Tiderna förändras…

 

På Amas tid, då för länge sen, då cyklade pappa på en tvåhjuling medan Ama kämpade sig fram på sin trehjuling. Nu har saker och ting förändrats:

1

Äsch! Det kom en stolpe ivägen.

2

Sådärja. Nuförtiden kör barnen tvåhjulingar medan pappa fräser fram på en enhjuling.

I framtiden kanske det är barnen som har enhjulingen. Då lär väl pappan sväva fram eller nåt?

På Amas tid blev det så småningom dags att uppgradera sig från tre till två hjul. Ama minns hur hon vinglade fram på sin hoj med pappa springandes efter hållandes i pakethållaren. Blev några vurpor, gråt och tandagnisslan innan hon behärskade (nåja) det där med att cykla på två hjul.

3

Här ser vi Anders i fyraårsåldern, uppflugen på den klassiska tvåhjulingen med en limpa till sadel och tramporna på framdäcket. Han ser ju faktiskt riktigt balanserad ut.

Minns ni när och/eller hur ni lärde er behärska en tvåhjulig cykel? Ja, om ni nu gör det vill säga.

Gomorron!

Annonser

68 Responses to Tiderna förändras…

  1. Znogge skriver:

    En sådan cykel hade jag också fast utan ”limpa”. Minns att det kallades för ”bambinocykel”.

    Kram och god fredag!

  2. Gu så söt han är på sin cykel.

    Nej, jag kommer inte ihåg när jag skulle lära mig. Cykeln ärvdes efter storebror, lillebror hade den efter mig. Kommer dock ihåg när vi sprang runt med sonen på gräsmattan hemma i Sverige, hur han sedan tränade på gångarna kring Rosersbergs Slott samt förfinade tekniken på de små vägarna på lantstället utanför Kalmar. Åh, där är det fint att cykla!

    Saknar min vackra RÖDA cykel som är magasinerad i Sverige. Men här är så backigt att det knappt skulle gå att använda. Vi har varsin patinete, sparkcykel, här men de används sällan. Går för fort nedåt och för jobbigt uppåt, lättare att gå. Ännu lättare att ta bilen …

    • Ama de casa skriver:

      Det är (var?) nog inte helt ovanligt att cyklarna går (gick?) i arv mellan syskon. Fast jag tror att min första tvåhjuling var ny. Brorsans första var en ”pojkcykel” om jag minns rätt. Konstigt att killar ska ha en sån ram egentligen, lättare att slå i dom där ömtåliga grejerna som killar har i en sån än på en ”tjejcykel”-modell 😉

      Jag gav bort min rosa cykel när vi flyttade hit. Saknar den inte ett dugg. Vågar fasen inte alls cykla i den här trafiken… Saknar inte ens min trimmade vespamoppe – även det beroende på min stora feghet 🙂

      Jag föredrar också att gå. Alternativt åka bil, men då bara när det är längre sträckor.

  3. friochlycklig skriver:

    Det är lustigt med utvecklingen och förändringar. Jag minns inte det och numera cyklar jag inte, men borde nog ta upp det igen. 😊👍🤸‍♂️

  4. Preciosa skriver:

    Hej Ama!
    Ja jag kommer i håg att jag försökte cykla på en ”enormt” stor damcykel…Syrris vågade inte. Vi var väl 5 år. Vi var 12 när vi fick cyklar och då var det fel märke så iaf jag skämdes…billiga. 10 kr i avbet/mån. ”Alla” andra hade Crescent eller Monark.
    Sån cykel som Anders cyklar på har jag aldrig sett…lite speciell väl?
    Kram P ♥♥

    • Ama de casa skriver:

      Hej P! 🙂
      Jag fick också ”fel” cykel då när minicyklarna blev på modet. Fick en Pusch, men man skulle ha en Rex. Min minicykel hade den faciliteten att man kunde skruva isär den på mitten och på så vis lättare få med den i bilen. En nackdel var dock att den skruvade isär sig själv när jag var ute och cyklade…
      Monark var den sista (?) cykeln jag hade, den gav jag bort när vi flyttade hit. Fast vi hade en monark mycket tidigare – vår första TV var av märket monark. Haha!

