Att smita från vädret

 

Det var precis vad vi gjorde idag.

Vi körde iväg från ett molnigt Torrevieja och siktade mot det där finvädret som tycktes finnas bakom bergen.

Se där! Såg redan finare ut. Men några små molntussar fanns dock kvar på himlen.

Där bortom bergen borgen såg det ännu bättre ut! Ama var inte så förskräckt över den där borgen, den har vi nämligen redan besökt.

Vi körde vidare. Inte ett moln i sikte.

Kom fram till Alcalá del Júcar. Ett jättefint ställe med ännu en borg där på klippan till vänster om stan. Den hade vi också redan besökt. WOW! Det gick väldigt bra idag!

Sen blev det ett sånt där tarmvred i GPS-en.

Så här såg delar av det tarmvredet ut i verkligheten.

När tarmvredet var passerat kom vi ut på platten igen…

… och slutligen fram till vårt mål. Casas Ibáñez.

Vi parkerade utanför vårt hotell. Ama blev lite sur på den där vita bilen som hade tagit den bästa platsen. Nu fick vi gå jättelångt för att komma till entrén.

Vi checkade in på det mest färgglada rum vi någonsin haft…

Kolla bara:

Chockrosa väggar och en svart fondvägg bakom sängarna.

Guldfärgade pelare, och låt oss titta lite närmare på badrummet som man kan skymta där bakom.

Illgröna och gula väggar, beigefärgat golv, och till det ett lila handfat.

Och som pricken över i-et:

En kyl med blått ljus.

Jodå. Någon hade helt klart haft svårt för att bestämma sig för vilken färgskala som skulle gälla där i rummet.

Hur matchar man det på bästa sätt, då?

Tja…

Varför inte med lite rosévin?

Jomen det blev ju himla bra, eller vad tycker ni?

Och det där med huruvida Anders braskade eller slaskade… Det får nog Ama återkomma med. Inte helt klargjort än.

Annons

Bro, bro, breja…

 

Vi besökte nationalparken Tablas de Daimiel för ett tag sen. Där fanns det många fina gångbroar, och eftersom Ama är en riktig brofetischist så tänker hon nu visa några fler bilder därifrån.

Himla snällt av dom att bygga såna fina broar som var både en fröjd för ögat och för benen. Platt och bra att gå där och inte blev man blöt om fötterna heller.

Ville man variera sig kunde man ju alltid låna den där båten.

Men det var lite lömskt också, som ni kan se på avstickaren där till vänster i bild.

Ja, en del av dom där broarna var faktiskt återvändsgränder – det gällde att se upp så man inte gick nånstans i onödan.

Här är ornitologen i farten igen – Ama fångade fåglarna där på ett helt fantastiskt vis. Ni ser dom små prickarna mot himlen va? Sannolika kanadagäss. Ama undrade lite vart dom var på väg?

Jahaja. Dit skulle dom. Det var visst nåt sorts möte på gång.

Enligt Wikipedia har den nordeuopeiska populationen av kanadagäss inte utvecklat någon specifik flyttrutt utan drar sig söderut på vad som verkar vara ett mer slumpartat vis.

Ja, ja. Dom vill fly vädret, kan tro.

Och apropå fly vädret:

Dags att ge sig av – för här regnade det mer eller mindre hela gårdagen. Dessutom börjar bilderna från förra trippen ta slut.

Ama tror ändå att hon tar den vanliga dörren ut. Lättast så, då det finns hiss där i trapphuset och gallergrinden ut på terrassen ändå är låst.

Ska bli spännande att se om Anders blaskar eller slaskar idag – Ama lovar att hålla kollen.

Gomorron!

Hur roar man sig en regnig dag i Torrevieja?

 

Tja…

Man kan ju alltid åka hit och blöta ned bilen ännu lite till. Inga köer alls till biltvätten en sån här dag. Nu har dom höjt det ordinarie priset från 2,50 till 2,70 euro, men det kan inte hjälpas. Så länge Ami vägrar att tala om var den där gratistvätten finns så är det bara att punga ut med slantarna.

Först är det en gubbe som spolar av bilen ordentligt…

… sen är det en annan glad rackare som borstar av med nåt sorts medel…

… sen är det skjuts in i tvättunneln. Alltid lika spännande att se om sidospegeln kommer att klara av att vara kvar i utfällt läge. Nu fanns det en skylt som sa att man skulle fälla in den innan man åkte in, men den såg Ama för sent. Det hade liksom redan börjat komma en massa vatten då, och dessutom var bilen avstängd så elhissarna var ur funktion. Nåja. Det gick bra i alla fall – spegeln klarade av att inte vika in sig. 1 – 0 till Ama eftersom ena tvättgubben vek in den på Anders sida.

