Det trasslade till sig…

 

… och inte bara där på Staffan Stativ, nej det hade trasslat till sig en aning inuti Ama också såg dom då när bråcket skulle sys igen. Utan att gå in på detaljer så trasslades det ut innan bråcket syddes ihop, men det innebar att Ama blev satt på ”varken mat eller dryck” det första dygnet.

Därefter blev det bara flytande föda. Den där soppan är synnerligen trist och smakar ingenting alls. Synd när dom har så himla god mat här om man nu inte är på specialdiet.

Men kolla här:

En kupong till cafeterian för en frukost. Weehooo!!! Lite synd bara att den var till en familjemedlem, så Anders fick både tostada och sockerkaka medan Ama satt där och sörplade på sitt te.

Till råga på allt så blev magen lite i uppror av all den där medicinen…

… men får man såna där söta små piller i rätt färg och allt, så fixade det såklart till sig.

Nej, vistelsen hittills har inte varit så rolig (hur kul en sjukhusvistelse nu kan vara?).

Men idag pratades det om att Ama skulle få lite mer fast föda…

… så det finns hopp om livet. Fast föda, fritt wiffi och en promenad på det – vad kan man mer begära?

Ha en fin kväll!

Annons

Ett modernt sjukhus

 

Ja, det är det verkligen här där Ama ligger nu, dom har många supermoderna grejer.

Som den här till exempel:

Tja, den där telefonen ser inte så modern ut vid första anblicken med den där korvade sladden och allt.

Men om man vänder på den:

Den må kanske inte vara sladdlös, men den är åtminstone trådlös.

Som ni kanske märker börjar Ama vara lätt uttråkad här på sjukan, hoppas ni har haft en roligare fredag.

Goafton!

 

Operation gårdagen…

 

… eller gårdagens operation. En liten sammanfattning kommer här.

Redan vid soluppgången vid sjutiden…

… stod Ama vid entrén till Hospital Quirón. Som numer heter Hospital quirónsalud Torrevieja. Undrar vad det bytet av namn och logga kan ha kostat?

Receptionen vid den tiden på morgonen är inte sådär jättefull med folk, inte ens personalen är där. Men när det kommer till operationer så anmäler man sig på ett annat ställe som ligger där till höger i bild.

Sen kommer det en annan ur personalen och visar en till det rum man blir tilldelad.

Här har Ama checkat i på sin egen kuppe med gästsäng och privat toalett och dusch. Himla lyxigt. Men nu läste Anders att det finns 108 privata rum, varav 8 är sviter. Undrar vad man ska ha gjort för att göra sig förtjänt av en svit? Kanske är det som flyg- och kryssningsuppgraderingar. I såna fall är det nog Amas tur snart som nu är inne på sin tredje operation här på ganska kort tid.

Nåja. Sen hände följande:

• 9:45 kom en man och skjutsade Ama till operation
• 10:00 fick Ama dropp
• 10:15 var det dags för narkosmedel och ett ”Bye, bye, señora” från narkosläkaren
• 10:16 – 13:14 ett stort mörker
• 13:15 vaknade Ama till och fick ett ”Welcome back, señora!”
• 14:30 återbördades Ama till sin kuppe

Fortfarande lite groggy, uppenbarligen, eftersom hon försöker sig på en sån där bloggplutning med läpparna. Med mindre lyckat resultat.

Anders dök upp med manicken 2, fyrkanteblutten på armstödet där. Med den blev internet väldigt stabilt. Det var dock inte Ama, så det blev bloggvila igår och nu i morse.

Hade så ont så hon grejade inte att sitta, skratta, hosta eller tjoa. Det sista gjorde att Ama avstod att titta på Sverigematchen. Blir hon exalterad så tjoar hon hej vilt (och svär, men det här är ju en barntillåten blogg). Följde resultatet lite på telefonens internet istället och såg att det dröste in mål i andra halvlek. Kul! Två duktiga svenskar och en duktig mexikan fixade till att det blev 3 – 0 till Sverige och ”vi” tog hem hela gruppen minsann!

Matchen Brasilien – Serbien såg Ama tillsammans med Staffan Stativ och Anders. Inte fullt så spännande, men lite tjoande blev det allt. Höll på Brasilien för att dom är så oerhört bollskickliga och det blev ju bra att Sverige slapp möta dom direkt i slutspelet. Dessutom har ju Ama satt fem euro på att dom ska ta hem hela rasket.

Sen gick solen ned och månen upp.

Och den var väldigt imponerande.

Tack så jättemycket för ert stöd och glada tillrop. Det värmer sååå mycket och det blir nog bra det här.