      Anders cykel var inte alls ovanlig när jag växte upp.
      Kram

  5. Annica skriver:

    Har inget minne av det och det kanske är tur. Kan gissa att det blev många vurpor och ”sommarknän” även för mig 🙂
    Vi har cyklar här som vi (tyvärr) inte använder så ofta fast jag (vi) gillar att cykla.
    Kram

    • Ama de casa skriver:

      Många skrapsår blev det… Men oj vad stolt jag var när jag till slut kunde själv! 🙂
      Jag har inte en tanke på att skaffa cykel nu – vågar inte cykla här…
      Kram

  6. Inger Rozén skriver:

    Hej!Du får ta det lugnt ett tag nu.kram,Inger

  7. Yvonne skriver:

    God förmiddag, en sån cykel Anders cyklar på har jag aldrig sett och min pappa hade cykelaffär, eller så sviker minnet mig. Min lillebror hade en med limpa men att pedalerna satt i hjulet minns jag inte, måste fråga honom, han har bra minne.

    Jag minns inte riktigt när jag lärde mig cykla, men säkert med en massa blåmärken och skrapsår under tiden. Var ju inga asfalterade vägar i den lilla byn jag växte upp i, och vår tomt som var stor bestod av singel och resten naturtomt kan man säga, minns inte att pappa klippte gräs någon gång så det måste ha varit naturtomt för hela slanten 🙂

    Ha en fin fredag, själv ska jag ta itu med att packa resväskorna så det är klart till söndag morgon då det bär av.

    Kram från ett liiiiite ljusare Åkersberga idag

    • Ama de casa skriver:

      Gomiddag Yvonne! 🙂
      Såna bambinocyklar (tack, Znogge!) var nog bara för små barn, ett mellanled mellan trehjuling och ”riktig” cykel. Limpa fanns ju även på dom vanliga cyklarna av ”killmodell”.

      Lät som du hade ett knepigt övningscykelområde där du växte upp. Jag tjuvövningskörde bil under liknande förhållanden ute i sommarstugan, men det var ju mycket lättare med balansen i en bil 😉

      Lycka till med packningen!
      Kram från ett soligt men synnerligen blåsigt Torrevieja

  8. mittlillautrymme skriver:

    Gomidda’ Ama! Joodå, jag minns, jag lånade mammas cykel, en kompis höll i pakethållaren och släppte taget utan att jag visste det och helt plötsligt kunde jag cykla. 🙂

  9. Ditte skriver:

    Tiderna förändras. Jag hyrde/lånade cyklar som fyraåring och cyklade under stången på herrcyklarna. Mamma berättade för mig att jag en dag just som fyraåring ”lånade ” hennes cykel som var olåst och gav mig ut på Törebodas gator (Vi bodde här i Västergötland den tiden) och cyklade till min farmor och farfar några km bort. Ingen hade lärt mig utan jag hade sett hur andra gjorde. Och som femåring fick jag en egen röd, riktig ”flickcykel.” Hade haft trehjuling som väldigt liten…Så att cykla lärde jag mig genom att titta. Och jag hade ju åkt med pappa på ”stången” många gånger.
    Nu vill jag testa en sån här elbräda man står på.
    Önskar dig en fin fredag och att du skyndar dig på att bli frisk-

    • Ama de casa skriver:

      Jösses… Det var duktigt av dig att lära dig själv på det där viset, och på såna där stora cyklar också – imponerande! Gissar dock att mamma var lite orolig över dina bedrifter emellanåt 😉

      Hmm… Var rädd om dig – tror inte att såna där elbrädor är helt lättmanövrerade. Lätt att bryta nåt…

      Tack detsamma och tack för omtanken!

