Att vila sig i form

20 november 2018

 

1

Ojsan! Vad hade hänt här? Såg lite konstigt ut.

Ama smög runt och kollade från andra hållet:

2

Aha! Det var bara osynlige mannen som tog en paus.

Han behöver väl vila sig i form inför den tid som snart kommer. Inte bara tomtefar och tomtenissarna som går en hektisk tid till mötes.

Den där sista bilden är förresten en arkivbild från 2013. Sånt där väder hade vi inte igår. Jösses vilket regnoväder det var på natten och morgonen med stora översvämningar till följd, sen fortsatte det att pinka ned mest hela dan.

Ama vägrade lämna lägenheten.

Nåja, det är inte bara tomtefar, tomtenissarna och osynlige mannen som behöver vila sig i form. Även en Ama de casa kan behöva slappa ibland.

Gomorron!


It’s only a game…

19 november 2018

 

I lördags var vi ett gäng som gick bort till petancabanorna i La Rosaleda.

1

Det var Bosse, Carita, Dan, Anders, Ami, Stig, Ulla, Ditte och Patrik.

Vi började med det viktigaste:

2

Sportdrycken.

3

Lite taktiksnack på det och sen delade vi upp lagen. Som oftast så var det tjejerna mot killarna som gällde. Ama stod över denna gång, har fått restriktioner från doktorn att undvika lyft och häftiga rörelser, men hon hejade såklart på det lag hon annars skulle ha ingått i – tjejerna.

4

Sen drog spelet igång. Alla kollar intresserat på hur det ska gå, utom möjligen Ami som just där verkar mer intresserad av sportdrycksförrådet?

5

Det kastades klot lite hit och dit under glada skratt och hejarop. Ingen tar det där med att vinna så seriöst – it’s only a game!

6

Man kan då kanske undra hur den där mätningen kunde bli så viktig? Alla var engagerade.

Nåja. Det var väl bara en engångsföreteelse.

7

Eller???

Ibland var det verkligen svårt att avgöra vinnaren.

Som här:

8

Två klot ligger kloss mot lillen, ett klot från vardera laget. Hur stor är sannolikheten för det scenariot? Det har vi aldrig varit med om tidigare, undrar om det ens finns nån regel som säger hur det där ska dömas? Efter en stunds livliga diskussioner slutade det med att ingen fick poäng i den omgången.

Och vad spelar det för roll? Det lär aldrig inträffa igen och it’s only a game…

Till slut kunde ett lag koras som mycket knappa vinnare (om nu Ama minns rätt):

9

Här samlar grabbarna ihop sig…

10

… och där kom segerskuttet! Grattis grabbar, men ni minns väl rubriken? It’s only a game!

11

Sen fick alla mat på indiern inte långt från banorna. Rättvist och bra. Se så snällt alla skålar med fotografen.

12

Sen kom maten och då var det ingen som hade tid med nån fotograf längre.

Tack alla för en supertrevlig eftermiddag, men nästa gång – då blir det på allvar! No mercy…

Gomorron!


Skyltsöndag – bakelse

18 november 2018

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Bakelse.

Här stötte Ama på patrull. Hade ämnet varit mer matrelaterat hade det inte alls varit nåt problem, såna skylt-mat-bilder kryllar det av i arkivet. Bakelser i kombination med skyltar? Inte alls lika vanligt förekommande, för att inte säga obefintliga.

Ama började rota runt.

1

På vänstra dörren där bakas det, men resultatet som syns på den högra blir ändå fel. Churros går väl inte under kategorin ”bakelse”?

2

Ama gjorde ett tappert försök att fota (trots fotoförbud) på Mercadona i veckan. Men det där klassas väl mer som ”rulltårta” va?

3

Här är ett café och där inne borde det ju finnas bakelser? Hmm… Lite väl krystat, kanske.

Men sen fick Ama en aha-upplevelse. Kryssningarna! På våra kryssningar har vi sett mer bakelser på en och samma gång än under vår sammanräknade tid utanför skutorna.

Så hon gav sig genast ut i arkivet igen med inriktning på kryssningsmapparna. Inte helt enkelt det heller…

4

Här var det en himla massa bakelser, men inte en skylt i sikte…

5

… och här var det en skylt, men alla bakelser verkade vara uppätna.

