Vardagen är här igen

 

Så igår gick vi ut på en helt vanlig vardagspromenad.

Vid palangrekurvan hade staketet rasat. Dom hade satt upp två avspärrningsstaket men tydligen inte orkat med att ”säkra” resten. Ama lyckades att inte ramla ned ändå och kände sig stolt över det.

Det är faktiskt inte alla bilar som är felparkerade här i stan. Nejdå. En del står faktiskt precis rätt:

Fast ändå fel på nåt vis. Gissar att den där bilen har stått under ett träd, fåglarna har i alla fall siktat noga.

Här hittade vi en fågelbil till. Eller en bil som levererar ofödda fåglar.

Ägg, alltså. Ama tyckte att deras logga var fin och det passade bra med den kycklinggula färgen också.

Okej, det där var kanske inte alltför uppeggande, men nåt måste man ju studera innan man får annat att tänka på.

Här var äggbilen glömd, viktigare saker att studera. (Det där delade vi på, blandade montaditos för 0,90 euro styck)

Det var rätt många på stranden igår igen trots att vardagen hade infunnit sig. Vi höll oss dock uppe på strandpromenaden och slapp då få sand överallt.

Vi gick iväg till den andra änden av stranden, satte oss på en bänk och tittade ut över det glittrande havet.

Plötsligt fick vi se hur ett sällskap nere på stranden viftade frenetiskt åt vårt håll. Tittade över axeln för att se vem dom vinkade åt, men såg ingen.

Jahaja. Dom vinkade tydligen åt oss?

Det var Bosse, Mari, Ami, en sittande Patrik, Anders och Karin. Stalkern var inte helt oväntat också på plats.

Att vi inte såg att det var dom får vi väl skylla på den starkt lysande solen och motljuset. Hur som helst fick vi en trevlig pratstund och nu har ju Ama faktiskt varit på stranden i år. Nästan badat, kanske man kan säga?

Första vardagen för år 2018 blev inte alls så dum den heller.

Gomorron!

Annons