Tacksamhet och lycka!

07 november 2018

 

Igår morse vaknade Ama, ställde sig upp, gick till fönstret och studerade utsikten från sjukrummet:

1

Inte alls så tokigt kunna kolla in duvslagen. Jättebra, faktiskt, med tanke på att dom inte syntes när sängläge gällde för Ama. Att kunna komma upp ur sängen alldeles på egen hand är en ynnest. Många av vardagens självklarheter blir sååå mycket större när man har fråntagits dom en stund. Tacksamhet och lycka är härliga känslor att inleda dagen med.

Sen vred Ama huvudet (och kameran) åt ett annat håll:

2

Men hur fasen kan dom parke… Nej. Inte ens dom kreativa parkeringarna utanför själva parkeringsområdet kunde skapa minsta lilla smolk i glädjebägaren för Amas del igår morse. (Är det förresten inte Stalkern man kan skymta där bortanför dom bilar som faktiskt hade parkerat rätt?)

Sen kom frukosten:

3

Jahaja. Den såg väl nyttig ut? En äppel- och päronkompott, ett paket Maria-kex och en sockerkaka. Bara för att det gick, så angrep Ama sockerkakan med kniv och gaffel. Bara för att det gick? Nja, det gick inte så bra, den smulades ned till molekylära delar – torr var bara förnamnet. Frukosten på Quirón har faktiskt aldrig varit nån höjdare, oavsett vilken sjukdom man råkar ha dragit på sig för att ha hamnat där.

Men då kom den där Stalkern in i bilden igen:

4

Han hämtade en favorityoghurt till Ama från bilen (jodå, doktorn hade godkänt den kosten också). Tacksamhet och lycka – igen! 

Efter det så gick det några timmar med diverse provtagningar, rengöring av sår och borttag av julgranen i halsen, och sen vid 13-tiden:

5

Äntligen! Efter sju nätter på sjukan var hon ute i det fria igen.

Ama må ha haft många påsar med sig när hon lämnade sjukhuset, men inte en enda på magen. Tacksamhet och lycka!

Ja, nu är Ama hemma igen och det är huuur skönt som helst!

Skönt för Ama i alla fall… För syster Anders kan det bli värre nu när det inte finns en hel hög med sjukhuspersonal som hjälper Ama med konvalescensen.

6

Så igår eftermiddag passade han på att vila sig i form inför kommande strapatser.

Som sagt var, Ama är hemma igen och känner en oerhörd tacksamhet och lycka över det.

Tack snälla ni för allt stöd, glada tillrop och för att ni har stått ut med Amas sjukhusblogg. Även för detta känner Ama en oerhörd tacksamhet och lycka!

Puss och kram till er alla!

Gomorron!

PS: Ama hoppas att bloggen blir lite friskare nu här framöver. Friskare rent fysiskt alltså, nåt annat går inte att hoppas på.

Annonser