Men visst borde det ändå vara möjligt att få ihop en kombi?

Här var skylten själva bakverket minsann! Fast det där var väl mer en tårta…

Men skam den som ger sig!

7

Taadaaa! En delvis skymd skylt bakom nån sorts bakad blomma och några bakelser i nedre högra hörnet. Mission accomplished!

Sen är det ju bra att det finns varningsskyltar till vissa bakelser också:

Både en varningsskylt framför och en varningssymbol ovanpå dom där morotskakorna. Bra så!

Fast i ärlighetens namn så är just morotskaka något som Ama tycker jättemycket om, dom smakar inte ett dugg morot, tvärt om så är dom supergoda.

Och apropå god morotskaka så vill Ama passa på att skylta med hur fantastisk den här bloggvärlden är ändå:

Se bara vilken fantastisk födelsedagsmånadsbakelse som Ruth i Virginia bjöd Ama på när vi hälsade på där i oktober 2016. Utan bloggeriet hade vi aldrig lärt känna varandra och Ruth hade inte vetat att just morotskaka hör till Amas favoriter.

Jodå. Bloggvärlden är helt underbar!

Gomorron!


Gårdagens motion

17 november 2018

 

Först gick vi iväg på gatan nedanför oss och lyckades då hitta morgonens störningsmoment:

1

Den här kvinnan hade åkt runt, runt i kvarteren och vrålat ut i högtalare från bilen: ”FEM MELONER FÖR FEM EURO!!!” (fast på spanska). Billigt ja, men ruskigt irriterande och störande. Ama köpte inga. Orkade varken sponsra hennes oljud eller släpa runt på fem stora meloner på vår motionsrunda.

Nej, då var det här bättre:

2

Tapasmaran.

3

Vi inledde på Mullins med en mexikansk kycklingburgare och havsabborre.

4

Gick sen ner till strandpromenaden där vi kunde konstatera att det var dubbelt så många som badade som dan innan.

5

Tog sikte mot piren, Ama kom ju bara preciiis upp på den häromdan. Vädret kom och gick kan man säga. Eller ja, vädret var ju där hela tiden, det var väl snarare molnen som kom och gick. Men dom var åtminstone inte inkontinenta och det var runt 20 grader i skuggan.

När vi kom upp på piren sa Ama att det kanske skulle vara dags att renovera den snart. Plankorna börjar se slitna ut.

6

Mer än slitna på sina ställen dessutom.

Men ser man på!

7

Ama kom ända ut till halva piren och passade på att göra high-five med tanten som alltid står där ute och vinkar.

8

Fast resten av piren får nog vänta till en annan dag.

Vad var det då som hade lyckats locka ut Ama till halva piren då?

Ja, vad tror ni?

9

Mat, såklart. Fanns tapas som lät mycket intressanta där nere i nya marinan.

10

Den där ”smörgåstårtan” med skaldjur och minipizzan på Olé del Mar var supergoda. Skaldjurstapan var nog den allra bästa som vi ätit så här långt i rejset. Rejält tilltagen var den också.

11

Vädret (ja, eller molnen) kom och gick, som sagt var. Dom två sista tapasen för dagen avnjöt vi i solen på El Piscolabis de Patri.

Idag blir det motion i annan form. Ska snart packa ned sportdrycken och ge oss av. Man ska nog inte motionera alltför enformigt, det kan vara bra för kroppen med variation.

Har ni planerat in nån motion idag?

Gomorron!


Fyrdubbel lycka på en och samma dag!

16 november 2018

 

Igår på Tandläkeriet upptäckte Ama två nyheter:

1

  1. Dom har skaffat TV. I den satt Alexander Schulman, förmodligen pratade han om sin nya bok.
  2. Det som intresserade Ama mer var den där wiffi-koden. Jajjemensan. Det fanns wiffi i väntrummet nu också.

Ama sa att hon gärna kunde sitta där ute och picka på telefonen, men tandhygienisten tyckte annorlunda, så det var bara att kliva in och stå ut.

Lycka 1: Ama överlevde! Dessutom fanns det inga hål att åtgärda, så nu är hon fri såsom fågeln ett bra tag framöver.

Lyckorusig gick hon hemåt.

Och se på tusan!

