama som tog den där bilden.

Hur tusan gick det till?

Jo:

Med tårarna rinnandes nedför kinderna ålade hon sig ut till kanten. (Handväskan släppte hon tydligen inte ifrån sig?)

Ja, ni vet ju – allt för bloggen! Men det där var faktiskt på gränsen. Aldrig mer!

Alla kanter är dock inte otäcka, det ska man i ärlighetens namn erkänna.

♫ ♫♪♪ Nästan i KANTEN av den blåa Atlanten… ♫ ♫♪♪

Där kunde man få en korv i Sagres, Portugal, den sista innan man kom till Amerikat. Och den var inte otäck alls.

Gomorron!


En liten promenad i Benidorm

15 december 2018

 

I förra inlägget lämnade vi – lite motvilligt – vår härligt soliga terrass på hotellet i Benidorm och gav oss ut på stan.

1

Och se – det var soligt även där utanför. Vilken tur!

2

Vi traskade utefter den fina strandpromenaden.

Men Ama borde ha tagit med sig en påse att hyperventilera i, för det tog inte lång tid innan hon fick syn på detta:

3

Som dom parkerar i det här landet. Att stå mitt i gatan mitt i ett spärrområde – nemas problemas!

Permobiler har alltid varit en mycket vanlig syn i Benidorm, men just den här varianten hade vi inte sett förut:

4

En tandem-tandem-permobil? För övrigt så verkade antalet permobiler ha minskat. Ama har hört nåt om att dom skulle förbjudas för såna som faktiskt bara använder dom av lathet. Om det förbudet har slagit igenom vete sjutton, men dom var helt klart färre i antal nu. Kan ha berott på säsongen också.

5

Vi vandrade vidare genom stan.

6

Beundrade detta väldigt pampiga och tjusiga julträd.

7

Lite mer juligt här kanske?

8

Jodå. Nog hade dom pyntat inför julen. Ama ville gärna åka lilla tåget där, men det stod tyvärr still och då kommer man liksom ingen vart.

Ama blev lite kär där också:

9

Visst var han söt! Skulle bli ett utmärkt sällskap till Rulle, men Anders påstod att man inte fick plocka åt sig av julpynten hur som helst. Trist!

Det blev lite kyligt där i skuggan bland all snö…

10

… så vi traskade vidare ut till den andra stranden som dom har där i Benidorm. Den ena heter… nåt, och den andra heter… nåt annat. Ama lär sig aldrig oavsett hur många gånger än BP kommer med ledtrådar och minnesregler. Nåja. Dom är breda och fina båda stränderna, och väääldigt sandiga.

11

Vi strosade norrut i det härliga vädret.

Till slut nådde vi vårt mål för promenaden:

12

♫ ♫♪♪ Någonting att äta, någonting att dricka… ♫ ♫♪♪

Ama vet inte riktigt vad som hände, men hon missade helt att fota maten. Hon kanske inte är helt kurant trots allt?

Fast delar av maten kom med på bild i alla fall:

13

Ama håller den i ett stadigt grepp där i sin vänstra hand. Att ta med sig det man inte orkar äta upp är aldrig fel – man vet ju aldrig när man får mat nästa gång.

Sen passade det väldigt bra att dom skyltade med Amas ålder där också. Fast Anders påstod att det var en hastighetsbegränsning? Oavsett vilket så stämde skylten in på både och. Ama har fyllt 20 och fortare än 20 gick det inte när hon galopperade genom stan.

Gomorron!


Vårt boende i Benidorm

14 december 2018

 

1

Redan i receptionen slog julstämningen emot oss. Ama ville genast öppna några paket, men fick inte för Anders. Det var tydligen att tjuvstarta, påstod han.

2

Dom hade pysslat till en julkrubba i fönstret också. Trevligt!

3

Den syntes bättre när kvällen kom och motljuset hade gått ned. Anders ser visst lite suddig ut där, och det kanske han var också? För inte kunde det väl vara fotografen som var ostadig på handen?

Det var i alla fall en helt perfekt krubba…

4

… för kolla vem Ama hittade. Receptionisten fnissade en aning när Ama dök ned där i krubban för att föreviga Benidorms bajsande gubbe.

5

Rummet var väl inte sådär jättemärkvärdigt, men det var stort, rent och fräscht.

6

Storbilds-TVn var vi inte så impade över, fjärren var nästan lika stor som TVn. Däremot var motivet på tavlan där till höger väldigt tjusigt.

