Att ta seden dit man kommer…

 

… det gäller i många fall, även när det kommer till det idrottsliga.

Så när vi var i Alicante tänkte vi testa den spanska nationalsporten:

Skridskor.

I tältet bredvid kunde man hyra grillor. För det facila priset av 6 euro fick man 45 minuter på isen, inklusive utrustningen.

Det var bara ett litet problem.

Ni ser va? Inte en enda hade hjälm, det fanns inga såna att hyra. Det hela föll alltså på att Ama var säker på att falla och dessutom var rädd om det lilla hon har i huvudet.

Så istället för att ta seden dit vi kom…

… så tog vi skeden dit vi kom och gick och åt.

Ama är förresten inte helt hundra på att skridskor faktiskt är den spanska nationalsporten? Tapas maraton är nog en större sport och den kan man utöva utan hjälm. Oftast i alla fall.

Annons

Tapasbingo

 

Igår var det ännu en härlig, glittrig dag här i Torrevieja.

Ganska mycket folk på stranden, men där hade inte vi tid att sitta för vi hade nämligen en lunchdate…

… med Calle och Lotta. En ganska komplicerad sådan. Först ska man välja vad man vill äta och pricka för ett streck för varje vald grej. Solidariskt beslöt vi att vi skulle få fyra montaditos var, men alla ville inte ha samma varianter. Det var här det komplicerade kom in – hur ska vi komma ihåg vem som har beställt vad?

Då fick Calle en snilleblixt. Han bad om ett till beställningspapper:

Å kolla ba´! Vips (nåja, efter lite trassel) så hade vi ett facit kvar på bordet med små markeringar om vem som beställt vad.

Men, men…

Bara för att vi nu visste vem som beställt vad, så var det inte helt självklart vad som var vad. Vi fick checka med facit och försöka klura ut det hela.

Men till slut så…

Bingo! Ama hade fått sina fyra tapas och det var med största sannolikhet dom hon hade valt också. (Fast ”Bingo”? Snarare ”Fyra i rad”)

Alla tyckte sig ha fått rätt montaditos. Utom en rackare som ingen hade beställt som Lotta offrade sig på istället för den hon hade beställt. Det skyllde vi helt på köket. Hursomhelst så var alla glada och nöjda och det var både gott och trevligt.

När vi gick hemåt såg vi ett helt gäng med bojar i vattnet.

Eller förresten, det var såna där icke-badkrukor.

Väl hemma igen var det varmare ute än inne, så vi lät dörrarna på terrassen stå öppna för att släppa in lite värme. Men ajdå… Vad är det där till höger i bild?

Ooops… Vi tycks ha fått ohyra. Kanske dags att städa bort både julen och djuren? Nej, ännu är det inte tjugondag Knut på ett bra tag.

Har ni julen kvar hemma hos er?

Gomorron!