2

Lycka 2: Efter nattens myckna regnande sken solen upp igen och glittrade i dom regnblöta gatorna.

Ama gick iväg mot Más Amigos för att hämta upp Anders och passerade då detta på restaurang Mullins:

3

Lycka 3: Tapasmaran (eller Ruta de la Tapa som det kallas nu) drog igång igen, för 16:e gången. Om ni är intresserade av dagar/tider/pris, så klicka på bilden så syns det tydligare.

Inne på restaurangen hämtade Ama upp ett facit/karta över dom 43 restauranger som deltar denna gång och traskade sen vidare mot Más Amigos.

4

Lycka 4: Kolla bara! På Más Amigos har dom börjat med torsdagsmackor för 3 euro och igår var det – taadaaa! – parisare! I och för sig inte helt enligt originalreceptet men en otroligt god variant enligt principen ”man tager det som finns att tillgå här i Torrevieja”.

5

Ama var vid det här laget fyrdubbelt lycklig, och kunde under tiden hon åt plugga på i tapashäftet också. Hon har ju simultanförmåga, kvinna som hon är.

Efter att ha ätit upp den goda parisare-mackan så gick vi iväg ned mot strandpromenaden.

6

Man kunde se att det regnat en del under natten. Stranden hade åkt ut till havs igen, men påfyllningssanden låg redo.

7

Trots det något kulna vädret kunde man tydligt se att folk både badade (1) och solade (2). (Det kan synas ännu tydligare ifall ni klickar på bilden).

8

Framme vid La Cantina tog vi första tapan – goda skinkfyllda champinjoner.

9

Uppe på Mejellonería el Faro hade dom dessa att välja mellan – fläskfilé med senapssås eller gratinerade musslor med en sås med sting.

10

Vi valde en av vardera, fast det ser ut som om Anders tog båda?

Sen orkade vi faktiskt inte mer, den där parisaren var inte liten den. Men det är ju sju dagar kvar att motionera på under den här tapasmaran, så det finns gott om tid att testa fler av dom 43 restauranger som deltar denna gång.

Fyrdubbel lycka för Ama igår, alltså. Lyckades ni med nåt?

Gomorron!


Ett trevligt återseende!

15 november 2018

 

Ami och Patrik har kommit tillbaks till Spanien efter en lååång tid i Sverige.

Så igår blev det ett trevligt återseende:

1

Vi mötte upp med Christel, Ami, Ulla, Patrik, Stig och Per på 100 Montaditos. Ja, Anders var ju också med, såklart. Som tur var så var det en sån där ”billighetsdag” som det alltid är på onsdagar och söndagar då hela menyn är rabatterad. Fast det ser ut som om alla utom Anders och Ama hade en grav beslutsångest.

Ett mycket trevlig återseende, som sagt.

Idag blir det ett betydligt mindre trevligt återseende för Ama nu på förmiddagen:

Wish me luck… Ni kan även önska Alla lycka till. Tandhygienisten som heter Alla, alltså. Det kan hon också behöva.

Alla (som i ”allihopa”) är mycket snälla och duktiga på Tandläkeriet, men Ama som blev halvt (nästintill helt) ihjälskrämd på Folktandvården i sin barndom lider av en oerhörd tandläkarskräck sen dess. Egentligen helt omotiverat, men precis som manier är fobier svåra att bemästra.

Hur är er känsla när ni ska gå och få tänderna kontrollerade?

Nåja. Om Ama nu överlever så hörs vi väl nån gång framöver, kan tro.

Gomorron!


Husarrest

14 november 2018

 

Det får man ibland här i Spanien när man beställer varor med hemleverans. I bästa fall kan dom säga att den kommer ”por la mañana” (på morgonen, mellan ca 8 – 14) eller ”por la tarde” (på eftermiddagen, mellan ca 16:30 och 20).

Häromdagen hade vi en beställning som skulle komma ”den dagen”.

1

Och det gjorde den. Bra i och för sig, men när Ama tittade på fototiden på den ovanstående bilden så anlände dom tre paketen klockan 19:46. Husarrest hela den dagen alltså.

2

Anders var dock glad som ett barn på julafton och började med att pillra ut det där lilla paketet ur det stora.

Vad var det för nåt i lilla paketet?