Till slut såg vi ljuset i tunneln då när bilen blev torkad innan den åkte ut i regnet igen.

Sen åkte vi förbi på Aldi.

Där hade dom det här erbjudandet:

Men vi var bara ute efter deras goda sallad.

Ja, det är väl ungefär vad vi har roat oss med idag. Har ni hittat på nåt skoj?

Bara nyttigheter

 

Igår träffades vi på Alinghi:

Ama, Ami, Janette, Peter, Patrik och Anders bakom kameran. Himla trevligt, en massa god mat och glada skratt (fast vi kanske inte skrattade så glatt just där på bilden).

Ama åt minsann väldigt nyttigt!

Kolla bara:

1. Ett spett med grillade grönsaker till förrätt.
2. Varmrätten blev en fläskfilé med ytterst lite senapssås på, och pommesarna var utbytta till en nyttig sallad.
3. Lite ananas till efterrätt.
4. Anders brownie med glass och chokkladsås fick vara med där på slutet bara för att den rymdes i bilden.

Till det drack Ama givetvis vatten.

Gomo…

Hursa? Ni tror inte på det där sista? Okej. Ama antar att ni kanske såg vinflaskorna där på bordet på första bilden. Lika bra att erkänna att det kanske inte var vatten som dracks till maten. Men sån där gomat kräver nästan vin, va?

Gomor…

Vad är det nu då? Jahaja. Ni tvivlar även på det där om efterrätten? Ja, det är väl dumt att ljuga så här nära inpå julen, även fast Tomten säkert har fullt upp med att slå in paket och omöjligtvis kan ha koll på allt. Ama måste väl tillstå att det kan ha blivit en hopblandning av siffrorna där och att det faktiskt var Anders som beställde ananasen.

Men Ama var i alla fall lite halvnyttig där på slutet ändå:

Vi delade på brownien och ananasen, och glass finns ju faktiskt med i kostcirkeln också. Även om det var Ama som både delade och valde kan ju inte hon rå för att hon råkade få en större del av kakan och glassen, mindre av ananasen och all chokladsås. Sånt händer.

Men resten är faktiskt alldeles sant – hörde du det Tomten?

Gomorro…

Förresten, bara en sak till:

Idag regnar det här, och det ser ut att ska göra så hela dagen.

Så dagens planer involverar nog soffhörnet en hel del och kanske nån film…. Eller om man skulle tjuvstarta lite och jaga fram julen? Allt för att imponera på Tomten, liksom.

Vad har ni för planer idag, och har ni tjuvstartat er jul?

Gomorron!

Vinprovning

 

Det var vi på igår.

Tre riktiga finviner.

Ännu en gång så var det Lasse som bjöd. Han hade snokat rätt på vinerna, och smarriga tilltugg hade han också fixat. Manchegoost, Ibericoskinka, och en himla massa annat.

Här hade vi kommit fram till det finaste av finvinerna.

Men Anders hällde upp lite snålt tyckte Ama?

Sådärja! Nu började det se bättre ut.

Goda viner alla tre, och den här gången var faktiskt dyrast bäst, till skillnad från förra gången vi vinprovade med Lasse.

Lasse, ja…

Vi kallar honom – med hjärtat på rätta stället – Kork-Lasse. I och med eftermiddagens vinprovning fick han några nya rariteter till samlingen.

Dessutom fick han en till – helt utom tävlan. Vad gör man inte för en samlare av rang? Lasse tror att han kanske kan ha en 8000 – 9000 korkar i sin samling.

Och det gäller att sortera dom i både form, färg och storlek.

Annars kan man inte göra såna här läckra konstverk av dom. Ser nästan ut som en bokhylla, va?

Tack Lasse för en härlig eftermiddag. Vi ska göra vårt bästa för att fortsätta samla korkar åt dig.

Som ett extra tack kan du få lite inspiration av den enklare modellen:

Den här, från Benidorm.

Ha en bra dag allihopa!

Gomorron!

Bilträff igen

 

Hur kan en månad gå så himla fort?

Den sista söndagen förra månaden var vi på bilträff i Pilar de Horadada, och igår var det dags igen.

Vi rundade rondellen med tjuren. Det är det bästa man kan göra i en rondell. Ja att runda den, alltså, och helst åt rätt håll.

Sen var vi framme på bilträffen igen.

Det fanns stora bilar – som här, en hummer. Nej, Anders. Den skulle inte gå att få ner i garaget. Dessutom föredrar Ama en annan sorts hummer. En sån som går att äta.

Det fanns även mindre bilar. En ärta till motor i den här Seaten. Reservdäcket som rymdes i motorhuven var större än själva motorn.

Bilarna var finare förr och på sitt vis även mer praktiska. Kolla bara backspegeln! Den funkar åt båda hållen. Vindrutetorkaren var däremot kanske något i ynkligaste laget.

