Ama börjar hitta spanjorskan i sig

 

Vår resa idag började så här:

Vi körde ut ur garaget. Det är plättlätt nuförtiden, även på fredagar sen marknaden flyttade.

Men häromdagen körde det faktiskt ihop sig. När vi skulle köra ut så var det mer trångt än det någonsin varit en marknadsfredag, det pågick en avlastning till möbelaffären i samma hus där vi bor.

Anders tvekade.

Ama sa med bestämd röst:

– Kör mot enkelriktat!

Och det gjorde ”vi”.

Jodå. Ama börjar hitta spanjorskan i sig. Trafikpolis-Ama börjar faktiskt bli lite orolig…

Ha en härlig kväll!

Annons

Dagen som igår

 

Som vanligt gick vi ut på en promenad.

Anders stannade och beundrade något som han trodde var resterna av en riktigt ordentligt genomförd trädbeskärning.

På Playa de los Locos börjar det glesna med folk, men det var ändå en hel del som både solade och badade. Enligt uppgift var det 25 grader i vattnet häromdan.

Vi stannade till på Más Amigos där Ama fick känna lite på en dator som hon eventuellt ska byta till. Hon gillar den hon har, men den börjar bli en aning sliten och vissa tangenter krånglar emellanåt. Exempelvis bokstaven ”e” vill inte längre vara med alla gånger och då måste Ama hamra lite extra på den vilket den nog inte mår bättre av. Ni anar inte hur mycket man faktiskt använder bokstaven ”e” varje dag. Får se om det blir den här modellen som ”vi” bestämmer oss för.

På Playa del Cura är det också mer tunnsått med folk nu. Dom där i förgrunden hade ett trevligt lunchmöte på stranden.

Dansmannen är tillbaka. Mestadels sittdansar han, men här hade han fått extra feeling och ställt sig upp.

Framåt kvällningen gick vi tillbaks mot Playa de los Locos.

Kvällssolen gav ett vackert ljus där ute på udden.

Det var hit vi siktade (och det kan kanske vara bra om du blundar lite nu, Leffe…):

Till restaurang El Sabor.

Där hade vi stämt träff med Susan och Jörgen. Trevligt att ses igen!

Och kolla vad dom hade med sig:

♫ ♫♪♪ Ett litet rött paket med vita snören ♫ ♫♪♪

Om ni klickar på bilden kan ni se hur genomtänkt pysslet på paketet är! Varenda liten ditpluttad grej har med Ama att göra.

(Det kostar förresten bara en och sjuttifem, Susan, kollade upp den saken med Google. Fast det var värt såååå mycket mer för mig – tack snälla ni!)

Innehållet var minst lika bra – sååå fina wettexar! Ama var faktiskt rörd till tårar.

Tack än en gång för den jättefina presenten och för en riktigt härlig kväll!

Jodå. Vi har det väldigt bra här i Torrevieja och Ama har fortfarande en massa bilder kvar att visa från turen till Cáseres, men det hindrar ju inte…

… att man kan ge sig ut på en liten tripp igen.

Gomorron!