It’s only a game…

19 november 2018

 

I lördags var vi ett gäng som gick bort till petancabanorna i La Rosaleda.

1

Det var Bosse, Carita, Dan, Anders, Ami, Stig, Ulla, Ditte och Patrik.

Vi började med det viktigaste:

2

Sportdrycken.

3

Lite taktiksnack på det och sen delade vi upp lagen. Som oftast så var det tjejerna mot killarna som gällde. Ama stod över denna gång, har fått restriktioner från doktorn att undvika lyft och häftiga rörelser, men hon hejade såklart på det lag hon annars skulle ha ingått i – tjejerna.

4

Sen drog spelet igång. Alla kollar intresserat på hur det ska gå, utom möjligen Ami som just där verkar mer intresserad av sportdrycksförrådet?

5

Det kastades klot lite hit och dit under glada skratt och hejarop. Ingen tar det där med att vinna så seriöst – it’s only a game!

6

Man kan då kanske undra hur den där mätningen kunde bli så viktig? Alla var engagerade.

Nåja. Det var väl bara en engångsföreteelse.

7

Eller???

Ibland var det verkligen svårt att avgöra vinnaren.

Som här:

8

Två klot ligger kloss mot lillen, ett klot från vardera laget. Hur stor är sannolikheten för det scenariot? Det har vi aldrig varit med om tidigare, undrar om det ens finns nån regel som säger hur det där ska dömas? Efter en stunds livliga diskussioner slutade det med att ingen fick poäng i den omgången.

Och vad spelar det för roll? Det lär aldrig inträffa igen och it’s only a game…

Till slut kunde ett lag koras som mycket knappa vinnare (om nu Ama minns rätt):

9

Här samlar grabbarna ihop sig…

10

… och där kom segerskuttet! Grattis grabbar, men ni minns väl rubriken? It’s only a game!

11

Sen fick alla mat på indiern inte långt från banorna. Rättvist och bra. Se så snällt alla skålar med fotografen.

12

Sen kom maten och då var det ingen som hade tid med nån fotograf längre.

Tack alla för en supertrevlig eftermiddag, men nästa gång – då blir det på allvar! No mercy…

Gomorron!