  10. mamma c skriver:

    Kommer inte ihåg hur jag lärde mig att cykla själv. Men jag kommer ihåg att brorsan hade en sådan där bambinohoj.

    Kram Carin

  11. Annika skriver:

    Hej Ama
    Min första cykel fick jag efter min bror. Han hade en tjejcykel och den hade han antagligen för att jag skulle överta den. Jag var rätt gammal när jag lärde mig cykla. Jag var sju och det var på sommaren. Jag var tvungen att kunna cykla för jag bodde på landet och det var långt till skolan. Vi kallade cykeln för förstaklassaren och jag hade den i i sex år.
    Kram

  12. farfar hebbe skriver:

    Minns att jag fick en cykel 1952,pappa köpte den på avbetalning av cykelhandlaren här i Skutskär,jag tror han betalade 25:- i månaden..
    Raggmunk är gott,hade inget rimmat fläsk så det fick bli bacon,gott ändå..Haé Kram.

    • Ama de casa skriver:

      Jag köpte en herrcykel för 25 spänn i början av 80-talet av en kompis som skulle flytta hem till Norrland. Efter ett par år bytte jag bort cykeln mot en tårta 😀
      Jodå bacon funkar också, men fläsk är ännu bättre till raggmunk 🙂
      Kram

  13. farfar hebbe skriver:

    Oki Jag har varit ner en tur i Norduppland,hälsat på en gammal jobbarkompis,hade mycket att surra om..En riktig gråtråkig dag,dis o dimma på Skärplingslätten +6,4 just nu..Haé Kram.

  14. Jeanette Klavborn Gustafson skriver:

    Hej!
    Jag fyller år i november och fick min första cykel på 4 årsdagen. Fick vänta på våren innan jag fick prova. En helg på landet smet jag upp och lånade min mammas cykel. Gick upp för en backe (ville ju ha fart 🙂 ) Men det gick inte så bra jag körde i diket och slog ut båda framtänderna. Gick hem i min vita pyamas som var sönder, grusig och blodig och väckte mina föräldrar. De fick en obehaglig väckning. Men nu kan jag cykla 🙂 Kram

    • Ama de casa skriver:

      Hej Jeanette! 🙂
      Ooops! Så det kan gå, din stackare… Men det kanske är det som kallas att lära sig ”den hårda vägen”? Förstår att dina föräldrar blev förskräckta…
      Tur att du har lärt dig nu 😀
      Kram

  15. Ami skriver:

    Jag minns att jag fick två stödhjul som satt en aning högre upp än bakhjulet och sen gick det av bara farten 😀
    Kram

  16. Robert skriver:

    Haha, undrar hur det gick till när man lärde sig. Känns som man plötsligt bara kunde när man testat ett tag. Minne inte exakt. 😉

    Go-nästan-kväll! 😀

  17. BP skriver:

    Japp, tiderna förändras. Undrar om det var bättre förr, nästan kanske;-)
    Minns inte när jag lärde mig cykla, men jag hade aldrig en trehjuling. Började med en sparkcykel ed gummihjul, som förresten återuppstod för bara några år sedan. Allt verkar gå i cyklar (fyndigt där) 😉

    • Ama de casa skriver:

      Visst gör dom det, och vissa grejer var onekligen bättre förr. Kvalitén på grejerna till exempel. Idag är det mer slit-och-släng.
      Sparkcyklarna har verkligen exploderat på senaste åren (fast inte bokstavligen), speciellt elmodellerna. Fattar inte att folk vågar susa runt på dom i typ 80 knyck på dom knöggliga gatorna här.
      Haha! Helt klart fyndigt 😀

  18. Absolut. Vid 4,5 år började jag öva på min Bambino. Alltså en liten två-hjulning med ballongdäck.
    Vid 5,5 år började jag på vanlig två-hjuling. Pappa sprang bakom. Jag övertygad om att han höll i pakethållaren. Pappa sa att jag kan cykla själv. Nej, inte ännu, skrek jag. Men jag har inte hållit don pakethållare på hela vägen, sa pappa. Det trodde jag inte på. Så pappa sprang bredvid mig och visade upp båda sina händer! Fast då var han tvungen att ta emot mig. Jag blev så rädd då jag i såg att jag cyklat själv hela vägen. Efter det cyklade jag själv och det var en stor lycka.

