En skogspromenad

 

På vägen mellan Casas Ibáñez och Cullera gjorde vi en liten avstickare utanför den lilla staden Alzira.

Vägen smalnade av betydligt.

Till slut tog det stopp vid en grind. Vi hade säkert kunnat smita igenom där, men dom hade blockerat den effektivt. Sen undrar Ama också om han farbrorn där uppe till höger möjligen kan vara en sån där ”lykttändningsman”? Ni vet en sån som förekommer i texten i sången ”En kort, en lång, en pyramid, en stång”.

Nåja…

Vi parkerade bilen och fortsatte till fots.

Ser man på! Vi följde inte mindre än tre vandringsleder samtidigt. Inte illa!

Sen körde det ihop sig… Pilar åt alla håll, typ.

Vi kom fram till vårt mål. Förvillande likt en borg, men det var ett gammalt kloster – El Monasterio de Santa María de la Murta.

YEESSS! VVB!!! 

Det hade nog sett sina bästa dagar, klostret.

Jo, det hade det definitivt gjort. Men det låg väldigt naturskönt till.

Dom hade spärrat av där eftersom ruinerna var i så dåligt skick.

Fast det stod inget om att man inte fick klänga omkring på den där muren, och någon var såklart tvungen att testa.

Vi började gå en annan väg tillbaks mot bilen.

Ooops! Nu hade vi tydligen tappat bort en av dom där tre vandringslederna.

– Ska vi upp dit?!!?! Ama blev väldans orolig där, men som tur var så svängde stigen innan det blev dags att klättra.

Här hade dom varit snälla och satt upp ett stort staket så man inte riskerade att ramla över kanten. Väldigt omtänksamt.

Det var som sagt mycket naturskönt och massor av tallar där på vår skogspromenad.

Men det fanns också mer ovanliga träd där i skogen, åtminstone minns inte Ama att såna förekom under barndomens skogspromenader:

Palmer. Såna hade vi inte i dom västerbottniska skogarna på den tiden det begav sig.

Vi hittade så småningom bilen igen och åkte mot Cullera. På vägen dit fick Ama bocka av en punkt på sin bucket list. Men det har ni redan kunnat läsa om HÄR.

Idag har vi helgdag i Spanien igen, och den tänker Ama helga. Vad hittar ni på?

Gomorron!

Annons