… när vi skulle gå till frukosten som serverades på en bar en sisådär hundra meter från hotellet så tornade den där borgen upp sig högt uppe på berget.
Ama zoomade:
Oooo… Fast egentligen var det här en borg som lockade Ama. Varför? Ja det kan man verkligen undra.
Vi gick vidare och kom fram till vårt frukosthak.
Även här var det färgglatt. En vackert gul nypressad juice mot ett tjusigt rött bord.
Ja, vi fick lite mer också.
Efter att vi hade passerat den där rondellen så lämnade vi Cullera bakom oss.
Vi körde över höga motorvägsbroar…
… och förbi höga palmer. Den där kändes faktiskt lite osäker, för det blåste rätt friskt och den höga, smala palmen vajade hit och dit. Som tur var så gick den inte av – inte då vi passerade i alla fall.
Vi var glada att vi hade mer hästkrafter i bilen än han där till höger i vägrenen som bara hade en enda. Vi kom hem på drygt ett par timmar.
Och det där fulvädret som vi flydde från i torsdags…
… det hade själv flytt Torrevieja, så nu är det finväder här igen.
Vår lilla tripp är alltså över för den här gången, men som vanligt så kommer det mer i bloggen från resan. Man hinner med mycket på ett par, tre dagar.
Och vem vet? Kanske kommer till och med svaret på varför Ama var så intresserad av den där borgen i Cullera? Vill ni veta det så är den här bloggen det säkraste stället för att eventuellt kunna stilla sin nyfikenhet.
Ha en fin kväll!
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 