Två resväskor behöver nödvändigtvis inte betyda en lång resa

 

Nejdå. Men vi tar det från början.

Vi inledde dagen med att gå till busstationen, dragandes på varsin väska. Dom har hängt upp en skylt att det är extremt farligt att gå in den där vägen och att man ska gå runt. Det är ingen som bryr sig, ej heller vi,

Vi hoppade på vår buss. Knökfull som vanligt.

Nu hade dom wiffi ombord och Ama såg fram emot att se Ama de casa under resans gång. Bloggen, alltså. Men det enda som syntes var speglingen av Ama. Inte så illa det heller, eller?

Det här var ungefär det mest intressanta vi såg under vägen. En rondellinstallation av det mer kreativa slaget. Men i Siscar lyckades vi ta oss igenom alla fyra trafikljusen utan att stanna, och det med buss! Det var resans absoluta höjdpunkt. Vi jublade. Dom andra på bussen undrade nog varför.

Efter exakt en och en halv timme var vi framme vid vårt mål:

Busstationen i Murcia.

Vi promenerade i fem, tio minuter och tog sen in på vårt hotell. Zenit heter det och ligger väldigt centralt och bra till, och med närhet till busstationen också.

Sen kan man ju undra varför i allsindar man behöver ha två stora resväskor med sig på en sån liten kort tur?

Tja…

För det första kan man få med sina egna kuddar på resan. Här hade det inte behövts då det fanns normala kuddar utöver dom där traditionella spanska kuddkorvarna.

Sen finns det en Nespressoaffär i Murcia också.

Där inne fotade Ama av tre anledningar:

1. Det är väldigt fina färger
2. Man får inte fota
3. Ama fotade bara för att hon kunde

Sen shoppade vi kaffe också. Såpass mycket så vi fick en ny nespressobryggare.

I dom lägena är det faktiskt oerhört bra att ha en extra resväska med sig så man får hem allt kaffe och bonusbryggaren.

Det enda som oroar Ama en aning nu är hur tusan vi ska få hem kuddarna…

Nåja. Dom säljer väl väskor här i stan också.

Ha en fin Luciakväll!

Annons

Ama har fått tillbaks minnet!

 

Ja, delar av det i alla fall.

Ifjol försvann nämligen den första bloggportalen som Ama använde sig av. Metrobloggen. Där fanns det många gamla minnen i form av 1045 inlägg mellan april 2009 och januari 2010. Sen en dag – POFF!!! Borta. Fast dom hade i och för sig förvarnat, så ”vi” såg till att spara undan materialet på annat håll. Texten för sig och bilderna för sig.

Där hade dom legat ett drygt år nu, och Ama har saknat en del av inläggen emellanåt. Inte alltför sällan vill man gå tillbaks i tiden och leta upp gamla synder.

Nu i veckan har Anders återskapat det hela:

Det var inte ”bara att bara”… Det krävdes en hel del pyssel och knåp och programmering för fixa till namnet på bilderna så att dom skulle godkännas i den nya miljön och inte bli dubbletter, och sen ändra bildlänkarna i textmassan. Men nu ligger Amas gamla blogg i en ny blogg här på WordPress.

Vad hände då, 2009? Här kommer ett litet axplock av det återvunna minnet:

Vi åkte skidor i det soliga Spanien.

Vi jagade Mona Lisas leende i Paris.

Vi campade i det sommarfina Italien.

Vi seglade i Grekland.

Vi fick nästan åka Lilla Tåget i Tallinn.

Vi mötte Bruce…

Ja, ja. Med tanke på det sista så var kanske inte allt under det året sådär jättelyckat. Men ååhhh så skönt att få tillbaka minnet från 2009 – TACK Anders!

Fast man kan ju inte bara leva på gamla minnen…

Nej, man måste skaffa sig nya också.

Ha nu en trevlig Lucia!

Gomorron!

PS: Hur många av er tryckte på den där OK-knappen på översta bilden? Ama erkänner i alla fall ett par tryck på den…