Goafton!

Känns gänget igen?

Staffan Stativ och Syster Anders flankerar och assisterar nyopererade Ama.

So far so good.

Men det gör för ont att sitta upprätt och skriva och att blogga från mobilen är för knepigt och pillrigt, så Ama ber att få återkomma. Ville bara berätta att läget är under kontroll.

Bara en sak till: GRATTIS till dom duktiga svenska grabbarna!

Ett knöligt inlägg…

 

Knöligt och långt. Hoppa direkt  till slutet ifall ni bara vill ha en liten morgonhälsning.

Ama lever inte alltid som hon lär. Brukar vara snabb att säga åt andra att gå till farbror/tant doktorn när nåt är fel, själv är hon inte alls lika rask att ta tag i sånt där.

Har haft en stor knöl på magen en längre tid, men hela tiden tänkt den klassiska ”det går över, den kommer att försvinna”.

I maj blev vecka 21 blev en riktig sjukhusvecka för vår del.

På måndagen besökte Anders Doktor Blodtryck och på torsdagen Doktor Öga. Båda gav en OK-stämpel i pannan. Skönt!

På fredagen den 25:e maj var det då Amas tur.

Tiden hade vi bokat via nätet, och Ama hade valt Tant Kirurg av dom kirurger hon stött på där på Quirón av två anledningar:

Dels för att den kirurgen hade ifrågasatt ifall Farbror Kirurg verkligen behövt göra ett sånt bautasnitt för att åtgärda den cysta som bosatt sig i magen, och det kan man verkligen fråga sig. Den andra anledningen var att Ama tyckte att Tant Kirurg hade haft supersnygga stövletter då när hon skrev ut Ama från sjukan i juli 2015. En chic doktor är väl aldrig fel?

Nu kom hon med det bästa beskedet Ama kunde tänka sig (bortsett från ”det går över”, alternativt ”det ska vara på det där viset”). Det är nämligen ”bara” ett bråck i den muskulatur som syddes ihop vid borttagandet av cystan och det ska åtgärdas med en ”enkel” titthålsoperation.

(Trots det utomordentligt braiga beskedet blev Ama ändå lite besviken, för vet ni vad Tant Kirurg hade på fötterna? Jo, foppatofflor…)

För säkerhets skull skulle ett par andra grejer också kollas.

Så den 30:e maj återvände Ama hit för att åka ett sånt där magnetröntgenrör…

… och den 31:a maj togs blodtester.

Den 15:e juni var det dags att få domen från röret och blodtesterna och där föll ännu en sten från hjärtat. Inga konstigheter där inuti Ama inte. En stooor lättnad!

(Dessutom hade Tant Kirurg ett par chica sandaletter på fötterna)

Den 18:e juni togs en ”vanlig” röntgenbild och EKG. Dessutom fick Ama träffa Tant Narkosdoktor. Ser ni förresten hur galet dom hade parkerat där? Förbjuden infart och parkeringsförbud. Inte ser dom där bilarna ut som ambulanser heller? Tur att Ama var vid sjukhuset ifall nu blodtrycket skulle ha skenat.

Nu i morse hade Ama order att inställa sig här klockan 07:30. Denna gång är det dags för operation. Och vem vet? Kanske ligger Ama under kniven just nu när detta inlägg publiceras?

Jodå. Inlägget är tidsinställt, inte tusan orkar man blogga mitt i natten heller. En fördel med den tidiga tidpunkten är att Ama inte hinner bli så hungrig då hon har varit på fastande mage sen igår kväll. Ju tidigare operationen blir klar, desto tidigare får Ama mat. Tänk positivt!

Vi hörs när Ama har vaknat till och Syster Anders har sett till att hon har internetkontakt.

Gomorron!

PS: Kul att Danmark gick vidare, stackars Island som var så nära och HEJA SVERIGE! 

En viktig match

 

Igår gick vi bort till petancabanorna i Rosaleda.

Där var det rätt fullt med folk. Här höll Anders på att välja bana, den där gick bort då den visade sig vara en kattlåda.

Vi blev några till…

… och när alla var samlade drog spelet igång.

Här var Anders, Derick, Patrik, Nikki, Anders, Uffe, Karin, Ami, Lotta och Calle väldigt inne i spelet. Som vanligt spelade vi tjejerna mot killarna.

Många millimeterstrider blev det och en mycket noggrann mätning genomfördes av Anders under övervakning av oss andra.

Det svåraste av allt var att hålla reda på vilka klot som var vems. Innan nästa match måste vi nog se till att märka upp dom lite mer. Dom gamla nagellacksmärkningarna har liksom nötts bort. Men som alltid var det himla skoj att spela.

Hur sa? Vilka som vann?

Vad bra att ni frågade, så mycket kan Ama säga som att…

… inte var det den här grabben som vann i alla fall.

Nejdå.

Första setet tog tjejerna hem…

… och likaså det andra. Stort GRATTIS till oss!

Men grabbarna var inte så ledsna för det.

Segern firades med god mat. Jodå. Även förlorarna fick mat.

En väldans trevlig eftermiddag och kväll – tack alla!

Gomorron!

PS: AMAlysen av gårdagens Spanienmatch: Inte en susning. Fanns ingen TV där ute där vi satt och åt. Så dagens Amalys får bli den att pizzan var supergod. Kul också att Spanien gick vidare till åttondelsfinal.

Sen kan man också konstatera att fotboll är väldigt komplicerat på fler sätt än man kan tro:

Det är inte ens helt lätt att titta på rätt match. C More hade liksom blandat ihop namnen på matcherna. Men det gjorde ingenting – att se på en match när man vet hur det slutar är inte sådär jättespännande.

Midsommarhelgen

 

Här kommer en summering av vad vi pysslat med under midsommarhelgen.

Fredag – midsommarafton:

Här satt Anders, Karin, Anders, Patrik och Ami nere på Luna och tog en liten fördrink. Nikki anslöt lite senare.

Vi gick vidare hit:

Till restaurang 222. Den är så stor och komplicerad att det tydligen behövs en ordentlig karta så man hittar dit man ska. Här slöt även Calle, Lotta och Uffe upp.

När vi hade smort kråset med god mat såsom midsommarpizza och midsommarpasta så drog vi vidare.

Vi hittade en trevlig bar där vi blev sittandes ett bra tag. Om ni tycker vi ser lite suddiga ut på bilden så får ni betänka att det faktiskt var midsommarafton…

Lördag – midsommardagen i Sverige och ”midsommarafton” i Spanien:

Tidigt på eftermiddagen var det ganska mycket folk på stranden.

Vi gick till Casona där vi bland annat åt såna där goda räkspröt. Hmm… Det verkar som om Anders kanske börja ledsna på bloggfotografen?

Strax innan klockan sju gick vi förbi på Cura igen för att se om det fanns några tecken på att det skulle eldas. Det har varit en mångårig tradition på kvällen innan San Juan, men i år kom det ett påbud att det blivit förbjudet och att det skulle bli höga böter ifall man tände brasor på stränderna i Torrevieja. Det enda brännbara i trä som vi såg var badvaktens höga stol… Nej, det blev inga brasor.

Kanske hade dom där ordningsvakterna i uppdrag att se till att det inte byggdes upp något som var brännbart?

Väl hemma inväntade vi Sverigematchen och satte igång AC-n. 30 grader inne är lite väl i överkant för en tant.

Söndag – San Juan:

San Juan (Johannes döparen) firas alltid den 24 juni i Spanien, till skillnad från Sverige som ju har sett till att midsommarafton alltid ligger på en fredag.

Vi åkte ut till bilträffen i Pilar de Horadada. Inte alls många bilar där nu, för varmt kanske? Den här som var till salu spanade Anders in, men den skulle aldrig klara svängarna ner till garaget då den var typ en kilometer lång.

Det fanns en liten marknad där också. Ama skulle kolla ifall hon kanske kunde hitta den där tröjan med mellantåisar på som hon ångrar att hon inte köpte i Jijona.

Men allt hon såg var den där grodan som var på rymmen.

Hon var tydligen på flykt tillsammans med sitt lilla barn. Hoppas det gick bra för dom.

Det fanns även en loppis på området, men Ama kände inte nåt direkt behov av en bowlingkägla (man ska väl ha 10?), en potta eller en filt.

Så vi åkte vidare till Zenia Boulevard där Anders skulle kolla efter en väderstation – den vi har typ käkar batterier. Det blev dock inget fynd för honom, men Ama shoppade loss på nya lakan.

Ja det var väl ungefär det vi har roat oss med i midsommar.

Eller jo, förresten. Vi har tittat en del på fotboll också.

På den där fotbollen, till exempel.

Hur har er midsommarhelg varit?

Gomorron!

Skyltsöndag – turkos

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Turkos.

Ett himla svårt tema denna vecka. Vad är blått, grönt eller turkost? Här blir Ama lätt färgblind om man säger så. Enklare med rött, faktiskt.

Men här kommer ett försök med färska bilder från veckan som gått:

Skylten med korset är definitivt grön och ramarna till stolarna som står lutade mot staketet är definitivt blå. Men själva tyget på stolen, det är väl turkost? Dessutom är nog ett och annat parasoll där på Playa de los Locos turkost också.

En turkos cykel. Jo, men det bestämmer vi att den är.

Här är en annan som har svårt att bestämma färgen:

Restaurangen Think Pink som är målad i turkost?

Restaurang Namm vid pirfoten går även den mycket i turkos.

Dom här fina burkarna som stod i köket i vår lägenhet i Jijona innehåller turkosa detaljer. Eller vad dom innehåller, det vete tusan, med det är åtminstone turkosa detaljer utanpå dom. För säkerhets skull satte Ama även dit ett par glas med turkos fot som hon hittade på en annan plats i köket. Och ja. Ordningen återställdes efter att bilden var tagen.

Lilla Dino är både redo för middag och dessutom delvis turkos.

Den där tröjan är blå, det ser till och med Ama. Men ser ni den bakom? Jäpp. Turkos. Varken vågade eller nådde att flytta om dom, då kanske man hade känt sig tvungen att köpa en? Hmm… Nu ångrar sig Ama lite, dom var rätt fräna dom där. Med röda detaljer och allt.

En fin och hjärtlig strandhandduk. Tittar man noga kan man se att dom skyltar med ”Oferta” på den. Men vad ska vi med en strandhandduk till? Vi är ju typ aldrig på stranden.

En bil som troligen är turkos. Eller är den ljusblå? Konstigt förresten att det var parkeringsförbud på båda sidorna där? Ännu konstigare att det inte fanns några parkerade bilar som stod ivägen…

Den där vattenbilen i Villajoyosa hade så många nyanser så nån måste väl vara turkos? Hmm… Är det inte Stalkern som sticker upp där bakom bilen?

Ama avslutar skyltandet som hon började – med turkosa strandstolar. Som bonus hänger det en turkos tröja på tork där uppe till höger också.

Det blir ett par turkosa bilder till, dock utan skyltar. Ett par vyer där den turkosa färgen gör sig som allra bäst:

Anders 2008 i en hängmatta på nån av dom Cays dom finns utanför Belize.

En seglingsbåt utanför Bora Bora 2017.

Såna där turkosa vatten är faktiskt helt oemotståndliga. Till och med Ama badar, även om det nu råkar vara hajar i vattnet. (Klickar ni på länken så finns det faktiskt ett helt turkost inlägg där)

Gomorron!

PS: AMAlysen från matchen mellan Tyskland och Sverige: FAAAAN!!! Så onödigt med det där 2 -1 målet i den sista, skälvande tilläggsminuten! Verkligen inte några bra inbyten där på upploppet – en inbytt spelare sabbade mycket helt i onödan. Fast Tyskland ägde nästintill bollen från start till slut. Men! Var var VAR då när Sverige hade en solklar straff i första halvlek??? Okej. Kanske utvisningen av Gratängen i Tyskland var en kompensation. (Han hette nog nåt annat, men det lät som gratäng…)

Borgen i Jijona

 

Ni kanske minns att Anders tog en morgonpromenad upp till borgen i Jijona?

Så här såg det ut då:

Man kan se ruinerna av borgen där längre bort uppe på toppen.

Men Ama var minsann upp till borgen hon med.

Johodå!

Fast då åkte vi med bilen upp precis när vi anlände till stan.

Oooo… Smala vägar.

Det var väldigt välordnat där uppe. Dom hade nog lagt ner betydligt mer tid på omgivningarna innan borgen än på själva borgen.

Anders var nöjd…

… och skenade genast iväg ännu högre upp.

Där stod han på ruinens brant.

Ama i sin tur hon halvvägrade borgen. Ser ni henne där?

Anders hade en fin utsikt där uppifrån över både stan och Ama.

Fast Ama hade också en fin utsikt. Lite borgrester som skymde där i förgrunden bara.

Men vad tusan, Ama hade varit uppe på den där borgen förut!

Tillsammans med Derick, Nikki och surikaten Anders på julen 2004. Dåså. Då var detta bevisat.

Gomor…

Hur sa? Ni ser inte Ama där på bilden? Men vem sjutton tror ni tog det där kortet då?

Okej.

Här har ni bildbeviset på att Ama varit uppe på borgen förut. Även om man kanske inte kan tro att det här är hon där till vänster. Blå jacka… Väldigt konstigt.

Ha en fortsatt fin midsommarhelg!

Gomorron!

Glad midsommar!

 

Hoppas ni får en riktigt härlig midsommarafton.

Även om det nu skulle råka ramla ned några stänk så kan man ha kul ändå, som vi hade på Arholma 1993.