Här var avdelningen för gamla cabbar. Den där bubblan längst bort tyckte vi oss känna igen.

Och visst var ägaren där också. Patrik. Även Gittan och Peter var på plats, tillsammans med Donni. Den sistnämnde var dock inte så värst intresserad av bilarna, utan spanade mest in dom andra snygga hundarna som fanns runtikring.

Vi fick syn på en något annorlunda lösning på det där med handbroms. Fiffigt att ha med sig stenar att lägga framför hjulen!

Då hörde vi en röst som sa:

– Varför ligger dom där stenarna där?

Det var ägaren till bilen som undrade.

Ama vill inte hänga ut nån här på bloggen och har därför maskerat Pet… ägaren när han låste bilen igen efter att ha lagt in bilens egen handbroms. Han tyckte att det var dåligt att dom hade gjort planen där så sned så att bilarna rullade iväg. Ama håller med. Inte ens havet är ju rakt här i Spanien!

Det fanns tapas att tillgå där också. Billigare än dom flesta på tapasmaran.

Fanns även annat smått och gott att köpa. Den här skivan gjorde Ama nostalgisk. I slutet på 80-talet när vi var i Bangkok så mötte vi en thailändsk kille på gatan som var övertygad om att Anders var John Denver. Kanske finns det en viss likhet?

Till slut fick Ama syn på en bil som hon verkligen ville ha:

Guuu va fiffigt! Mamman styr bilen med fjärrkontroll. Problemet är väl bara att Ama aldrig skulle komma ur den ifall hon lyckades pressa sig ned där.

Så vi åkte från bilträffen utan varken minstaste eller störstaste inköp. Rättvist och bra.

Ha en bra start på veckan!

Gomorron!

Dumma idétjuvar!

 

Det där med Tapas Maraton, eller Ruta de la Tapa kan vara rätt så jobbigt. Många steg blir det att springa gå.

Ama kom plötsligt ihåg att när hon var liten fanns det en livsmedelsbuss som dök upp i kvarteret nu och då. ”Rulles rullande snabbköp” hette affären som körde omkring i stan på den tiden.

En Ruta de la Tapa-buss måste ju vara en helt lysande affärsidé!

Synd bara att idén redan var tagen. I Cehegín där vi var när Ama fyllde år förra månaden, där hade dom tydligen redan en tapasbuss.

Dumma idétjuvar!

Skyltsöndag – godis

 

Söndag igen och dags för ännu en kombiutmaning med BP’s Skyltsöndag och Sannas Weekly Photochallenge.

Veckans tema är Godis. Just nu är det godaste Ama vet tapas – ja det pågår ju ett tapasrejs i stan ifall ni missat det. Ama tänkte därför ta med er på en historisk resa med skyltar och godsaker från Tapas Maraton/Ruta de la Tapa här i Torrevieja genom åren.

Häng med! (Eller byt till en annan sida här på nätet…)

December 2009. Då var Bruce med och hoppade runt bland rätterna.

November 2010. Tydligen hette tapasmaran Tapasbook ett tag också. Det hade Ama glömt. Såg på nätet att det hette både Tapas Maraton och Tapasbook samtidigt ett tag.

April 2011. Då drog dom igång med en vårupplaga också.

November 2011. För att förtydliga det hela så kallade dom det för hösttapasen.

April 2012. Då låg Lizzaran där La Encina ligger nu. Och tittar man noga på facit där som Ama håller i handen så heter tapasmaran nu enbart Ruta de la Tapa.

November 2012. Det finns alltid billigare tapasar att tillgå då när tapasevenemangen pågår. Såna som finns året om. Det är dock lite ovanligt att en restaurang konkurrerar ut sig själv på det där viset. Halva priset på dom ordinarie…

April 2013. Det är uppenbarligen jättekul att gå på tapasrundor! I det här fallet kan man nästan gissa sig till att det är två bloggare som går med på vår runda. Moi och Diana. Två underbara tjejer som tyvärr har övergivit det där med bloggandet. Ama hoppas fortfarande att det bara handlar om en paus av det lite längre slaget.

November 2013. Dom två (ibland fler) tapas som restaurangerna erbjuder för den vecka som pågår ställs oftast ut så man kan se ifall det är nåt som skulle kunna falla en i smaken. Annars kan man bara gå till nästa ställe som vanligtvis inte ligger särskilt långt bort.

April 2014. Då åt vi dom här som var… …  på… … nån restaurang. Sorry, BP, men du kan inte förvänta dig att minnet räcker till för att berätta vad eller var det var. (Fast serveringsfaten och duken gör att Ama gissar på Chinatown som tyvärr inte är med i år)

November 2014. Alltsomoftast går vi på rundorna i flock. Eller så stöter vi ihop ute på stan och följs åt till ett och annat ställe. Den här gången var det Birgit, Gerd, Lasse och Stellan som gjorde oss sällskap.