3

Jo… Nästan en hockeypuck, fast det var visst en Hotkey Puck. Tja… Den kan väl vara bra att ha till nåt, kan tro.

4

I det stora paketet fanns utöver pucken även en ny skärm till Anders stationära dator på kontoret. En nästintill exakt likadan som den förra som gick sönder en kort tid efter att garantin gått ut. Anders slog till på en extraförsäkring den här gången, så nu har dom nog programmerat in en annan ”gå-sönder-tid” i den.

5

I paket nummer två fanns en himla massa ”roliga” saker, som exempelvis sladdar och kontakter. Och en mojäng som plastar in papper, den heter tydligen plastificador på spanska.

För att vara sladdallergiker är Anders väldigt förtjust i att köpa in nya sladdar…

Nu har han dock – enligt Ama – nästintill gått och blivit överallergisk. Häromsistens hade han upptäckt nytt ställe där sladdarna inte satt fint nog.

7

Nämligen under sängen. Under sängen! Vad ska man säga…

8

Nu ska det vara tillfixat och ordnat. Enligt sladdallergikern alltså – Ama har inte orkat att krypa in där under och kolla.

I det tredje paketet fanns det något till Ama också:

9

En ny kamera! Och det innan hon ens hunnit ha sönder den gamla. Den nya är den till vänster – förvillande lik den gamla faktiskt.

Det ingick en bonusgrej till kameran, ett kamerafodral. Tyvärr var det tämligen klumpigt och inget som Ama tror att hon kommer att använda.

10

Den här karbinhaken som följde med väskan trodde hon dock att hon skulle få stor användning för, det vill säga tills hon såg texten på den. Attans också! Så himla synd att man inte får klättra med den – hade annars kunnat vara väldigt användbar för att gena upp till borgar. Men man kan väl inte få allt här i livet.

Så vi har haft lilla julafton här redan i november. En lätt tjuvstart, kan man säga.

Men julpynt – det är tabu före första advent.

Vad har ni för gränser satta, har ni fått några julklappar ännu och när får man börja med julpyntet?

Gomorron!


Att kolla tiden

13 november 2018

 

Ama gillar att kolla tiden. Den absoluta favoriten är denna:

11:11. När Ama ser den tiden så brukar hon veva med en arm i luften och utbrista i ett ”Weeehooo!”.

Gissa om hon blev imponerad när hon fick se detta hos Emma med bloggen Sol som sol:

1

Kolla bara vad hon lyckades med i söndags – klockan 11:11 den 11/11. Vilken fullträff och vilken bedrift! (Bilden är ”ärligen” stulen från hennes blogg).

Ama läste inlägget igår, och blev lite besviken att hon missat chansen, men skrev såhär i en kommentar:

Haha! SNYGGT fångat där på första bilden! Jag är impad, och larm FÅR man använda. Hmmm… Undrar om jag ska ställa ett litet larm så jag inte missar klockan ”fjorton minuter över ett” idag? 😉 ”

Ama tänkte sig då att serien 11 – 12 – 13 – 14 inte skulle vara helt dum den heller.

Sen glömde hon bort det hela tills det helt plötsligt plingade till och det kom en kommentar från Emma klockan 13:12:

Står du redo med kameran nu då? Tre minuter kvar!

Och sen ytterligare en direkt efter:

Två … Det hann slå om.

Oooo… Nu blev det bråttom! Men se på tusan:

2

Ama hann! Fast det blev inte riktigt den härliga tid- och datumserie som Ama hade tänkt sig. Klockan är liksom lite felsorterad för att greja det där med 11 – 12 – 13 – 14.

Det är inte bara det där med att kolla tiden som Ama har mani på. Nejdå.

Att klädnyporna ska vara rätt sorterade i färgordning är också en väldigt viktig detalj i Amas liv.

Även ticsen med att ”sortera-klädnyporna-i-rätta-färger” delar Ama med Emma:

4

Fast Emma har fuskat och köpt på sig enbart vita nypor. (Ooops! Ännu en snodd lånad bild…). Men kolla in hur snyggt hon har sorterat själva tvätten ändå.

Har ni några såna där manier som ni inte kan undvika att hänge er åt då när tillfället dyker upp?

Nåja. Ama ägnade inte hela gårdagen åt att sitta och passa på klockan. Det blev en liten promenad också.

