Så var det dags igen

 

Dags att serva bilen – tänk att ett år kan gå så fort…

Så i förrgår vi åkte hit:

Till Mercedes eller Toyota?

Det blev till både och, faktiskt:

Tjejen som jobbar på Toyota heter Mercedes. Passande namn.

Då vi skulle hämta bilen igår såg vi att polisen verkligen föregår med gott exempel:

Förutom att dom har den goda smaken att köra Toyota så parkerar dom dessutom på ett föredömligt vis. På trottoaren precis framför övergångsstället.

Det var en före oss i kön, så medan vi väntade tittade vi runt i bilhallen.

Hmm… Märkligt att dom hade klätt in en av bilarna på det där viset. Är det tänkt att man ska köpa grisen i säcken?

– NEJ Anders! Den går inte ner i garaget!

Fast den där RAV4:an blev Ama lite kär i av nån konstig anledning.

Till slut var Ama väldigt övervänt. Hur lång tid kan det ta att betjäna en enda person, liksom? Hon gick fram och tillbaka utanför glasrutan till kontoret och det kaaan ha framgått att hon var lite otålig eftersom när det till slut blev vår tur så bad Toyotakillen om ursäkt typ hundra gånger.

Sen skulle vi bara få ut vår bil…

Den stod inparkerad längst in i verkstan. Här hade dom till slut lyckats med det där femtonspelet så bilen åtminstone var fri. Innan stod det en bil precis bakom vår bil, och den startade inte så dom fick ta fram startkablar innan den gick att flytta på.

Till slut:

47 minuter efter att Ama fotat polisbilen här ovanför kunde vi äntligen backa ut med vår bil. (Ja. Ni har rätt. Det skulle inte skada att putsa rutorna).

Och en enda minut senare:

GAAAHHH!!! Preciiis när vi kom fram till trafikljuset så slog det om till rött. Typiskt!

Nej, tålamod är inte Amas bästa gren. Egentligen hade vi inte alls bråttom på något som helst vis, så varför stressa upp sig i onödan?

Hur är det med ert tålamod?

Gomorron!

Annons