Vi åker dagligen upp till sjukhuset för att Amas operationssår ska bli ompysslade.
Det är väldigt mycket bilar här i stan nu när den verkliga högsäsongen närmar sig (brukar peaka i augusti). Parkeringarna efter den här gatan brukar typ vara tomma.
Nu är det mängder med parkerade bilar överallt.
Anders skjutsar Ama till Quirón varje dag, men ”chaufför” har han redan sen många år tillbaka i sin befattningsbeskrivning, så det är inte den nya punkten.
Vad är den nya då?
Jo, förstår ni…
I söndags efter omplåstringen stannade vi till på den stora chinon på Valencianas för att köpa några smågrejer vi behövde. Dessutom ville Ama se om hon kunde hitta en ny klänning. Den uppkomna situationen med påse på magen gör att shorts inte är så himla bekvämt eller praktiskt längre, så Ama kommer väl en tid framöver att vara en klänningstant. I och för sig har Ama skaffat några klänningar sen vi började att kryssa, men nåt nytt skulle kanske inte skada.
Ama trodde hon var stark nog, men kände sig både ynklig och yrslig och stannade till precis innanför dörrarna där hon lite matt stirrade ut över kläderna. Istället beslöt hon sig för att utforska trädgårdsmöblerna innanför entrén, speciellt en skön stol som kontrollerades extra noga. Att gå runt där och titta på kläder orkade hon inte alls. (Det orkar hon å andra sidan knappt när hon är pigg och kry heller…)
Anders gick runt och plockade ihop dom grejer vi behövde, och till slut kom han fram till Ama med en klänning i högsta hugg och sa:
– Den här tror jag du skulle gilla?
Och se på tusan!
Det gjorde hon verkligen! Tunn och skön och precis i rätt färg.
Så Anders nya punkt i befattningsbeskrivningen är nu – tämligen oväntat – ”personal shopper”.
Nästa gång Ama måste ha nya kläder så behöver hon inte ens följa med till affären. Perfekt ju!
Gomorron!