En liten lägesrapport

02 november 2018

 

1

Många sladdar, grunkor och påsar blir det. Men tack och lov ingen påse på magen. Inte mindre än två GW-ar hjälper till – det är dom där fyrkantemojängerna på Staffan Stativ och sängstolpen. Deras uppgift är att dosera ”mat” och bedövningsmedel.

2

Ama har en sån där julgran i halsen igen. En stor kateter som släpper in allehanda preparat i kroppen på ett enkelt, smidigt och framförallt hållbart sätt. Som ni kan se på Amas vänsterarm där så är hon inte så lättstucken. Så hon bad själv att få en sån där grunka i halsen – för allas skull. Inte kul för nån när ådrorna brister så lätt och det blir blåmärken hela tiden.

Ama har själv räknat ut att ifall hon ska börja knarka nån gång i framtiden så ska hon inte satsa på att bli sprutnarkoman.

Sen har vi den här lilla mojängen:

3

Det där tunna, tunna röret hanterar ryggbedövningen (inte ryggmärgsbedövningen, tack Susjos!), eller epidural… nånting som dom säger här. Ama är oerhört tacksam för den men blev skiträdd när hon vaknade ur narkosen och båda benen var typ lama. Dom gick inte att röra på, ytterst obehagligt!

Men alla från vaktmästare och sköterskor till tant kirurg och narkosdoktorn har försäkrat Ama att ”det ska vara så”. Nu när ett och ett halvt ben har vaknat till liv så känns det mycket bättre.

Ja det var en liten lägesrapport från sjukrummet. Nu lägger Ama undan datorn och tackar ännu en gång för ert härliga stöd!

Annonser