Nu är det hjul igen

 

När vi åkte till Ceutí i måndags tog vi en liten omväg via Abarán.

Där var det hjul igen. Fast det syns kanske inte så tydligt på den där bilden?

Ama byter vinkel:

Ett stort rackarns vattenhjul med inbyggd självsnurr.

Här är det från ytterligare en annan vinkel. Ama fattade inte alls hur det kunde snurra sådär av sig självt, liksom.

Anders pekade och försökte förklara lite pedagogiskt, men tyvärr pekade han utanför bild där uppe i hörnet.

Vi gick ännu lite högre upp:

Se där ja. Det kom visst lite vatten i en kanal…

… och där fylldes den på igen, kanalen. Ama fattade inte riktigt ändå, men det var fränt det stora, snurrande hjulet.

På skylten fanns det lite förklaringar på både spanska och engelska. (Det går att klicka på bilden ifall man är intresserad men inte kan läsa mikroskopisk text).

Det fanns totalt fyra vattenhjul i närområdet. Vi vandrade iväg för att kolla på dom andra också.

Här är floden där hjulen hämtar sitt vatten. En förhållandevis ”vild” flod efter spanska mått mätt, här är dom flesta som man ser tämligen uttorkade.

Fast här verkade dom till och med köra nån sorts rafting. I vassen där till vänster om båten var det till och med folk som tycktes gilla att simma. Eller så hade dom helt enkelt ramlat av? Dom skulle kanske ha behövt dom där badringarna som hängde i snören över gatan i förra inlägget? Nåja, dom hade flytvästar i alla fall.

När vi hade passerat över floden via en gångbro (tack för den – vi slapp simma) så blev det lite jobbigt att gå. Djupt grus som Amas sandaler inte riktigt var så passande för. Ser inte Stalkern ut att ha krympt där, förresten?

Det dammade rätt mycket från efter traktorn som väl var på väg att fixa till den där vägen…

Efter att ha trotsat både djupgrus och damm så hittade vi ytterligare ett av dom där snurrande hjulen.

Hursa? Ni tycker att hjulet verkar stå alldeles still?

Jamen kolla här då bara:

♫ ♫♪♪ Big wheel keep on turning, proud Ama keep on burning ♫ ♫♪♪ 

Andemeningen med dom där stora hjulen är väl att få upp vattnet från floden för att bevattna områdena som ligger lite högre upp. En himla fiffig uppfinning i klass med en evighetsmaskin.

Men man kan lösa det på ett enklare sätt också:

Det är ju bara att ta fram vattenslangen – varför krångla till det?

Gomorron!

Annons

Ett konst-igt ställe

 

I början av veckan tog vi en tripp till Ceutí, och det var ett konst-igt ställe. På ett bra sätt, alltså.

Som det här alstret till exempel.

Det var en cool väggdekoration.

Bredvid den fanns en sån där staty av en KKK-gubbe igen. Inte alls ovanliga i dom här trakterna.

Men dom hade satsat mer på damer där i stan.

Här var det en cyklande variant, fast hon cyklade inte så fort. Anders hann lätt ifatt henne.

Den här damen höll reda på tiden…

… den här tanten bara stod där…

… och den här låg mitt på trottoaren av nån anledning.

Sen såg vi nåt som kanske han fotografen Lennart Nilsson hade varit inspiration till:

Bäbisar som inte verkade riktigt färdiga.

Ama undrade om dom målat kakelplattorna innan dom sattes upp, eller efter? Troligen efter, va?

Sen såg vi något som var konstigt på riktigt:

Varför hade man hängt upp badringar i snören ovanför gatan?

Varför lär vi aldrig få veta, men den där flamingon höll i alla fall fast sig med näbbar och klor. Nåja, med näbben i alla fall.

Det där med att dekorera ovanför gatorna verkade vara väldigt populärt. Ama tyckte att det var både färgglatt och trevligt. Lite mer färger i gatulivet livar upp, eller vad tycker ni?

Gomorron!

Är det dyrt att åka på en minisemester?

 

Nej, det behöver det absolut inte vara.

Vår senaste lilla tripp till Ceutí kan vi ta som exempel.

Bilen var redan tankad, så den kostnaden kan vi räkna bort. Man kan till och med spara in på stegen genom att strunta i att stanna och gå uppför den där trappen som syns på andra sidan av rondellen.

Kalsonger kan man också spara in på. Här plockar Anders nya direkt från naturen. Ja, fikonblad funkar det med – ni kan väl er bibel?

Såhär ser dom ut:

Ja, fikonen då. Vad hade ni väntat er?

Sen kan man även spara en massa slantar framåt kvällen.

På den här baren fick vi två öl och två glas vin för 3 euro. Totalt alltså. För säkerhets skull gick vi dit en gång till senare på kvällen och då var det samma pris som gällde.