5

Vädret var inte alls lika fint som i söndags, man såg knappt skillnad mellan himmel och hav.

6

Men många var glada ändå. Att ta en groupie piggar alltid upp.

5775 steg blev det, 752 steg fler än dagen innan. Det tar sig, även om ökningen faktiskt är av babystepskaraktär även den.

Gomorron!


En helt vanlig söndag i november

12 november 2018

 

Igår gick vi ut på en prommis – måste ju få upp Amas ork och kondition.

1

En hel del folk nere på Playa del Cura. Det var en fin, solig dag med en väldigt behaglig temperatur på drygt 20 grader i skuggan.

2

I bakgrunden ser man att folk badade också. Det gjorde inte Ama – skyller på att ärren inte riktigt har läkt än. Nån nytta ska man väl ha av dom ändå?

4

Det var rätt mycket folk som tydligen också var ärriga och höll sig på strandpromenaden istället för att sanda och/eller blöta ned sig på stränderna.

3

Jodå. Lite småtrångt blev det allt emellanåt där på strandpromenaden.

5

Utifrån udden mellan micro- och nano-Cura såg man också folkvimlet där på paseon.

6

Här hade vi kommit upp oss lite. Närmare bestämt hade Ama lyckats besegra första trappen upp till piren.

7

Ett par små trappor senare så låg den sen där bakom Ama. Piren. Inbjudande såhär års då solen är mer skön än gassande.

8

Men nej. Ama hävdade sin rätt till ”babysteps” och vägrade gå längre ut än sådär.

Så vi gick hem…

9

… och brassade käk ute på terrassen.

10

Hur gott som helst! Och piren? Jomen, den finns ju kvar till en annan dag. Babysteps.

Ja, det var en helt vanlig söndag i november här i Torrevieja. Av nån konstig anledning tycker Ama betydligt bättre om månaden november nuförtiden.

Hittade ni på nåt skoj?

Nu är en ny vecka här. Ny vecka – nya tag. Kanske kommer Ama åtminstone halvvägs ut på piren?

Gomorron!


Skyltsöndag – gul

11 november 2018

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Gul.

Gul verkar vara något av en varningsfärg och det finns många farligheter man måste undvika här i livet.

Här kommer några exempel på varningsskyltar för farligheter som Ama hittade i sitt arkiv:

Man måste se upp så man inte får verktyg i skallen när man passerar denna arbetsplats.

Men det gäller inte bara att se upp…

1

… man måste se ned också. Annars kan man snubbla…

2

… och falla framåt.

3

I värsta fall kan man snubbla, falla framåt och dessutom landa på en… liten kanin? Den verkar till råga på allt vara elektrifierad?

4

Att falla framåt är inget som kan inträffa enbart på torra land.

Sen är inte ”framåt” den riktning som alltid gäller.

Nejdå.

5

Man kan falla bakåt också.

6

Det kan man tydligen även göra ifall man snubblar på mattkanten.

7

En variation till att falla framåt eller bakåt är väl fritt fall. Men då måste man tydligen vara en tuff grabb. Eller varnar möjligen den där skylten för att det ramlar ned tuffa grabbar från skyn?

Jodå. Det är viktigt att både se upp och ned…

8

… men man får inte heller glömma mitten. Gör man det finns risken att man slår i skallen.

9

Den här varningsskylten är väldigt befogad – trappor ska man passa sig för!

10

Läskigast av alla är nog ändå denna – vem vill väl bli sprejad med DNA? Huvvaligen…

Sen finns det ställen där man måste akta sig väldigt noga:

11

Här kan man både slå i skallen, ramla bakåt nedför en trapp och ramla framåt över grejer på marken. Allt på en gång, liksom. Dock verkar det som om man inte behöver riskera att bli DNA-sprejad. Alltid något.

Ja, det gäller verkligen att se upp, ned, åt sidorna och rakt fram ifall man inte vill råka ut för en massa obehagligheter.

12

Annars kan man ju alltid ta sig genom livet med glada hoppsa-steg och hoppas på det bästa.

Det sista där är lite av Amas filosofi, men då har hon å andra sidan Anders som brukar styra henne runt diverse faror som råkar komma ivägen.

Gomorron!