April 2015. Det finns ett ordspråk som lyder: Man ska inte skåda en given häst i munnen. Det här var dock ingen häst och inte var den given heller. Den fanns nämligen inte på tapasmenyn.

November 2015. Om man inte är riktigt mätt så kan man alltid passa på att sno dom där utställningsexemplaren när ingen ser. (Ooops! Ama verkar inte ha bytt kläder på ett drygt halvår?)

November 2016. Nu hade dom hoppat över vårmaran. Men då hade dom nåt som kallades ”Nos vamos de tapas” istället, och som var förvirrande likt den vanliga rutten. Här – på den ”riktiga maran” – äter vi i flock igen. Dan, Micke, Christel, Per, Ami, Anders, Patrik, Stig, Ulla och Carita.

November 2017. Igår alltså. Till vänster är den delade vinnaren hittills och den andra är god tvåa. Enligt Amas tyckande då.

Som synes på skylten är den det 15:e omgången av Ruta de la Tapa, och Ama trodde att hon hade varit med på samtliga. Fast räknar man bilderna så finns det ”bara” 14 så här långt. Ama har antingen missat nåt i arkivet, eller så missade hon helt enkelt nåt rejs? Bildarkivet kan hon inte klaga på, där var det enkelt att hitta – tack ännu en gång Anders för den eminenta ordningen!

Orkar inte kolla efter var det gick fel, så istället får ni en bonusbild:

Det går alldeles utmärkt att fixa egna tapas när som helst på året. En nackdel med det är dock att man själv får ta hand om disken.

Gomorron!

PS: Ama ser nu att felet finns där nånstans i början. På tredje bilden står det på häftet att det är fjärde upplagan av tapasrutten.

Dagens tapasrejs

 

Vi genomförde en motionsrunda idag igen. Denna gång tog vi sällskap av Dani.

På El Pescador tog den här ”säcken” som var fylld med vitlöksdoftande torsk upp kampen om det där med ”bäst i test”.

Sen kom den här supergoda skaldjurssalladen med guacamole och drog förbi säcken.

Var sen tvungna att gå till Capis igen och testa gårdagens segrare. Bara för jämförelsens skull, alltså.

Vilken vann då? Svårt att säga, det får nog bli oavgjort mellan dom där två senaste tapasarna – så här långt i alla fall.

Det som också är roligt med dom här tapasrejsen är att man springer på så många ”kändisar” som även dom är ute och motionerar. Då kan man passa på att utbyta tips och råd.

Här hade vi till exempel träffat på Lasse.

Vi åt flera andra tapas också, men Ama var alltför snabb, så hon hade hunnit gnaga på tapasen innan fotograferingen var avklarad. Det var väl tävlingsmänniskan som hade vaknat till liv nu när det var mara och allt. Bilderna blev hur som helst inte så trevliga, så dom slipper ni se.

Avslutar istället detta inlägg med en bild utom tävlan i maran.

Tack Dani för en jättetrevlig eftermiddag!

Ha nu en fin stor-lördagskväll allihopa!

Las Lagunas de Ruidera

 

När vi lämnade Manzanares förra veckan så tog vi en liten omväg och passerade Las Lagunas de Ruidera. Helt klart värt den extra svängen.

Vägen var fin, även om Ama föredrar när det finns mittlinjer också.

Vi stannade på några ställen och det var fina höstfärger där vi parkerade bilen.

Men vänta nu… Fattas det inte röda höstfärger, och parkerade vi inte bilen, eller?

Okej. Ama fixar:

Sådärja. Mer rött och en parkerad bil.

Jodå. Träden var höstiga, och många hade fällt sina löv.

En del träd hade tagit det steget längre…

… och fällt nästan alla sina grenar också.

Det var otroligt tjusigt där vid sjöarna.

Väldigt spegelblankt.

Vackra klippor och klart vatten.

Vi gick ned mot vattenbrynet…

… och Ama blev verkligen sugen på att ta ett dopp där!

Men tyvärr. Badförbud. Attans också!

Det var där man inte fick plocka sköldpaddor heller. Sååå trist! Ama som så gärna ville plocka sköldpaddor. Fast hon är ju lydig, så självklart lät hon bli.

Men vad gjorde Anders? Struntade han i förbudet och plockade sköldpaddor i alla fall?

Nej, han bara fotade dom. Eller om det där kanske var stenar?

Anders är även han väldigt lydig och bryter aldrig mot förbudsskyltar.

Eller hur det nu är med den där lydigheten…

Gomorron!