Att ge sig iväg en bit inåt land och bort från turiststråken kan helt klart löna sig. En minisemester kan på sitt vis bli rena rama vinsten.

Gomorron!

Hemma igen!

 

Efter ett hektiskt dygn på resande fot är vi nu hemma igen.

Dagen inleddes som sig bör med frukost:

Den intogs på IKEA till det facila priset av 1 euro.

Ama är superduktig på att parkera:

Kolla bara hur snyggt hon parkerade vår kundvagn på helt rätt ställe, och detta trots att det inte ens var en kundvagnspeng i vagnen. Applåder, tack!

Annat var det på hotellet:

*Suck* Varför gööör dom på dette viset? I och för sig fanns det gott om plats på parkeringen, men ändå…

Hotellet var väldigt trevligt. Rent och snyggt. Ändå fanns det ett par brister, som till exempel att det saknades värdeskåp.

Detta löste dock Ama på ett mycket smart vis. Inte kunde väl nån ana att det låg en dator gömd där? Smart Ama!

Sen fanns det ingen pool på hotellet heller…

… men väl ett bollhav.

Nu är vi som sagt var hemma igen. Att resa bort en sväng är bra, om inte annat för konditionens skull:

Blev ett klart stegrekord så här i rehabiliteringstider.

Idag har det bara blivit 6455 steg. Mer än hälften av dom avverkades på IKEA. Att shoppa är inte helt fel för kondisen heller, men att åka iväg till platta små byar verkar vara oslagbart ändå.

Ha en fin kväller!

Vart tog vi vägen?

 

Först tog vi vägen utefter dom stora rören, som så många gånger förr.

I Siscar trodde vi att vi skulle greja det, men den gröna (obefintliga) vågen blev röd vid det det fjärde och sista trafikljuset. Tänk att det ska vara så svårt! Fyra trafikljus som bara jäv..s hela tiden.

På vår väg stannade vi till här. Kan komma nåt inlägg senare om det också. Mycket intressant!

Vi såg ett flygplan som gick in för landning…

… och en mycket glittrande rondell. Dom där snurrorna reflekterade solstrålarna väääldigt mycket.

Sen kom vi fram till vårt hotell.

Vissa blev lite utlåsta.

Rummet var enkelt, men rent och fint.

Var har vi hamnat då?

Jo här:

I Ceutí.

En liten söt by som är föredömligt platt och inte minstaste lilla borg i sikte.

En braig övningsby för Ama att komma igång i.

Gomorron!

En del har undrat…

 

… hur vi hittar dom små byarna som vi besöker.

Man kan väl säga som så…

… att oftast halkar vi bara in på ett bananskal.

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Blandat från helgen och ett världsrekord

 

I lördags var inte alla människor på stranden, även om det var en hel del folk där.

Nej, ni ser där ute på havet va?

En himla massa seglingsbåtar var ute och gled runt på på böljan den blå. Förmodligen hade dom besättningar på alla båtarna också, så det var en hel del som valde att vara lite längre ut till havs och inte nöja sig med att plaska i kanten.

Vi funderade på att köpa nya shorts till Anders…

… dom där matchade väl alldeles förträffligt bra?

Ni kanske minns den nya thairestaurangen som vi besökte häromsistens? Den som öppnat i den där lokalen nere i stan som Ama befarar är doomed.

Och farhågorna såg ut att vara besannade när vi gick förbi i helgen:

Aj, aj, aj…

Det hängde en lapp där innanför gallret:

El fel. (Ingen särskrivning, ”El” på spanska är bestämd artikel för maskulina substantiv och ”fel” är svenska för fel)

Men tack och lov dök servitören som servade oss när vi var där medan Ama stod och fotade på sitt diskreta vis och sa att El fel (elfelet, alltså) var åtgärdat och att dom strax skulle öppna igen. Phu! En himla tur, för maten var väldans god där.

Nåt som däremot är väldigt tråkigt är detta:

Ett av våra favoritställen – Café Siglo – verkar ha klappat igen för gott. Nu är till och med uteplatsen borttagen. Himla synd, dom hade väldans goda pizzor och dom har ju ”alltid” funnits.

Men så är det här i världen, ställen försvinner…

… och sen dyker det upp nya istället. Där Coliseum på Cura tidigare låg är ett nytt ställe på gång att öppna. Ska bli intressant att se hur pizzorna är där när dom väl kör igång.

Till sist var det det där med världsrekordet då (rubriken, om ni minns?).

Så här länge har nog Ama aldrig varit i Torrevieja utan att ha åkt iväg på en liten minitur nånstans i närområdet. Senaste svängen var till Jijona och Villajoyosa i slutet på juni. Två månader sen. TVÅ MÅNADER!!!

Det är faktiskt hög tid att göra nånting åt den saken.

I och för sig har Ama inte bott hemma hela tiden, men en sån där all-inclusive på sjukhus gills liksom inte.

Ha en riktigt bra start på veckan – vi hörs!

