Strategiska placeringar

 

På sista bilden i förra inlägget…

… ja, den här alltså. Där kunde man se en rund, vit byggnad i bakgrunden.

Det var tjurfäktningsarenan i Casas ibañez. Där på bilden kan man se att Röda Korset mycket strategiskt finns inrymt i den byggnaden. Enligt deras egen hemsida är dom ”världens främsta katastroforganisation”, och att tjurfäktning fortfarande förekommer är verkligen en katastrof.

Tittar man noga på bilden kan man dessutom se inte mindre än tre personer från lokalbefolkningen. Eller förresten… Dom där kanske också var turister?

Vi gick runt och tittade på den vackra byggnaden. Om man nu inte hade koll på vilken region man befann sig i så skulle gissningen ändå ha varit Castilla-La Mancha. Ser ni hur man kunde ana det?

Hmm… Där var visst den där Stalkern igen. Nyfiken som alltid, men han nådde inte riktigt upp för att kika in genom det öppna fönstret.

Här var fönstren ännu mer öppna, men även ännu mer svåra att nå upp till.

Och apropå ännu mer… (Där kom en sån där snygg övergång igen om nu Ama får säga det själv. Och det får hon, för det är hennes blogg)

Det här var nog en ännu mer strategisk placering än den på första bilden. Byggnaden till vänster i bild är själva tjurfäktningsarenan, och på den där inringade skylten står det ”Urgencias”. En mycket strategisk placering av ingången till akuten på sjukhuset.

Annons

Anders ville hjälpa till…

 

Förra veckan åkte vi till Casas Ibáñez.

Vi körde in i stan och checkade in på vårt färgglada hotell, därefter gav vi oss ut på stan till fots.

Man skulle tydligen gå där till vänster. Snällt att dom hade pilar som visade vägen.

Där fanns det stora, överbefolkade torget.

Solen sken från en klarblå himmel – vi hade verkligen lyckats med flykten från fulvädret i Torrevieja.

Som vanligt fanns det en kyrka där mitt i byn. Eller om det är en stad? Ama vet aldrig vilket när vi är ute. Utom ibland då, som exempelvis i Barcelona. Det är garanterat en stad. Och Ibi är helt klart en by.

Det fanns inte bara en kyrka, det fanns andra fina byggnader också.

Det här läckra huset verkade vara inspirerat av Gaudí.

Sen fick Anders syn på nåt synnerligen slarvigt.

Ni ser va? Dom hade ju lämnat en himla massa grönt i toppen på dom där träden när dom beskars.

Han ville genast hjälpa till.

Här hittade han precis den rätta affären! Fanns både långa och korta sekatörer att köpa. Perfekt! Ett aber bara. Det var siesta.

Men det kliade verkligen i hans sekatörfingrar.

Fast bara en liten stund senare:

Kolla – dom kan ju! Inte ett enda grönt blad kvar på det där trädet. Det gröna som stack fram bakom stammen hörde till ett fristående litet träd, och det skulle ju vara enkelt att jämna det längs med marken så var det klart.

Anders antog att dom som hade beskurit dom där två andra träden helt enkelt hade blivit avbrutna av siestan och skulle komma tillbaka senare och fullborda sitt verk. Så då blev han nöjd och glad igen.

Slutet gott – allting gott.

Gomorron!