Gårdagens utflykt

 

Den valde vi att ta per buss.

Det här är en busshållplats. Från början fanns där en busshållplatsstolpe, men den tog dom bort av nån anledning. Sen fanns det en ledtråd där det stod ”BUS” i gult på gatan, den har dom nu asfalterat över. Det gäller att veta var busshållplatserna finns i den här stan, för dom är duktiga på att kamouflera dom.

Ama har ännu inte lyckats komma över nån vintertidtabell, men enligt bussappen var det 4 minuter kvar tills nästa buss och 37 minuter till den efterföljande. Den där bilden togs klockan 12:19.

Och där kom bussen, då var klockan 12:36. Det hade alltså gått 12 minuter. Appen känns inte helt pålitlig… Ama var i alla fall nöjd att hon fick åka med en sån där ny, röd buss. Hade det varit en gammal blå hade hon väntat på nästa. Eller kanske inte.

Hit åkte vi:

Till Cabo Cervera, för att ta en prommis bort till den bortre delen av La Mata där längst till höger i bild.

Vi började traska. En perfekt dag för en prommis där – lite molnskyigt och dom hade till och med lovat att det skulle komma en skvätt regn.

Det gick rätt höga vågor, men många vågade bada ändå.

Hur var det med flaggningen för badstatusen då?

Med den var det inte alls. Kanske har badvakterna dragit från La Mata-stranden nu?

Jo, det verkar dom definitivt ha gjort. Deras höga stolar var nedmonterade. Badsäsongen är alltså över nu – åtminstone den övervakade delen av säsongen.

Vi promenerade fram till en av vår favoritrestauranger och käkade lunch. Och – hör och häpna! – Ama glömde fota maten. Men gott var det.

På vägen tillbaka stannade Anders och tog en panoramabild med Amas mobil, för hans egen hade så gott som inget batteri kvar. Klumpigt att inte se till att batteriet är laddat innan man går ut! (Okej. Det ska erkännas att egentligen var det Amas mobil som höll på att dö och när hon såg det så bytte vi raskt batterier med varandra. Stegmätaren får ju inte lägga av!).

Så här blev den bilden. För att regna var det tämligen soligt – regnet höll sig där ute över havet som det verkade.

Sen närmade vi oss Cabo Cervera igen. Oooo… Ama ser nu att hon visst fotade maten! Det är en doggybag den där påsen. Middagen ikväll är räddad.

Sen hade vi turen att få en röd buss tillbaka också. Här ser man klart och tydligt att det är en busshållplats, det är bussen i sig som är klurig. Samma busshållplats oavsett åt vilket håll man ska åka, men det står ”La Mata” på den även om den ska till Torrevieja. Suck. Hur svårt kan det vara liksom?

Även här var bussappen opålitlig, men det där med att vänta har Ama vant sig vid i det här landet och hon har utvecklat en ängels tålamod.

HAHA! Det där sista var det ingen som trodde på, va?

Gomorron!

Annons