  19. "LillaSyster" skriver:

    Klart man minns den dagen, morfar stod uppe i backen och gav mig lite instruktioner, i botten på backen stod mormor och väntade och sen puff iväg nerför grusvägen till mormor. Det var sommaren jag fyllde fem, sen dess har det blivit många mil. Kan inte minnas att jag tragglade så länge, jag hade väl kört lite på gräsmattan hemma innan han släppte iväg mig. Sen cyklade jag varje dag själv ner på grusvägen genom skogen och hämtade posten åt mamma och pappa det var väl ca 400m ner sen lade jag cykeln och sprang fort över vägtrumman för där under rann det en liten bäck och den skulle man akta sig för, över ”stora vägen” (det gick väl 5 bilar på en dag). Posten klämde jag så fint på pakethållaren, innan jag cyklade tillbaka. På samma grusväg åkte jag pulka efter motorcykeln också på sommaren – ända till botten gick ur…… det var tider det! Ett under att man överlevt för allt var ju utan hjälm och annan tänkbar skyddsutrustning som skulle behövas idag. Eller så har inte barn så galet lekfulla föräldrar idag att de skulle få för sig att åka pulka mitt i högsommaren. Ha en bra kväll, här blir det nu Idol och ett glas rött! Kram

    • Ama de casa skriver:

      Vilka härliga minnen du delar med dig av! 🙂
      Men pulka på sommaren? Haha! Och efter motorcykel på grusväg… Jag åkte mycket pulka när jag var liten men det var på vintern. Och var det efter något så var det efter snöskoter eller häst 😀
      Kram

  20. skåningen skriver:

    Jag minns min röda tvåhjuling som jag fick när jag var 7 år!
    S… jag hoppas att du har haft en bra fredag!
    Kram!

  21. ELIN skriver:

    Åh vilket härligt inlägg!! Kram på dig fina

  22. barnen cyklade med en-hjuling, ibland till skolan, väldigt svårt.

  23. Ruth i Virginia skriver:

    Håller med ELIN !

    Lärde mej cykla på mammas 20-tals cykel, när jag var 6-7 år.
    Tror inte det fanns
    barncyklar på 30-talet, åtminstone inte i Ludvika. Hade ingen som
    höll i, utan det vara bara att försöka. Tur nog slutade vår korta gata
    vid en vägg. Det var inte lätt att bromsa. Vet inte hur många ggr
    jag körde in i väggen, innan jag lärde mej. Blåmärken i mängd!
    Fick min röda Apollo, när jag fyllde 10. Vilken lycka!!!

    Kände ingen som hade bil, så cykeln var ju väldigt viktig.
    När jag jobbade i Stockholm i närheten av Humlegården
    och bodde i Traneberg, cyklade jag till jobbet varje dag vädret
    tillät. Ibland fick man verkligen kämpa i motvind på bron.
    Iklädd dräkt (och höfthållare).
    Man fick ju fantastisk grundkondis. 🙂

    • Ama de casa skriver:

      Haha! Jag vet inte om det var så ”tur” att det fanns en vägg där, att cykla in i väggen måste ha gjort väldans ont…
      Att cykla under sin uppväxt måste helt klart vara hemligheten bakom att du har lyckas hålla dina ben starka och alerta genom livet – det såg vi ju bevis på när vi var i Great Falls med dig, du var ju rena rama bergsgeten:

      😀
      Kram på dig Ruth!

