Skyltsöndag – nyckel

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Nyckel.

Ama börjar med några färska bilder:

Den här nyckeln hittade vi i en byrålåda på hotellrummet i Xàtiva. Dessutom kan väl lösenordet till wiffit på hotellet också räknas som en nyckel? Den där skylten att man inte får röka på rummet är inte helt ovanlig, men Ama har nog aldrig förut sett att man har en skylt att det är en wiffi-zon inne på rummet?

Det här rosévinet med en nyckel på baksidan är inte alls så tokigt.

Vänder man på flaskan…

… då kan man kika in genom nyckelhålet på framsidan – bilden där inne sitter på baksidan av etiketten på baksidan av flaskan (blev lite snurrigt där, men läs en gång till så kanske det blir begripligt). Man ser att en nyckel ligger där på golvet också. Phu! Tur att den inte låg på bordet, för det lär bringa otur.

Nu beger sig Ama ut i arkivet.

Ooops! I Vélez Blanco råkade visst nyckeln med sin vidhängande gubbe Brujo hamna på bordet i alla fall. Kraftig otur.

I Toledo kunde man inte bara kika in genom nyckelhålet, man kunde till och med gå igenom det utan att ens behöva huka sig.

Det finns hjälpsamma nycklar också.

Jajjemensan!

I Bergamo kunde man få stanna ute sent ifall man bara frågade nyckeln i receptionen.

Vissa nycklar är onödiga. När vi skulle få in fiber i lägenheten jagade vi rätt på nycklar till diverse skåp för telefonledningarna.

Den till telefonskåpet i entrén visade sig vara synnerligen onödig. Det gick utmärkt att bara ta bort snörpen för att komma in.

Ibland kliar det i fingrarna när man får syn på en nyckel:

Här hade nån glömt en nyckel i låset på ett kraftverk på Island. Undrar vad som hade hänt om man vridit på den? Ama ångrar fortfarande att hon inte tog reda på det…

Det går ju inte att undvika en mycket speciell nyckel i det här inlägget:

Den här superfina nyckeln som Ama fick av självaste BP. Tyvärr har inte Spanien samma nyckelsystem som Sverige, så det gick inte göra en nyckel till garaget med den som Ama hade tänkt. Den får nog göra bajsande gubben sällskap i Luciatåget till jul istället.

Skyltar, nycklar och nyckelhål i all ära, men nu försöker Ama tänka lite grann utanför boxen för veckans kombi.

Paint hjälpte till att få den här futuristiska byggnaden i Valencia till en nyckelpiga. Jodå. Lite utanför boxen med nyckel, men inte mycket till skyltar i den där bilden.

Ama kliade sig i huvudet och till slut – heureka!

Taadaaa!!! Den här båten passar in på båda utmaningarna.

Hur sjutton då, kanske ni undrar?

Ama zoomar:

Den här skylten finns där i aktern på skeppet som passande nog heter Kalmar Nyckel. Det är en kopia av skeppet som förliste efter bara några turer mellan Kalmar och USA. Bilden är tagen år 2000 i Wilmington, Delaware, som är vänort till Kalmar.

HA! Det där var väl att gå utanför lådan va?

Gomorron!

Annons

Lite blandat från i torsdags

 

När man får oväntat besök…

Ja, det där var definitivt oväntat. Inte ofta vi har besökare utanför köksfönstret.

Huvvaligen, tämligen läskigt. Inte för att killen i sig var läskig, men tittar man nedåt där…

… så är det en bra bit ned. Ama blundade när hon sträckte sig över diskbänken och höll kameran utanför fönstret för att fota.

Vad pysslade han med?

Jo, han höll på att sätta dit dom där nya rören. Ama gissade att det var gasledningar. Dom har ju hållit på i flera år med att gräva upp alla gator för att lägga ned rör för stadsgas som ingen tycks vilja ha.

Sen hörde Ama att det hände nåt i den andra ljusgården, den utanför sovrummet. Givetvis ilade hon dit och kollade.

Aha! Han städade taket där längst ned också, det var ju snällt. Här vågade Ama böja sig ut (ingen diskbänk ivägen) och smygfota när killen var i städtagen.

Jojo… Smygfota? Hon hörde en röst uppifrån taket som sa:

– Du blev just fotograferad!

Tittade uppåt, och givetvis hade grabben en kollega som höll koll på säkerhetslinan uppe på taket. Han hade också koll på vad Ama hade för sig. Vilken skvallerbytta!

