… den började lite småkyligt.
Minus två grader. Brrr…
Vi värmde upp oss med frukost.
Sen insåg vi varför vi hade fått det färgglada rum som vi hade där i Casas Ibáñes:
Kolla vad fint väggarna i rummet och badrummet matchade våra tandborstar! Å andra sidan hade vi nästan kunnat haft vilken färg som helst på tandborstarna för att matcha det där oerhört färgvarierade boendet.
När vi gav oss av hade det åtminstone blivit plusgrader, och det soliga Spanien gjorde skäl för sitt namn.
Ama tyckte att det bitvis gick lite för fort och påtalade detta.
Dom snälla vägskyltarna var på Amas sida och tyckte att hastigheten skulle vara måttlig.
Ama tyckte nog att hastigheten kunde vara ännu måttligare…
… och vägskyltarna instämde och sa till dubbelt. Fast å andra sidan var det ju en riktig flygraka där.
Ama var rätt nöjd ändå med att åka bil, att promenera på den där vägen verkade inte så skoj.
Vi körde på breda motorvägar. Just där hade dom satt upp nåt märkligt konstverk – palmer kanske det skulle föreställa? Förmodligen för att dra uppmärksamheten från den där otroligt fula fabriken (?). Det lyckades inte, ifall det nu var det som var meningen.
Jo, vi körde på breda motorvägar…
… och vi körde på något smalare vägar.
Efter ett stopp (som Ama får lov att återkomma till) så såg vi vårt mål. Ortens namn står där på bergsknallen – Cullera. Väääldigt platt runt ikring och bara en enda upphöjd plats i området. Vad passar man på att fixa till där då? Ja, vad tror ni? Man kan se det där till höger uppe på berget.
Jomenvisst.
Självklart uppför man en borg där. Vad annars?
Vi körde in i stan via en limegrön bro med skojiga orangea lyktstolpar…
… checkade in på vårt hotell med lila överkast på sängarna, röda gardiner…
… och ett badrum i femtio nyanser av orange.
Det är en färgglad liten tur vi är ute på, kan man säga.
Ha en glad fredagskväll!