Vi susade vidare

 

Vi inledde dagen med att hämta bilen i det läskiga garaget i Cáseres.

Vi passerade tjurfäktningsarenan på vår väg ut ur stan. Tjusiga byggnader det där, men samtliga borde användas till annat än det dom är byggda för.

Vi lämnade den vackra staden Cáseres bakom oss.

Där på kullen fanns ännu en borg, men det var i staden Trujillo som vi redan besökt år 2015, så vi susade vidare.

Där var ännu en borgliknande byggnad, men det var i staden Toledo som vi redan besökt år 2013, så vi susade vidare.

Hmm… Både en borg och ett gäng kvarnar? Men det var i staden Consuegra som vi redan besökt år 2017, så vi susade vidare.

Här ville dock Ama inte susa vidare. Hon tyckte snarare att Anders kunde lägga sig tätt bakom den där bussen. Kanske hade dom ingen kod till sitt gratis-wiffi? Anders brydde sig inte om den möjligheten, så han susade vidare och Ama följde med.

Vi stannade vid ett fik för en bensträckare. Istället för att gå in och betala för att få nåt i magen så drack vi vårt medhavda iskaffe inköpt på en Sparbutik. Sååå ekonomisk hon ändå är, Ama. Dessutom käkade vi upp våra magdalenas (muffins) som Ama ”ärligen” hade snott med sig från frukostbuffén. Jodå. Snart blir det nog Nobels ekonomipris till den sparsamma hemmafrun.

Målet för dagen var La Roda. Vi hade precis lyckats knö in bilen på en trång, konstig parkering när Ama vände sig om och fick syn på detta:

En bautastor superrymlig parkering för hotellets gäster. Så ska det se ut! Bilen parkerades raskt om.

I hotellets reception fanns det typ en miljon tjurfäktningsrelaterade bilder och pryttlar. Hur i helsicke kan tjurfäktning vara så populärt? Ama förstår det inte alls…

En lååång och väldigt gul korridor tog oss…

… till vårt väldigt rosa rum. Trevligt i och för sig, men det skar sig en hel del mot våra medhavda kuddar med dom röda kuddfodralen.

Minnesanteckning: Packa ned lite blandade kuddfodral nästa gång.

Ha en härlig lördagskväll!

Annons

Folktomt?

 

Ja, det är väl det som det verkar vara när vi är ute på våra små turer här i Spaniens inland.

Som här, på Plaza Mayor i Cáseres.

Men det är snarare så att folk är smarta och håller sig undan från solen när den gassar som värst mitt på dagen.

När det lugnar ned sig lite mer framåt kvällen så börjar folk våga sig fram där på torget.

På dagen är trängseln större där inne i gränderna där det bjuds skugga från husen.

När kvällen sen kommer så ökar trängseln markant.

Att resa så här inåt landet i det fantastiska Spanien ger dessutom möjligheter till att träffa och mingla med lokalbefolkningen.

Här hälsar till exempel Anders And på Donald Duck…

… och här hälsar han på en tant på ett annat torg, fast hon verkade lite stel.

Så är det inte alltid. Stelt, alltså. Det ger absolut utmärkta tillfällen till att öva upp dom ”något” bristfälliga spanska språkkunskaper som vi besitter.

I Oropesa bad till exempel den där lilla damen vid bordet till vänster oss att vakta hennes bord när hon skulle gå på toaletten. Vi vaktade det noga, och blev berömda av ett annat spanskt par för detta när damen kom tillbaks till sitt – tack vare oss – fortfarande lediga bord.

Skymningen föll, och vi var redo att ge oss vidare ut i nattvimlet. Ama såg då tre äldre damer som spanade efter ett ledigt bord på baren där vi satt.

– Vi ska bara betala, sen blir det här bordet ledigt, sa Ama.

Dom blev glada och två av damerna satte sig – lite oväntat! – genast ned vid vårt bord.

Den tredje damen sa (med glimten i ögat) till Ama:

– Jag är gammal, du är ung. Du borde stå så att jag får sitta!

Haha!

Så där satt Anders med sina tre damer tills notan kom.

Dom var jättegulliga allihopa och när dom fick syn på vår karta vi hade med så sa en av dom att hennes dotter hade varit med och tagit fram den.

Den här kartan, alltså.

Åtminstone tror vi att det var det hon sa. Den där typen av improviserade spanskalektioner har liksom inget facit…

Igår spenderade vi hela dagen, kvällen och natten i Cáseres men idag är det dags att åka vidare igen.

Ha en finfin lördag!

Gomorron!