En liten lägesrapport

 

1

Många sladdar, grunkor och påsar blir det. Men tack och lov ingen påse på magen. Inte mindre än två GW-ar hjälper till – det är dom där fyrkantemojängerna på Staffan Stativ och sängstolpen. Deras uppgift är att dosera ”mat” och bedövningsmedel.

2

Ama har en sån där julgran i halsen igen. En stor kateter som släpper in allehanda preparat i kroppen på ett enkelt, smidigt och framförallt hållbart sätt. Som ni kan se på Amas vänsterarm där så är hon inte så lättstucken. Så hon bad själv att få en sån där grunka i halsen – för allas skull. Inte kul för nån när ådrorna brister så lätt och det blir blåmärken hela tiden.

Ama har själv räknat ut att ifall hon ska börja knarka nån gång i framtiden så ska hon inte satsa på att bli sprutnarkoman.

Sen har vi den här lilla mojängen:

3

Det där tunna, tunna röret hanterar ryggbedövningen (inte ryggmärgsbedövningen, tack Susjos!), eller epidural… nånting som dom säger här. Ama är oerhört tacksam för den men blev skiträdd när hon vaknade ur narkosen och båda benen var typ lama. Dom gick inte att röra på, ytterst obehagligt!

Men alla från vaktmästare och sköterskor till tant kirurg och narkosdoktorn har försäkrat Ama att ”det ska vara så”. Nu när ett och ett halvt ben har vaknat till liv så känns det mycket bättre.

Ja det var en liten lägesrapport från sjukrummet. Nu lägger Ama undan datorn och tackar ännu en gång för ert härliga stöd!

54 Responses to En liten lägesrapport

  1. Susan skriver:

    Hola! Tack för lägesrapporten! Det var en himla massa mojänger både i och runt om dig! 😱 Tur att du har Staffan Stativ som hjälper till att hålla ställningarna! (🥁cat ching!! Dagens ”Glenn”) 😉 Kram ❤️

  2. farfar hebbe skriver:

    Oki,du har koll på läget ser jag,fortsätt med det du,väntar på nästa lägesuppdatering.Haé Kram.

  3. Ruth i Virginia skriver:

    Du lyckas få ansiktet till ett leende trots allt. Modig flicka!
    Det var som fasen va´ mycket grejer du har I dej och PÅ dej.
    Går det att sova?

    Du har iaf en fin utsikt från fönstret, som du antagligen inte
    kan se i dagens läge.

    Tänk på tapas! 🙂 Framtiden är ljus.

    • Ama de casa skriver:

      Jodå, om det är nåt jag är bra på så är det just att sova. Och när jag dessutom är extra matt så gör inte dom där slangarna och manickerna varken från eller till 🙂

      Jag ser fram emot att se utsikten och framför allt ser jag fram emot tapas 😀

  4. Ditte skriver:

    Tack för rapporten! Förstår att det är många attiraljer av skilda slag som behövs här.Tycker verkligen du är tapper. Skönt att du blir väl omhändertagen och rejält smärtlindrad.
    Många tankar till dig.
    Kramar från Bosse och mig.

    • Ama de casa skriver:

      Man har ju egentligen inget annat val här än att ”vara tapper” och ”gilla” läget. Men visst tar dom bra hand om mig och så mycket smärta behöver jag inte känna 🙂
      Tack för omtanken och kram tillbaks.

  5. Jisses vilket blåmärke! Förstår att du inte vill ha fler och kan man får en julgran – lite tidigt men du är ursäktad – så är det ju bra.

    Tänkte där på epiduralen. Jag fick det till slut vid förlossningen, när jag inte orkade mer. De berättade – jag hade även hört/läst om det innan – att en del reagerar så att de inte kan känna benen. Tacksam att jag slapp den upplevelsen, måste vara hemskt och dessutom ännu värre om man inte är förberedd på det.

    Skönt att det denna gången verkar gå som det ska.

    • Ama de casa skriver:

      Jag har fått julgranar tidigare, men den här gången var det jag som bad om att få en sån. Hur bra som helst när mina ådror är så usla.

      Den upplevelsen var INTE kul. Speciellt som jag inte var beredd på att det kunde hända. Kanske berättade narkosdoktorn, men han pratade bara spanska. Hade undanbett oss tolk eftersom hon som varit tidigare har pratat en utmärkt engelska. Jag visste att det skulle bli en epidural, men inte att benen skulle bli förlamade ett tag.Ett ben krånglar lite fortfarande, men det ska gå över när dom tar bort epiduralsmärtlindringen.