  24. Sophie skriver:

    Minns inte när jag lärde mig cykla, men jag minns när jag lärde mig cykla utan att hålla i styret, vilket jag var supermallig över, tills jag upptäckte att jag inte kunde svänga och kom upp på en gräsmatta och kraschade in i en tvättlinestolpe … där kom tårar och ledde cykeln hem. Att jag kunde ta tag i styret och svänga kom inte en tanke på, hahahaha 😀

    • Ama de casa skriver:

      Ooops! Ibland är det bra att vara hyfsat snabbtänkt… 😉 Jag lärde mig aldrig att cykla utan att hålla i styret. Jo, jag kunde – men det handlade väl om max en meter innan jag var tvungen att panikartat grabba tag i styret igen 😀

  25. yfronten skriver:

    Jag trodde jag svarat på detta. Cool unge på segway! Jag som är feg lärde mig inte cykla riktigt förrän i första klass. Som tur var hade jag en kompis som var lika sen.

    • Ama de casa skriver:

      Ibland tror man att man skrivit en kommentar, och det kanske man har gjort också – ibland tror jag att det finns kommentarätare där ute i bloggosfären 😉
      Alltid skönt att inte vara ensam 😀

  26. Emma Engström skriver:

    Det har verkligen skett så stor utveckling genom tiderna, så sjukt!

  27. Janne skriver:

    Visst minns jag det, Farsan sprang efter och höll i sadeln och gav mig en kick; cykla för helvete! Cykla! 😀

  28. MariArne skriver:

    Såh visst hette väl Anders cykel Bambino vill jag minnas. Har inte haft nån själv för det var ju en killcykel men jag minbs att jag var avundsjuk på dem.
    Kram

    • Ama de casa skriver:

      Ja, det hade jag glömt, men visst var det en bambino 🙂 Att det var en killcykel, det visste jag inte. Minns faktiskt inte om det bara var killar som hade såna när jag var liten. Jag hade i alla fall ingen sån.
      Kram

  29. Susjos skriver:

    Coolt att se Anders på en cykel med tramporna fram! Jösses så bra jobbat att lära sig cykla på den!
    Jag minns så väl när jag lärde mej cykla på den begagnade tvåhjulingen, sommaren 1968, skulle alltså fylla 8 år på hösten. Min första cykel vad jag minns. På grusvägar vid den hyrda sommarstugan utanför Falun slet jag och pappa på grusvägarna. Lyckan när jag kunde cykla själv, det glömmer jag aldrig!!! Minns att cykeln var laxrosa i färgen!

    • Ama de casa skriver:

      Jag tror inte att dom var svårare än vanliga cyklar. Man kunde väl sätta ned fötterna i backen utan att göra sig illa på pedalerna… 😉
      Grusvägar är inte nådiga när man ramlar. Grus i såren, salubrin och desivon – det sved! Men visst blev det en lycka när man väl grejade det 🙂
      Rosa redan då – det ska böjas i tid… 😀

  30. ullie skriver:

    åh söt bild 😀
    jo men ja tänkte att bysten har du nog me dej alltid he he
    fin lördag nu då rara o hoppas du piggar på dej framåt kraaaaam

  31. paulamerio skriver:

    Jag lärde mig cykla på en travbana…den låg nämligen granne med vårt sommarhus och där var det ju ingen trafik. Inga kusar att tampas med heller då när vi var där och tränade. O liten Paula var såå duktig så. För när jag väl lärt mig cyklingens konst då fick jag äntligen tillåtelse att ge mig iväg till stranden, bara jag! Att traska iväg var för långt så du må tro att jag tränade flitigt. Vilken söt Ama som sitter så käckt på cykeln.

    • Ama de casa skriver:

      Praktiskt att ha en hel travbana att öva på, fast det måste väl ha varit lite tungt att cykla på det underlaget?
      Smart att välja träningstider då det inte var några hästar där. Bra belöning för ditt kämpande också 🙂
      Söt kan jag hålla med om – det är Anders på cykeln 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: