Vårt boende i Oropesa

 

En del boenden är inte så stora.

Men som vanligt finns det för- och nackdelar med det mesta. Man kanske inte kan gå rak där inne och slår huvudet i taket mest hela tiden…

… men det är väldans enkelt att rensa hängrännorna på den där typen av byggnader.

Fast det där var inte vårt boende i Oropesa.

För att komma fram till det var man tvungen att passera en tunnel. Efter bilhissen i Ciudad Real kändes inte det som nåt större problem.

Där det var som smalast hade dom till och med varit snälla och karvat ut extra utrymme för backspeglarna i muren.

Sen var det bara att köra ut på den rymliga gårdsplanen med massor av plättlätta parkeringsplatser.

Vårt boende i Oropesa var det pampiga paradoret – en av Amas favoritvarianter av hotellcampingar. (Fast hon skulle inte vilja rensa hängrännorna där – om det nu fanns några)

Mer om paradoret nån annan gång – imorgon, kanske?

Ha en fin helgdagskväll!

Annons

Ciudad Real

 

Ama ska nog bli polis i Ciudad Real i sitt nästa liv, för då får man tydligen parkera precis var och hur man vill. Varför inte såhär, mitt på gågatan…

… eller på torget framför det lustiga huset där turistinformationen finns inhyst.

Det var verkligen en annorlunda byggnad det där.

Anders kände för att mingla lite med lokalbefolkningen igen, men den där kvinnan var både stel och avvisande.

Men om lokalbefolkningen kan vara stela och avvisande…

… så kan Anders också vara det.

Två av våra favoritmatställen här i Torrevieja är La Sureña och 100 Montaditos. Det är två restaurangkedjor som finns lite överallt har vi märkt. Fick nyligen höra att det visst är samma ägare till dom båda franchisebolagen…

… och i Ciudad Real huserade dom till och med i samma lokaler.

Fast vi valde att sitta utanför lokalen, det var faktiskt skönt i solen – temperaturen börjar lugna ned sig nu.

På kvällen tänkte vi gå på en mässa, men kyrkan var stängd. Det var väl synd?

Så vi uppsökte lite tapasställen istället.

Blev ju liksom en typ av nattvard det med:

Bröd och vin.

Sen fick Ama vatten på sin kvarn:

Är man polis i Ciudad Real får man tydligen parkera precis var och hur man vill.

Morgonen efter skulle vi åka vidare. Ama hade oroat sig hela natten för den där otäcka bilhissen.

Dom hade till och med hängt upp instruktioner på varenda pelare i garaget om hur man skulle bära sig åt för att ta sig ut. Den där röda fyrkanten är själva bilhissen och man skulle backa för att kunna lyckas med att ta sig dit från sin parkering. Ja, ja. Varför ska man satsa på enkla lösningar?

Här hade Anders slutfört backningen och sen var det bara att köra in i den läbbiga hissen.

Dörrarna öppnade sig en våning upp och vi återfick friheten där utanför dörrarna. Hade vi haft en polisbil hade vi kunnat parkera där ute på gågatan och sluppit den läskiga hissen.

Hmm… Man kanske borde lacka om bilen med samma motiv som den på gågatan och skaffa såna där blåa saftblandare på taket? Så mycket enklare allt skulle bli då.

Idag är det regional helgdag här hos oss i Valenciaregionen och redan nu på morgonen har Valenciadagen firats med dunder och brak. Av moder natur alltså – det har åskat rejält.

Gomorron!