Fast båda vinkade och var glada, inga sura miner där inte. Då fick Ama också bekräftat att det handlade om naturgas som ska komma i dom där ledningarna. Den där gasen ”som ingen tycks vilja ha” är det tydligen nån i vårt hus som vill ha trots allt.

Sen hittade Ama nåt kul i brevlådan:

Kolla vad skoj! Ett brev!

Det var Susjos som hade skickat den här superfina och roliga wettexen – tack snälla!

Senare på kvällen…

… så var vi på La Boca och käkade med Maggan och Calle. Himla trevligt! Vi kanske ser lite suddiga ut där men det skyller vi på motljuset.

För inte kan det väl ha berott på vinintaget? Vinlistan där hade dom på en flaska vin, väldigt fyndigt om ni frågar Ama.

Ja, det var lite blandat från i torsdags och nu har det redan hunnit bli lördag. Får se vad vi hittar på idag. Alltid blir det väl nåt skojsigt, fast ännu vet vi inte riktigt vad.

Har ni nåt kul på gång en dag som denna?

Gomorron!

Ett sopigt inlägg (uppdaterat)

 

I söndags vid halv tolvtiden hade Ama spaning från terrassen och fick då se detta:

Jahaja? Skidsäsongen startar tydligen tidigt i år.

Anders vandrade uppför gatan med skidorna på axeln. Letade han en skidbacke månntro?

Här verkade han stanna till för att vila. Samtidigt spanade han på Ama uppe på terrassen medan hon spanade på honom från terrassen.

Nejdå. Det var inte skidåkning på gång. Anders köpte nya skidor i Granada i februari och han är alls ingen hamster så dom gamla skulle slängas.

Den spanska återvinningen fungerar på det sättet att man ställer ut grejer man inte behöver vid soptunnorna sen kommer sakletarna och plockar upp dom så dom kommer till användning för nån annan. Det lär både vara förbjudet och ge böter att återvinna på det viset, men ”alla” gör så och det brukar fungera alldeles utmärkt.

Nu skulle Ama göra en liten undersökning för bloggen och undrade följande:

1. Finns det verkligen nån andrahandsmarknad för slalomskidor här i Torrevieja?
2. Om det nu finns en sån, hur lång tid kan det ta innan en intresserad skidåkare dyker upp och plockar åt sig laggen på en söndagsförmiddag när temperaturen ligger runt 30 grader?

Så Ama fortsatte sin spaning uppifrån terrassen:

Klockan 11:31: Anders har lämnat skidorna åt sitt öde. (Katten där innanför muren verkar i alla fall intresserad av dom…)

Nu hade Ama tänkt stå och spana hela tiden, men det var på tok för varmt där ute i solen så hon gick in och gick sen ut igen efter 10 minuter:

Klockan 11:31 11:41 (tack, Janne): Skidorna var borta.

Svaren var alltså att ja, det finns en andrahandsmarknad för skidor här och det tog mindre än 10 minuter innan skidorna försvann.

Vem som tog dom?

Det fick vi också svar på när vi träffade Ami och Patrik i onsdags. Dom hade sett Anders skidor uppe på en bil som en av sakletarna använder som förråd. Den bilen har ett stort skåp på taket. Vi gick förbi och kollade:

Skåpet var kvar (är det förresten ett sånt där fordon som går under benämningen ”skåpbil”?), men inga skidor. Det fanns en massa bra-att-ha-grejer inuti bilen också, men inga skidor där heller.

Undrar om han hade lyckats avyttra skidorna eller om det var nån som hade snott dom från taket? Oavsett vilket så kan man konstatera att andrahandsmarknaden för slalomskidor här i Torrevieja är betydligt större än man kan tro.

När Ama ändå är på gång med ett sånt här sopigt inlägg så kan hon visa att Anders visserligen inte är en hamster i alla avseenden, men vissa saker har han oerhört svårt att skiljas från.

Dels är det sladdar och kablar av alla de slag, men där måste Ama ändå medge att dom kommer till nytta tämligen ofta.

Uppdatering: Om ni vill läsa lite mer om Anders och hans sladdallergi/sladdmani så kan ni kika in hos hans före detta jobbarkompis Janne HÄR.

Det finns dock en mer oväntad och betydligt sopigare samling.

Ama (not so) proudly presents:

Anders samling av blandade soptunnor.

Gomorron! 