7

Det som var den stora behållningen och som hade avgjort vårt val av hotell var läget och terrassen.

8

Utsikten åt andra hållet var inte så tokig den heller.

9

Lite cava där ute i solen satt inte alls fel. Anders fick dock inte utöva sitt partytrick med att skjuta korken i luften och sen fånga den. Ama var rädd för den sannolika rekylen i taket. Hade liksom haft nog med skador och behövde ingen ny, självförvållad.

10

Jamen SKÅL då! Korken var helt klart under kontroll, vilket kändes bra.

11

Vi satt länge och njöt där i solen och studerade folk på stranden och strandpromenaden.

12

Vissa hade skaffat sig en strategisk plats på stranden. Ni ser va?

Okej, vi kollar närmare:

13

Amas teori var att han kanske inte var så bra på att simma, den där mannen. Anders trodde snarare att det var för att han skulle hitta tillbaks till sin plats som han lagt sig där vid livbojen som satt på stolpen. Tänk så olika man kan tänka om samma sak.

Till slut kände vi att vi nog var så illa tvungna att gå ut, så då gjorde vi det.

6

Hörnan där vid överkanten av Marconi-skylten var vår, ett perfekt läge centralt i Benidorm.

Läget är nog det viktigaste när det kommer till att välja hotell och det är så himla bra nuförtiden när man har tillgång till ett bautautbud på internet. Vilket också är ett viktigt kriterium när det kommer till att välja hotell. Att det finns ett bra och gratis internet, alltså.

Nu är vi hemma igen, det blev bara en natt på vår första minisemester på länge. Men att stanna en natt istället för att ”bara” göra en dagsutflykt kan verkligen rekommenderas. Det finns mycket att se och göra i Benidorm. Kan tänkas att det kommer fler inlägg därifrån framöver.

Gomorron!


Vart tog vi vägen?

13 december 2018

 

Ja, vi började som vanligt:

1

Med att åka ut ur garaget. En bra start.

2

Sen åkte vi norrut. Svängde inte av förrän dom började hota med att ta betalt. Då lämnade vi motorvägen – precis som 95 %  av alla dom andra som var ute och körde åt det hållet.

3

En stund senare såg vi en mycket bekant skyline. Vi gillar det stället, så där svängde vi av.

4

Checkade in på ett hotell där man har full koll på stranden – utan att behöva få sand mellan tårna.

5

Ett mycket trevligt hotell med ett bra läge.

7

Fast vad gjorde dom egentligen där nere på stranden?

8

Vi var lika konfunderade som duvan där, men det är alltid kul att kolla vad folk – och fä – håller på med.

Var hamnade vi då?

Ja, om ni inte redan har räknat ut det, så är vi i…

9

… Benidorm.

Perfekt för Ama. Om orken skulle sina så har hon redan sett det mesta här och sen är det inte långt bort ifall hon vill kolla igen.

Men vet ni vad?

Det är såååå härligt att äntligen känna att livet återvänder. Efter många motgångar (som Ama har mörkat lite här i bloggen) så ljusnar det nu. Och detta trots att vi är inne i dom mörkaste tiderna på året.

Puss och kram till er alla som har hejat på och peppat Ama under detta halvår som har varit väldigt jobbigt. Älskar er alla!

Gomorron!


Julstädning

12 december 2018

 

Det behövs göras både här och där, inte minst i garaget.

Anders har gjort ett stort jobb och rensat bland sladdar och annat krafs som bodde där nere i en salig röra.

Ama då, kanske ni undrar? Ja, hon hade givetvis hjälpt till med liv och lust om det nu inte hade varit för den lilla detaljen att hon har varit konvalescent. Doktorns order var att ta det lugnt och en doktor måste man ju lyda. Lääänge.

Men nu är det väldigt fint i garaget som ni kan se här:

1

Snyggt sorterade handdukar, påsar, skidor och väskor.

Men vänta nu? Det verkar fattas nåt där på översta hyllan?

2

Aha! Där är den. Äntligen! Två månader sen den fick ut och röra på sig, så det är verkligen på tiden.

Så då är det väl bara att ge sig av då.

3

Oops! Ser ut som det är nån som gärna vill följa med.

Men det går ju inte för sig. Är man vaktälg så är man, ett nog så viktigt uppdrag nu i juletider.

Det är många skummisar i farten såhär års.

Ha en lugn och fin lill-lördag!

Gomorron!