… och det går oroväckande snabbt.
Från den här glaciären i Alaska 2013 – Portage Glacier – har Anders en cirka 20 minuter lång film som vi kallar ”Glaciären som inte kalvade”. Ni ska slippa se den filmen som är tämligen trist och händelselös, men då, 2013, då var glaciärerna tydligen i god form.
Men redan tre år senare, år 2016:
Nånstans mellan Punta Arenas och Ushuaia i dom sydligaste delarna av Sydamerika såg vi hur den där glaciären kalvade. En väldigt liten kalv där längst nere till höger, men ändock en kalv.
Nu – bara två år senare – har vi ytterligare bevis och det kryper närmare och närmare dessutom. Häromdagen kom Ama ut i köket och kände då hur det plaskade under fötterna.
Se där! Kylskåpet hade gett upp kampen mot det varma klimatet och isen hade börjat smälta. På bilden hade kylen kalvat en tredjedel av den glaciär som bodde där längst inne vid väggen…
… och strax efteråt hängde resten av den mäktiga isformationen på och kastade sig ut över golvet.
Visst är det läskigt med alla bevis på klimatförändringar som vi får över oss (mer eller mindre bokstavligen) hela tiden?
Vad är man då mest rädd för, och vad kan det finnas för lösning på problemet?
Tja. Dom stora grejerna har Ama ingen direkt lösning på, men det där senaste med kylen försökte vi lösa på bästa sätt:
Dom viktigaste matvarorna fick bo så kallt som möjligt under tiden som kyl och frys frostades av.
Om räddningsaktionen lyckades?
Jajjemensan! Det viktigaste blev räddat:
Glassen.
Att sen kylen snällt gick igång efter att termostaten hade blivit framtinad, det var inte så dumt det heller.
Hur är det med er? Brukar ni vänta tills kyl och frys protesterar rent fysiskt mot nedisningen, eller frostar ni av lite mer regelbundet?
Gomorron!