  6. Tack för ett positivt livstecken ❤
    Fortsätt nu att krya på Dig.
    kram

  7. mamma c skriver:

    Förstår att du blev orolig om du inte hade känsel i benen. Skönt att du får allt som du behöver just nu på ett smidigt sätt. För vem vill bli stucken hundra gånger innan det hjälper.
    Kram kram Carin

    • Ama de casa skriver:

      Jag kunde inte röra på benen alls. Inte ens vifta på tårna. Skitläskigt!
      Ja, att få allt genom den där julgranen är perfekt – fast helst vill jag ju äta själv, såklart 🙂
      Kram

  8. Znogge skriver:

    Skönt att allt verkar gå planenligt så härligt. Jag misstänker dock att jag hade fått panik innan känseln var tillbaka i benen men jag är lite nojig…

    Kram och krya på nu efter bästa förmåga!

  9. Susjos skriver:

    Mycket sladdar och kopplingar är det! Men de har sin funktion! Smart att du sa till om att få en central venkateter i halsen när du är så svårstucken!
    Och exakt: Epidural -bedövning är vad ”mina” födande också får, dock blir de inte helt bedövade i benen, utan kan faktiskt gå efter att ha fått den! De är olika bedövningsmedel man ger. Blir det ett kejsarsnitt så fyller man istället på med tyngre bedövning ,så man inte känner när de börjar skära i kroppen!
    Epiduralbedövning läggs i ”epiduralrummet”, och man lägger in en liten tunn plastslang som får ligga kvar, där man kan spruta in mer bedövning, eller som du har, en pump som ser till att du får smärtlindring hela tiden.
    Skönt att se ett leende på dina läppar, fortsätt krya på dig!!! Kram kram!!!

    • Ama de casa skriver:

      Tack för att du förklarar så bra! Nu vet jag till nästa gång (som jag i och för sig inte har tänkt mig att den ska inträffa).
      Det som gjorde ondast var när dom satte dit själva den där epiduralen. Har haft en sån tidigare, men då var det nog ett annat medel och som satte dit den när jag var sövd.
      Tack igen och kram!

  10. Annika skriver:

    Hej Ama
    Skönt att allt gått bra.
    En stor kram Annika och John

    .

  11. BP skriver:

    Härligt att se ytterligare ett leende på dina läppar trots en himla mojänger och ett bautastort blåmärke. Mycket bättre med en shunt där, smart!
    Sedan har du din egen personliga rådgivare i Susjos också. Det kan inte många skryta med;-)
    Men fy så läskigt det måste ha varit att vakna utan känsel i benen, usch!

    Hur kommunicerar du med personalen? Via tolk eller pratar personalen engelska? Ja, vaktmästaren lär kanske inte prata engelska, men honom/henne behöver du ju inte rådfråga så ofta antar jag;-)

    Fortsätt krya på dig!

    • Ama de casa skriver:

      Jag kände mig smart som bad om en sån där julgran. Dom satte dit den då när jag var nedsövd. Förra gången satte dom dit den på intensiven under lokalbedövning – men det var det värt!
      Mycket tacksam att Susjos förklarar så bra 🙂
      Det där med att vakna ”förlamad” vill jag inte gärna uppleva igen…

      Det finns svensk/skandinavisk tolk att tillgå (fast inte alla tider på dygnet, tror jag). I övrigt blir det en salig röra med spanska, engelska och charader 😀
      Oftast är det ju dom som har en ”högre” utbildning som pratar engelska. Därför blev jag mäkta förvånad när jag hade avböjt tolk och narkosläkaren inte pratade engelska alls… Annars kanske jag hade fattat vilken verkan det där epiduralgrjeset kunde ha 🙂

      Tack så mycket!

  12. Preciosa skriver:

    Hej Ama!
    Ser ju inte värst ”kul” ut men det blir ju bra som tur är! Epidural har jag fått och kände heller inga ben…fast jag visste det innan…47 år sen 😀
    I går så skulle jag lämna prov i armvecket och det är alltid en överraskning om nån träffar rätt…Oftast inte förrän på 4-5;e försöket men den här lilla tjejen som nog var från ett asiatland var så skicklig…bingo! Bagateller just nu men i alla fall. Jag berömde henne och hon sken som en sol. Även tjejdoktorn som var från Irak/Iran eller nåt sken som en sol och var riktigt rolig plus kunnig!
    Ja vad gjorde vi utan dom? Jag log när jag gick hem och det är inte ofta efter dom besöken…
    Krya på dig nu! Jobbigt men poco a poco! Kram P ♥♥

    • Ama de casa skriver:

      Hej P! 🙂
      En väldigt läskig känsla att inte känna benen. Om jag strök på dom så kändes det som galon eller nåt… Sen kändes det som dom var som supertjocka timmerstockar också. I och för sig har ju inte jag dom slankaste benen i världen, men dom kändes typ 10 gånger tjockare än dom är.
      Men vad roligt att du fick en bra upplevelse där hos doktorn och provtagaren! Kul att kunna gå därifrån med ett leende 🙂
      Tack – jag tar lite i taget 🙂
      Kram

  13. Inger Rozén skriver:

    Men OJ!Är Ama Sjuk?Min dator hängde sig o jag har inte varit här på några dagar.Krya på sig Ama!Tusen kramar,Inger

  14. Anneli Häggkvist skriver:

    Härligt att se dig 😀 och att allt har gått bra! Vila till det nu så du kan köra tapasrace snart. Själv har jag lite svårt att titta på bilderna med alla nålar och slangar, hoppas du snart blir av med Staffan & Co.
    Go bättring… Kram!