Det gröna Xàtiva

 

Förra veckan var vi på en tur till Xàtiva.

Stan är väl mest känd för sin borg och vi tog Lilla Tåget dit upp.

Väl där uppe slogs man av hur grönt det var. En bedårande utsikt som var det enda vi kollade på eftersom Ama för en gångs skull vågade vägra borgen! Applåder, tack!

Nere i stan var det också väldigt mycket grönska.

Det fanns stora parker med stora träd…

… och stora gångvägar med stora träd. Hösten hade tydligen börjat eftersom löven blåstes bort. Ungefär som i Sverige där Löfven blåstes bort…

Dom var som synes väldigt rädda om sina träd. Man hade gjort en speciallösning för att trädet skulle kunna vara kvar där i korsningen.

Framåt kvällen blev grönskan mer mörkgrön. Kunde kanske ha med ljuset att göra?

Jo, så var det nog. Men dom hade gjort sitt bästa för att belysa grönskan även på kvällen.

Xàtiva var verkligen en otroligt grön stad.

Väldigt vackert, men Anders var lite ledsen över en sak:

Han skulle ha tagit med sig sekatören. Se så slarvigt dom hade klippt det där trädet.

Gomorron!

Gårdagens utflykt

 

Den valde vi att ta per buss.

Det här är en busshållplats. Från början fanns där en busshållplatsstolpe, men den tog dom bort av nån anledning. Sen fanns det en ledtråd där det stod ”BUS” i gult på gatan, den har dom nu asfalterat över. Det gäller att veta var busshållplatserna finns i den här stan, för dom är duktiga på att kamouflera dom.

Ama har ännu inte lyckats komma över nån vintertidtabell, men enligt bussappen var det 4 minuter kvar tills nästa buss och 37 minuter till den efterföljande. Den där bilden togs klockan 12:19.

Och där kom bussen, då var klockan 12:36. Det hade alltså gått 12 minuter. Appen känns inte helt pålitlig… Ama var i alla fall nöjd att hon fick åka med en sån där ny, röd buss. Hade det varit en gammal blå hade hon väntat på nästa. Eller kanske inte.

Hit åkte vi:

Till Cabo Cervera, för att ta en prommis bort till den bortre delen av La Mata där längst till höger i bild.

Vi började traska. En perfekt dag för en prommis där – lite molnskyigt och dom hade till och med lovat att det skulle komma en skvätt regn.

Det gick rätt höga vågor, men många vågade bada ändå.

Hur var det med flaggningen för badstatusen då?

Med den var det inte alls. Kanske har badvakterna dragit från La Mata-stranden nu?

Jo, det verkar dom definitivt ha gjort. Deras höga stolar var nedmonterade. Badsäsongen är alltså över nu – åtminstone den övervakade delen av säsongen.

Vi promenerade fram till en av vår favoritrestauranger och käkade lunch. Och – hör och häpna! – Ama glömde fota maten. Men gott var det.

På vägen tillbaka stannade Anders och tog en panoramabild med Amas mobil, för hans egen hade så gott som inget batteri kvar. Klumpigt att inte se till att batteriet är laddat innan man går ut! (Okej. Det ska erkännas att egentligen var det Amas mobil som höll på att dö och när hon såg det så bytte vi raskt batterier med varandra. Stegmätaren får ju inte lägga av!).

Så här blev den bilden. För att regna var det tämligen soligt – regnet höll sig där ute över havet som det verkade.

Sen närmade vi oss Cabo Cervera igen. Oooo… Ama ser nu att hon visst fotade maten! Det är en doggybag den där påsen. Middagen ikväll är räddad.

Sen hade vi turen att få en röd buss tillbaka också. Här ser man klart och tydligt att det är en busshållplats, det är bussen i sig som är klurig. Samma busshållplats oavsett åt vilket håll man ska åka, men det står ”La Mata” på den även om den ska till Torrevieja. Suck. Hur svårt kan det vara liksom?

Även här var bussappen opålitlig, men det där med att vänta har Ama vant sig vid i det här landet och hon har utvecklat en ängels tålamod.

HAHA! Det där sista var det ingen som trodde på, va?

Gomorron!

En riktig liten sötnos…

 

… som kanske skulle behöva lite styling?

En sån mötte vi på baren när vi satt och väntade på att kunna checka in på vårt hotell i Xàtiva.

Vilken liten sötnos! Vi döpte den genast till Spindelhunden Spider.

Vackra, själfulla ögon…

… tandpetare till ben och ett snöre till svans. Kopplet var faktiskt tjockare än svansen.

Både Anders och Ama föll som käglor. (Svansen hade inte gått av där på bilden, den gick bara så fort fram och tillbaks så kameran hann inte med).

Hur fin som helst!

Men vi tyckte att den kanske behövde lite styling? Den såg nästan ut att frysa där i sin korta päls trots värmen som rådde.

Vi hittade det perfekta stället som vi rekommenderade till Spider:

Är man lite frusen av sig så skulle nog den där frisyren vara alldeles utmärkt? Den där hundfrisören borde väl vara hel perfekt för Spider.

Hmm… Med tanke på ovanstående frisyr, värmen som råder här nu och att Ama inte tål värme så bra…

… så var det nog en himla tur att Ama bodde i Sverige på 80-talet.

Gomorron!

Vårt boende i Xàtiva

 

Det var ett mysigt litet hotell. Under det där lilla vita taket fanns ingången till själva hotellet. Den röda portalen bredvid gick in till restaurangen.

Det fanns en smart incheckningsautomat där man både kunde boka rum på plats eller få sin nyckel och lämna passuppgifter via bokningsnumret. Ännu smartare hade det varit ifall vi faktiskt hade fått ett giltigt bokningsnummer också. Det som vi hade på bokningen från booking fungerade inte.

Så vi traskade in under den där röda portalen och restaurangpersonalen ringde till nån som skulle komma och hjälpa oss. Det skulle ta en halvtimme, ”más o menos”. Mer eller mindre en halvtimme alltså. Vi har av erfarenhet lärt oss att det oftast är ”mer” som gäller här i Spanien.

Vi kunde förvara bagaget i ett rum på restaurangen och gick ut en sväng.

Hur skulle man då fördriva den väntetiden?

Tja…

… på den lilla baren runt hörnet gick det alldeles utmärkt att fördriva lite mer än en halvtimme.

Vårt rum var fint och luftigt – hyfsat högt i tak också.

Ville man variera sig så fanns det även en tredje säng.

Dom gemensamma utrymmena var också trevliga…

… och det fanns en hel del skojiga inredningsdetaljer. En sån där kamera skulle kanske Ama skaffa sig? Den verkar väldigt praktisk och lätthanterlig.

Sen fick Ama syn på nåt riktigt läskigt:

GAAHHH!!! Stalkern hade dubblerat sig, inte bra!

Men som vanligt så har Ama en fiffig lösning på dom flesta problem.

Se här bara:

I det där rummet som Ama pekar på, där bodde vi. Mycket praktiskt med det där gallret.

Där kunde man skaka av sig en Stalker som fick stå där och skaka galler.

Skönt att åtminstone bli av med den ena av dom.

Gomorron!

Skyltsöndag – ord

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Ord.

Den här gången kommer alla bilder från vår tripp till…

… Xàtiva nu i veckan.

Ama älskar ord. Det är nog därför hon har en blogg och det kanske inte är en tillfällighet att den ligger på WORDpress?

Vill man hitta många kloka ord samlade på ett och samma ställe så kan man ju hänga här på bloggen, men det är nog mer troligt att man finner visdom här:

På biblioteket.

Att lösa det där med ordens gåta innebär att man först och främst måste bena ut saker och ting.

Vad står det till exempel på den här vägen? Svårt att säga.

Samtidigt kan man lära sig rätt snabbt att tolka vissa bokstäver även om helheten inte är komplett.

Här fattade Ama till exempel direkt att dom delade ut IKEA-katalogen även i Xàtiva.

En grundläggande förutsättning till att klara ut det där med ord är detta:

Alfabetet. Det är A och O. Eller som i vårt svenska alfabet A och O-med-prickar-på. I andra länder har dom andra symboler som för Ama ter sig som rena grekiskan.

Det kan vårt alfabet också göra ifall man nu inte har satt bokstäverna i en begriplig ordning. Begriplig ORDning. Märkte ni det? Har nog med ORD att göra. (Dom där bokstäverna på golvet på hotellet påminde Ama om spelet Ordbox. Hur kul som helst! Fast just där var det på tok för få vokaler för att funka).

Vårt hotellrum hade en lustig ingång mitt i en trapp. Skyltarna där utanför… Kan dom bestämma sig eller?

