Ett bakslag

 

Igår skulle det bli en bra dag. Ama skulle åka in till Tant Kirurg på Quirón och ta bort stygnen sen operationen, och framför allt bli av med det där gräsligt läbbiga dränaget.

Anders har tömt och mätt, precis som doktorn bett om, men hon blev mäkta impad när Anders lämnade fram resultatet i det här formatet:

Hon sa att han skötte rapporteringen bättre än sköterskorna – så Syster Anders fick beröm.

Nåväl. Stygnen togs, men det bestämdes att dränaget skulle vara kvar. Attans också! Påsen byttes och Ama fick åka hem.

Väl hemma gick Ama och la sig och vilade. Flög upp efter ett par minuter, sprang ut på toa och spydde varvid dränaget sprack.

Tillbaks till sjukan igen.

Sprang på Tant Kirurg i receptionen direkt vi kom in. Hon tog med oss till akuten där ett nytt dränage sattes på plats.

Sen åkte Ama sjukhussäng hit:

Till intensiven.

Där opererades en såndär bautagrej in i halsen. Skönt faktiskt, för Ama har fått väldigt klena ådror med åren. Utnötta kan tro. Med den där mojängen kommer all ”mat”, dryck och medicin på rätt plats utan att trasa sönder venerna.

Sen var det dags att åka till kuppen. Det kan faktiskt vara trafikstockningar på ett sjukhus också.

Så nu ligger Ama här igen. Suck. Fast fint middagssällskap har hon minsann. Ingen mindre än självaste GW!

Johodå!

Kolla bara:

Visst är det GW! Fast han är betydligt intressantare på TV än i verkliga livet ifall ni undrar. Här mest gnäller han. Varannan sekund, typ…

Ja, nog blev det ett rejält bakslag alltid… Fast det finns åtminstone TV på rummet: HEJA SVERIGE!!!

Gomorron!

Annons