Det är alltid lika roligt…

 

… när man hittar nåt annat i brevlådan än räkningar eller reklam.

Igår låg där ett brev till Ama och hon öppnade det lugnt och försiktigt. Nåja. Hon öppnade det i alla fall utan att innehållet kom till skada.

Den här låg inuti:

Åh vilken fin! En wettex till Amas vid det här laget ganska gedigna wettexsamling.

För att ni ska få en liten hum om samlingens omfattning så tar Ama till en arkivbild från 2014:

Vilken läcker hög av oanvändbara wettexar som Ama fått från alla möjliga håll. Varför dom är oanvändbara kanske ni undrar över? Ja, blöter man ned dom blir dom ju mjuka, sladdriga och alldeles fördärvade, så det kan man inte göra.

Just den där sprillans nya fick Ama av den här härliga tjejen:

Anders fina kusin, Petra. Sååå snällt!

Fast hon är inte alltid lika snäll. Trots att hon ser väldigt oskyldig ut där på bilden så hon kan vara väldigt lömsk också. När hon var på besök här en gång så låtsades hon vara både snäll och hjälpsam. Hon hängde med Ama upp på taket och ”hjälpte till” att hänga tvätten.

Ama höll nästan på att få hjärtslag när hon sen skulle hämta ned den. Där uppe hängde det snyggt sorterade rader med röda och gula klädnypor… Trodde Ama ja!

GAAHHH!!! Den blåa nypan var INTE Ama skyldig till.

Men, men. Ama ska väl inte var alltför långsint, det där var trots allt fem år sen.

Dessutom verkar Petra ha blivit bättre på färgmatchning nu:

Kolla bara vad fint kuvertet matchar wettexen. Dessutom bad hon om ursäkt i den medföljande mycket gulliga hälsningen för att hästen inte var röd.

Så Petra: Allt är förlåtet – tack så jättemycket!

Dessutom tror Ama att hon kanske har fått en ny favoritfärg:

Den här bilen var väl söt? Undrar vad Anders skulle säga om att vi byter upp oss till en sån?

Gomorron!

Annons