Vi kikar närmare:

”Ingen/utan utgång” och ”Utgång” på samma ställe? Lite lätt förvirrande.

Än mer förvirrande var denna skylt inne på hotellrummet:

”Ni befinner er här” och en röd plutt där vi befann oss.

Pyttsan!

Ama korrigerar:

Här har Ama märkt ut den riktiga ”Ni befinner er här” med den gröna plutten, det var där både vi och tavlan befann oss. Sen vet hon inte vilken väg vi skulle ha tagit om nåt hade inträffat, men ett hett tips är att hon hade valt trappan precis utanför dörren.

Ja, ord kan vara berikande och informativa, men dom kan även vara förvirrande.

Brukar ni förresten kolla nödutgångarna och ”flyktvägar” när ni bor på hotell? Ama gör alltid det. Man vet aldrig vad som kan hända.

Gomorron! 

Vågade Ama vägra borgen?

 

Ja, ni har väl suttit på helspänn hela fredagen och undrat. Men nu behöver ni inte vänta längre.

Här hade vi alltså kommit upp till borgen med det underbara Lilla Tåget. Vissa ser väl kanske liiite mer nöjda ut än andra.

Det får man ändå ge dom där borgarna som tycks finnas på precis varenda bergstopp här i Spanien – det är en fantastisk utsikt från dom ställena där dom byggde dom en gång i tiden. En lustig tillfällighet kan Ama tycka.

Här låg entrén till själva borgen. Och vet ni vad? Ama vågade vägra borgen! WEEHOOO!!!

Vi besökte den nämligen år 2010, och att än en gång betala det hutlösa priset av 2,40 euro per person, det vore väl ändå lite slös. (Om ni vill se hur den såg ut för 8 år sen kan ni kolla HÄR).

Så vi drack lite vatten och gick tillbaks mot Lilla Tåget.

Och där gick det ja…

Att försöka springa ifatt det var liksom ingen idé, dom är attans snabba dom där små tågen.

Så vi började traska nedför berget.

Att tåget bara gick två turer om dagen var inget att grotta ned sig i, det kunde vi istället ha gjort här, men vi lät bli. (Märkte ni, vilken fantastisk poesi!). Stalkern verkar dock ha varit nära att grotta ned sig trots allt?

Vi hittade en genväg.

Anders traskade på…

… och det gjorde även Ama. Att hon tappade fokus från att kolla in i kameran handlade enbart om självbevarelsedrift. Det är en drift som inte alls är dum att ha – det var rätt mycket rullgrus och sånt där i uppe i berget.

Vi hittade en sån där isgrotta på vägen. Dock helt utan is. Lite synd, hade varit trevligt med lite svalka.

Vi började närma oss lite mer civiliserade trakter…

… och till slut var vi nere på en asfalterad väg igen. Vi hade gått ända där uppifrån och Ama kände sig stolt över sin oerhörda prestation. Fast när vi kom ner från den där trappen och ut på vägen så mötte vi en kille som joggade toksprang förbi oss. Uppför. Fasen också. Alltid är det nån som ska vara värre…

Vi hade en bit kvar ner till stan, men väl nere så fick vi vår belöning:

Friskt gott vatten från en av dom många källor man kunde hämta kallt, gott vatten ifrån.

Ja, ja. Okej då.

Vi fick väl nån mer belöning också.

Det viktigaste av allt i det här inlägget har ni väl ändå inte missat?

AMA VÅGADE VÄGRA BORGEN!!!

Det känns såååå bra!

Gomorron!

Vad kan man hitta på i Xàtiva?

 

Tja… Man kan ju till exempel…

… åka Lilla Tåget! Se bara så bra Anders hade tänkt till som matchade så snyggt också.

Här hade vi investerat i en varsin biljett. Weehooo!!!

Anders var ivrig. Han var först ombord och kunde knappt bärga sig innan vi fick komma iväg.

Ama var inte alls olycklig hon heller.

Men mest uppspelt av alla var nog hon där längre bak i tåget.

Till slut kom vi iväg. Vi åkte genom stan…

… uppför slingriga bergsvägar…

… och efter en halvtimmes skumpande nådde vi fram till ändhållplatsen.

Var hade vi då hamnat?

Jo, Ama hade nog blivit en anings förd bakom ljuset, för där tåget stannade…

… där fanns borgen.

Hur ska det gå? Ska Ama våga vägra borgen denna gång?

Spännande fortsättning följer – stay tuned!

Gomorron!