    • Ama de casa skriver:

      Jag ser verkligen fram emot tapas! Men jag antar att det kanske blir lite kostrestriktioner till att börja med 🙂

      Det är svårt att inte få med slangarna just nu, men jag kanske kan painta bort dom? Eller så kan du blunda när du tittar på bilderna 😀
      Kram och tack!

  15. Elly skriver:

    Oj … vilken resa du gjort … men nu är du ju på väg åt rätt håll!
    Krya på dig 💐
    Kram / Elly

  16. Kära vännen, vad med sladdar och grejer du är kopplad till.
    Det skulle alltså vara väldigt smärtsamt eftersom du får ryggbedövning.
    Hur länge dröjer det innan du kan få komma upp?
    🤗

    • Ama de casa skriver:

      Jag har i alla fall kommit så långt att jag sitter i en stol bredvid sängen och skriver nu – alltid något 😉
      Det gör rätt ont emellanåt även med den där bedövningen så jag är glad att den finns…

  17. engstromemmas skriver:

    Massa krav och ta hand om dig! ❤

  18. "LillaSyster" skriver:

    Tack för lägesrapporten, som sagt vila dig i form! Kram

  19. Yvonne skriver:

    Positiv lägesrapport är alltid skönt att få, du verkar ju ha bra läkkött, norrlänning som du är, så det här fixar du nog lätt som en plätt bara du ger konvalecensen den tid den behöver för att fixa dig 100%.

    Kramar genom heeela Europa till Quiron och ditt krypin ❤

    • Ama de casa skriver:

      Ja, det är ju tredje gången dom skär upp det där bautaärret på magen nu. Det läker väl ihop även denna gång får jag hoppas 🙂
      Sen har jag ju en bra anledning att undvika borgar ett tag 🙂

      Kram tebaks hela vägen!

  20. yfronten skriver:

    Du ska nog vara glad att benen var bortdomnade. Fast det är ju inte dem de har stuckit i. Mystiska ådror du har som inte går att sätta spruta i.

    • Ama de casa skriver:

      Mina ådror är helt värdelösa! Det är skitjobbigt att dom är så knäppa. Dom har väl gått sönder efter alla operationer och annat som jag gått igenom Förut lämnade jag blod, mig vill dom nog inte ha som blodgivare längre. Om jag inte behåller julgranen då. Haha!

  21. ullie skriver:

    men lilla vännen usch då hoppas att du piggar på ej fort kramar i massor

  22. Anette skriver:

    Så skönt att du är i goda händer och till och med leende.
    Du är snart på benen igen, redo att vägra borgar 🏰 och att ta igen det förlorade hall o vinet 🍷.
    Krya på dig

    • Ama de casa skriver:

      För mig underlättar det att tänka positivt och det gör man lättast med ett leende.
      Nu ska jag inte upp i en borg på läääänge! Men jag åker gärna förbi dom och kollar lite på håll 😉 Hall-å-vin ska jag ta igen, men det kommer nog att dröja en ”stund” 🙂
      Tack!

  23. mittlillautrymme skriver:

    Gomorron! Ja, jag hoppas verkligen att det är en god morgon! Du håller humöret uppe bland alla slangar och attiraljer, det är ett gott tecken. Krya på dej Ama!

    • Ama de casa skriver:

      Gomorron Leffe! 🙂
      Jodå, jag gör så gott jag kan för att hålla humöret uppe – jag tror att en positiv inställning snabbar på läkningen. Åtminstone är man gladare under tiden 🙂
      Tack!

  24. MariArne skriver:

    Gott att höra! Vld gissning, i år hotar du inte oss andra på dagens tipspromenad. God bättring och Kram

    • Ama de casa skriver:

      Åhå! Jag kanske kan se er uppifrån mitt rum? Har utsikt över duvslagen 😀 Fast jag är nog inte med och konkurrerar i år. Lycka till! 🙂
      Tack och kram tillbaks!

  25. Agneta K skriver:

    Härligt att höra att allt gått bra 🙂 Du är så tapper och att du orkar dela med dig av hur du mår och dessutom på ett humoristiskt sätt beundrar jag. Fortsatt god bättring! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: