Sägs det i alla fall.
Igår morse vid soluppgången – som vanligt – så åkte vi förbi Messinasundet för tredje gången på den här kryssningen.
Eller åkte förbi?
Vi stannade till där och la till med båten i staden Messina på Sicilien.
Men vi stannade inte så länge i stan utan åkte vidare med en buss.
Hmm… Undrar vad Anders gjorde där i buskarna?
Jo, han fotade det här:
Siciliens stolthet och till viss del skräck, vulkanen Etna. Röken där är från den aktiva vulkanen, fast Ama misstänkte mer att det var ännu en molnfabrik.
Vi åkte upp på berget och – weehooo! – som synes var vi först. Det är viktigt att vara först.
Väl uppe på just under 2000 meter skulle vi klättra upp för att kolla in en krater.
Dit upp skulle vi gå.
Eller vi och vi…
”Nån” gick upp, och ”nån annan” stod för dokumentationen av det hela.
Och kolla bara! Streckgubben grejade det!
Ama grejade det också, fast på en lite lägre nivå.
Fast ser ni där i bakgrunden? Kolla vad som fanns:
En lift. Ama ångrade att hon ens hade gått till den nedre delen av kratern. Det fanns ju en lift för tusan hakar!
Men utsikten var fin och efter Anders lyckade toppattack gick vi tillsammans…
… även om Ama inte vågade sig riktigt lika långt ut på kanten.
Det var en härlig utfärd där uppe på vulkanen…
… fast lite hårresande var den allt.
Sen åkte vi ner igen och – weehooo! – som synes var vi först. Ännu en gång. Ama gillar busschaufförer som kör försiktigt.
Idag ska vi ta det lugnt, det blir en dag till sjöss igen. Äntligen! Och apropå ”äntligen”:
♫ ♫♪♪ Sköna maj välkommen ♫ ♫♪♪
Såg ni förresten nån brasa igår? Vi såg inte röken av nån brasa, men vi såg åtminstone lite rök från en vulkan. Inte så tokigt det heller.
Gomorron!