Fanns det verkligen inget liv i Oropesa?

 

I ett tidigare inlägg var det inte så livat i Oropesa. Vi gav inte upp så lätt utan fortsatte att leta vidare.

Under strosandet i stan kollade vi in hur dom bodde:

Det fanns en del gamla lägenheter som kanske såg ut att vara i visst behov av renovering.

Men dom såg ändå luftiga och fina ut. Dom hade till och med en inomhusträdgård där. Läckert!

Vissa hade låst in sig bakom stängda dörrar…

… medan andra hade dörrarna på vid gavel.

Anders – som är den mest nyfikna av oss – kikade in, men vågade inte riktigt kliva på.

Men åter till rubriken, hur löd den nu? Javisstja: Fanns det verkligen inget liv i Oropesa?

Jodå. Kolla bara:

Där var det en törstig katt…

… och bakom Anders på lunchrestaurangen satt det faktiskt flera stycken. Men hallå! Nu ser Ama att han tjuvade av hennes förrätt… Klart han passade på när Ama hade fullt upp med att dokumentera folklivet.

Lite senare på dan…

… så kom det en hel busslast med folk. Då blev vi lite skärrade och bestämde oss för att gå hem till lugnet på vårt parador. Vi är nog en aning folkskygga.

Ama undrade mycket över hur chauffören hade fått in den där bautabussen in till torget via dom smala gränderna i stan. Fast å andra sidan kände hon ett visst lugn över att det kanske fanns en möjlighet för oss att trassla oss ut rätt enkelt när vi skulle åka vidare dan därpå.

Gomorron!

Annons