Igår gick vi ut på en prommis – måste ju få upp Amas ork och kondition.
En hel del folk nere på Playa del Cura. Det var en fin, solig dag med en väldigt behaglig temperatur på drygt 20 grader i skuggan.
I bakgrunden ser man att folk badade också. Det gjorde inte Ama – skyller på att ärren inte riktigt har läkt än. Nån nytta ska man väl ha av dom ändå?
Det var rätt mycket folk som tydligen också var ärriga och höll sig på strandpromenaden istället för att sanda och/eller blöta ned sig på stränderna.
Jodå. Lite småtrångt blev det allt emellanåt där på strandpromenaden.
Utifrån udden mellan micro- och nano-Cura såg man också folkvimlet där på paseon.
Här hade vi kommit upp oss lite. Närmare bestämt hade Ama lyckats besegra första trappen upp till piren.
Ett par små trappor senare så låg den sen där bakom Ama. Piren. Inbjudande såhär års då solen är mer skön än gassande.
Men nej. Ama hävdade sin rätt till ”babysteps” och vägrade gå längre ut än sådär.
Så vi gick hem…
… och brassade käk ute på terrassen.
Hur gott som helst! Och piren? Jomen, den finns ju kvar till en annan dag. Babysteps.
Ja, det var en helt vanlig söndag i november här i Torrevieja. Av nån konstig anledning tycker Ama betydligt bättre om månaden november nuförtiden.
Hittade ni på nåt skoj?
Nu är en ny vecka här. Ny vecka – nya tag. Kanske kommer Ama åtminstone halvvägs ut på piren?
Gomorron!