Gomorron!

Skyltsöndag – stil

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Stil.

Ett synnerligen svårt tema då Ama helt saknar stil…

… ja, ni ser ju själva.

Medan dom andra stod stilla gjorde Ama ändå ett tappert försök att stila. Gick väl sådär. Inga direkt imponerande slalomsvängar.

Här uppvisade Ama prov på synnerligen dålig stil. Att börja äta innan korten är tagna? Aja baja.

Och om det där var ett exempel på dålig stil…

… vad ska man då säga om det här? Vojne, vojne.

Nej att hitta skyltar på temat stil var verkligen inte lätt. Ama letade och letade och letade. Och letade lite till.

Och till slut så:

HÄPP! Till och med ett extra stilfullt H infogat där för att göra stilen ännu mer märkvärdigt stihlfull.

Ama har sagt det förr och säger det igen – skam den som ger sig!

Undrar förresten vad dom sålde i den där affären? Svårt att avgöra…

Gomorron!

Att spara inför framtiden…

 

… det kan väl klassas som investering, va?

Nåväl. Gårdagens spara-stegtur-per-buss till La Mata ställdes in, Ama kom på att hon istället borde investera inför framtiden.

Vi började precis som dagen innan med att gå ned till Playa del Cura.

Rätt mycket folk om man tittade åt ena hållet…

… och inte alls så lite folk åt andra hållet heller.

Vi fortsatte att gå in mot stan.

Vi såg tydliga bevis på att människan helt klart är ett flockdjur.

Överallt låg det folk och guppade i vattnet, men det hade inte vi tid med.

Vi stannade till vid vårt favoritvattenhål:

Ja, vattenhål. Frågor på det? Jahaja, ni undrar varför det där är favoriten?

Jo, förstår ni… Om man glömt att ta med vatten hemifrån, eller om man redan har hunnit dricka upp alltihop, så är dom rätt duktiga på att ta betalt för vattnet på restauranger och i kiosker. Öl och vin är som regel billigare.

Men i den där vattenautomaten inne på tivoliområdet just innanför fasta marknaden…

… där kan man köpa 1,5 liter iskallt vatten för bara 1 euro. Klart prisvärt.

Efter att ha släckt törsten så kom vi fram till målet för dagens investering inför framtiden:

Den ”stora” turistinformationen nere på stan.

Ama var smart. Att bara spara steg fram till den sista den här månaden är väldigt kortsiktigt tänkt. Det var ju så länge vår busstidtabell som vi kom över dan innan sträckte sig. Nu skulle Ama se till att få en mer långsiktig stegbesparing genom att hämta en tidtabell för hela hösten och vintern!

Men tji fick hon. Nån sån hade dom inte ännu. Tja… Det är ju en hel vecka kvar på sommartidtabellen – vad hade hon egentligen väntat sig? Framförhållning, eller?

Så vi började vandra hemåt igen, med oförrättat ärende.

Men att inte investera alls? Nej det fanns inte på kartan.

Så vi investerade i en pizza på Casona. Där satt vi bra och pizzan satt bra.

Får se om vi lyckas bättre med att investera inför framtiden nån gång i framtiden.

Gomorron!

Hur man spar in på minst 5000 steg

 

Igår skulle vi gå in till turistinformationen i stan för att hämta en ny busstidtabell. Den Ama hade var väldigt inaktuell.

Vi började med att gå rakt ned till Playa del Cura.

Hyfsat mycket folk där på stranden fortfarande, men det lugnar sig nog ned sig framåt slutet av nästa vecka då augusti övergår till att bli september och semestern tar slut för dom flesta spanjorer.

Sen skulle vi då gå in till stan där turistinformationen finns.

Då vände sig Ama om och fick syn på detta:

Aha! Den lilla informationskuren där vid Cura var öppen.

Och se på tusan:

Där kunde vi hämta upp tidtabellen. Perfekt ju! Eftersom det är minst 5000 steg om man går till den stora (nåja, större) turistinformationen tur och retur så sparade vi in alla dom stegen.

Fast vi vandrade i och för sig vidare och gick runt en sväng innan vi gick hem igen…

… för det är skönt att vila sen en stund när det är som varmast på eftermiddagen. (Det där är i och för sig inte nån av oss, ifall ni trodde det)

Nåväl. Den där svängen vi tog gjorde att vi förlorade alla dom vunna 5000 stegen. Attans också!

Men!

Eftersom vi nu har busstiderna i vår ägo så kan vi spara in minst 5000 steg idag genom att ta bussen till La Mata istället för att gå hela vägen. Skam den som ger sig – här ska sparas steg!

Det är alltså våra planer för dagen, att ta bussen till La Mata och spara steg. Har ni några planer för denna vackra fredag?

Gomorron!

PS: Den nyinskaffade busstidtabellen gäller bara augusti ut. Nåja. Vi ska väl ha nåt att göra i september också.